Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken underbar morgon camparen fick vid den lilla spegelblanka sjön. Jag fortsatte och kom upp på en smal åsrygg. Snart kunde jag se snapphanarna trycka i buskarna till vänster och svenskarna gömma sig bakom träden till höger. Vad hade blivit om svenskarna inte vunnit? Tanken svindlar!

Inne i skogarna var det tätt, mossigt, stenigt och höga tallar. Eller vacker bokskog. Här bjuds allt! Prassel, rop, skrik och andra ljud hördes så jag var inte ensam. En del ljud kom från fåglar, resten vet jag inte.

Solen hittar alltid ett hål…

I tallskogarna låg stora, mossiga stenar. Detta är nordöstra Skånes kännetecken och jag vandrade på gränsen. Alldeles stilla runt omkring mig. Skulle inte bli förvånad om ett troll tittat fram bakom en sten och sagt ”Mossa, mossa, människobarn”, men jag hade blivit väldigt förvånad om han inte haft ett gäng rumpnissar som sällskap.

Passerade ett ödetorp, gick runt och fotograferade, plötsligen stod jag stilla och stirrade på en svart katt som stirrade tillbaka med böjd rygg. Jag störde kanske hans middagsvila. Mötte också några cyklister, ryttare och vandrare. Roligt att folk ger sig ut i naturen!

Vandrade i tropisk värme. Det var så fuktigt att det var dumt att dricka vatten för det rann rakt igenom. Och de svenska otäcka myggen samlades runt min ända vid varje kisspaus. Hur blir natten, tro? Kanske ingen sömn och bara kliande. Men det löste sig, jag lyckades tydligen hålla dem ifrån mig.

Så kom jag upp på Klinten på åsen. Där finns en bänk placerad rakt framför gläntan så det blir fri sikt ut över Hovdala-slätten. Som gjort för en paus då ögat får söka sig långt bort och tanken vila i fjärran.

Då och då korsade jag eller hade sällskap av nya ledmarkeringar som ”Höjdarnas höjdarled” och ”I Post-Nillas spår”. Hovdala slott och Hässleholms kommun har tydligen tagit tag i det här med vandring och lagt upp en del egna leder. Intressant! (Hovdala ordnar en vandringsfestival i september, men på sidan finns också möjlighet att ladda ner kartor och vandra själv.)

Några saker slog mig. Hösten knackar på dörren så smått. En otroligt vacker årstid då naturen bjuder på en färgsprakande show som gör en förstummad. Det är den tid på året som jag ibland saknar på Kreta, men i gengäld har jag grönt året om och slipper den nakna, bruna, döda vintern i Skåne.
Den andra saken som slog mig var att jag för första gången inte har något vandringsuppehåll! Jag började vandra i september ifjol efter högsommaruppehållet på Kreta och jag bara fortsätter och fortsätter. Ett oerhört privilegium samtidigt som det känns lite märkligt. Det bästa av två världar skulle man kanske säga.

Efter drygt 6 timmars vandring var jag tillbaka vid bilen i Hässleholm. Hade en härlig känsla av njutning över allt jag bjöds på. Förundrades över Skånes mångskiftande landskap som bjuder på allt som till exempel skog av alla slag, öppna landskap, åsar, betesmark, stigar, småvägar, sjöar, bäckar, små byar, vyer. Och stillheten och lugnet är svåra att hitta någon annanstans än i naturen. Där finns friden.

Avslutade dagen med att köra småvägar hemåt med en avstickare till Maltesholm. Tjusigt och många fina, intressanta byggnader samt en vacker park och imponerande uppkörsväg!

För den vandringsintresserade: jag gick alltså på i slutet av delsträcka 6 på Nord-sydleden, följde delsträcka 5 och där delsträcka 4 svänger vänster mot Hässleholmsgården fortsatte jag rakt fram till järnvägsstationen. Mer om Skåneleden finns här!

Ha en skön helg!

 

PS. Hur det gick med nya utrustningen? Ryggsäcken är jätteskön, det var ett bra köp, bättre än den gamla. Sockorna gav inte mersmak, för mycket ull. Hälgreppet fungerade nästan, tror jag vet hur jag ska justera det, men visst är det konstigt att en sko i ett par kan bli så fel.

Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

 

Vandring och utställning

En vecka sedan förra blogginlägget. En fullsmockad vecka. Vi kan hoppa över matförgiftning, inställt tåg och felkörning i ett av mina hat- och ångestobjekt (andra kallar det ”E6 förbi Göteborg”) vilket kunde resulterat i att detta skrivits i Oslo.
Förutom att träffa digitala vänner i ”verkligheten”, hälsat på en kär vän i Karlstad och hämtat en väldigt trevlig hyrbil har jag vandrat och varit på utställning.

Egenkomponerad vandring

I kända trakter kan man ha lyxen av närhet till vandringsmöjligheter. Vi har haft sommarstuga uppe i Sofielust/Örnaberga så jag knöt samman olika skogspromenader till en vandring.

Vi gick ut genom dörren, svängde vänster och medvandraren Bojana sa: ”Jag kan inte fatta att vi bara ska gå iväg utan att först åka tåg, buss eller bil!” Nere vid havet tog vi in på Skåneleden som vi sedan lämnade för att ge oss inåt land i skogen. Fast det kändes mer som att ge sig in i tät, fuktig djungel även om jag aldrig varit i en så’n. Naturen är helt otrolig denna sommar! Den grönskar och prunkar över alla bredder. Det går nästan att höra hur växtligheten lever och är igång. Och den är nästan påträngande, som om den vill attackera eller suga in.

 

Ett tunt, stilla regn en liten stund, annars bra vandringsväder med växlande molnighet. Och vindstilla vilket alltid ger ett extra lugn och en speciell fridfullhet. Smultron frestade, svampar stora som dasslock visade upp sig, fåglar orkestrerade. Man vände sig inåt, vilande som i en trygg vagga. Det gör gott för själen.

Så kom vi till en avgörande punkt – börja vandra mot hemmet igen eller fortsätta till Gyllebo-sjön. Min något medtagna mage fick avgöra så för säkerhets skull vände vi hemåt. Väl tillbaka i Baskemölla tog vi en kort mat- och toapaus innan vi körde upp till Gyllebo-sjön. Avslutning på dagens vandring blev ett varv runt sjön.

Totalt strax över 5 timmars vandring med inslag av hav, sjö, bäck, skog, åker, grusväg, stig, terräng. Och en dansbana! Vad kan man mer önska sig?

Bro över till nästa

Igår åt jag lunch i Storstugan vid Tjolöholms slott. Ett gäng vid grannbordet diskuterade vart de skulle åka på nästa resa och vad de skulle göra. De konstaterade att de var ”färdigseglade”, valde bort paddling och sedan koncentrerade jag mig på min Biff Lindström. Plötligen sa en i sällskapet att ”vi kan vandra”. Någon konstaterade att då måste man ha tält och ”skaffa en massa annat”. Så synd när människor tror att vandring måste kombineras med friluftsliv. Det måste det inte alls, det är två olika saker som råkar passa bra ihop om man så önskar. Varför inte börja med dagsvandringar för att se om den biten passar, om man tycker om det. Sedan kan man bygga vidare om man känner för det eller fortsätta sina dagsvandringar. Och det måste inte vara tält utan kan vara stugor, b&b, vandrarhem, hotell. Och man måste inte förbereda mat flera dagar i förväg utan kan gå till dukat bord. Var och en ramar in vandring på sitt sätt. Det finns inga rätt eller fel.

Utställning

Så varför var jag vid Tjolöholm? Jag har varit där tidigare och då sett slottet. Denna gången var jag nyfiken på utställningen av kläder från tv-serien Downton Abbey. Guiden var bra, kläderna var uppställda i olika rum så vi fick se bitar av slottet också. Och det var tur det för utställningen var tunn. Inte värd att köra dit bara för den och 150 kr var för mycket.

En sak som jag tycker är så konstig är folk som går på utställning och fotograferar allt de ser. Varför är de inte här och nu? Suger in alla intryck, lyssnar på guiden eller läser på informationslappar? Det mesta går att hitta på nätet idag så det kan inte vara därför. Är det för att visa att man varit på en speciell plats?
Antagligen är det jag som är fel ute för jag är så koncentrerad och fokuserad, suger åt mig som en svamp, sjunker ner i fantasin och tankarna seglar bort. Har väl nå’t fel på min förmåga att göra flera saker samtidigt.
Fast visst är det konstigt när en besökare i gruppen säger åt en att man ska flytta på sig och vänta gå fram för den ska ta foto!? Jag visste inte att det var en fotosafari….

Så är det söndagskväll och nu kan jag inte sitta här längre utan nu väntar Vera. Ha en skön kväll!

PS.
Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!