Köldknäpp och en riktig velpotta

Riktigt så här illa är det inte…än!

Köldknäpp
Igår kom en köldknäpp! Vi har haft fina dagar, men vintern är ju inte slut än. I morse var det drygt 6 grader vilket vid halv elva-tiden stigit till fantastiska 7,7 grader! Snön ligger längre ner än vanligt på sluttningarna på Dikti-massivet och i Thripti-bergen är det inte endast högsta toppen som fått snö. Så

Ur led är tiden! Eller är det jag?

Alltså, ibland blir jag alldeles vilse i tiden och känner mig snurrigare och snurrigare. Denna veckan har varit så’n. I onsdags var jag övertygad om att det var tisdag. Ännu snurrigare blev jag när jag insåg att jag gjorde alla de saker som skulle göras på onsdagen fast jag trodde att det var tisdag. Och hur kunde jag ha bilen? Den lämnade jag ju till tvätt, vax och polering på tisdagen och den skulle hämtas på onsdagen. Eller lämnade jag den kanske redan på

Mest svammel

Idag har jag varit hos frissan så nu känns det inte längre som om jag går omkring med en varm yllemössa. Vi hade ett intressant samtal om bl a kyrkan, generationer, namnsdagar. Jag får återkomma till det i ett annat inlägg, det var en del nyheter för mig som jag får fundera lite över. I förra veckan passerade jag ett kapell där det var dop utanför. Två personer höll barnet

Vem? Jag? Var?

Jag är övertrött. Det är inget vidare. Som ett brev på posten kommer sömnproblem. Och koncentrationssvårigheter. De gör att jag bara klarar av små, korta saker.

Igår hade jag ett jättebra blogginlägg på gång. Funderade kring integration och assimilering. Tyvärr kraschade det nå’nstans i mitten. Kanske återkommer när hjärnan blivit sig själv igen.

Det som skulle kunna vara positivt med övertrötthet är känslan av att vara berusad. Men det är