Vilse på planeten

Det är förvirrande att bo där men vara här. (Och för dig som haft den stora oturen att inte ha hittat bloggen förrän nu kan jag förklara att ”där” är mitt hem i Ierapetra på Kreta. Och ”här” är Skåne där jag är född och uppvuxen på Österlen vilket jag besöker denna sommar.)

Ta pengar, till exempel. Grekerna säger att det går att se vilka som är skandinaver när de ska betala för de är osäkra på euro-sedlarna och euro-mynten. Jag tycker väldigt mycket om de nya svenska sedlarna, men mynten! Hur tänkte ni där? Glänser så man blir bländad och svåra att särskilja, i alla fall en- och två-kronor.
Jag blir alldeles vilsen när jag ska betala!

Var i Malmö för lite mer än en vecka sedan och döm om min förvåning när jag upptäcker att ölgängets gamla vattenhål inte längre finns! Någon har kört ut Harry’s från sta’n. Varför har ingen ringt till mig och frågat om det gick för sig? Var ska vi nu bli av?
Man kan bli vilsen för mindre.

I veckan besökte jag Simrishamns kyrka där det hänger två ikoner. Och jag läste på nätet att Sverige fått sin första kardinal. Alltså, hur ska vi ha det nu? Är vi fortfarande ett protestantiskt land eller? När tänkte ni informera mig?
Kanske vi bara är vilsna allihop.

Skulle äta lunch en dag och på menyn fanns grekiska rätter. Nej! Jag vill ha svensk mat så det blev panerad rödspätta med remouladsås. Så slog det mig att folk åker utomlands och upprörs över matställen som serverar svensk mat, men det omvända går tydligen bra.
Vilset bland pannkakor och crèpes – vad ska vara var?

Språkförbistring är inte bra. På Apoteket i Simrishamn förklarade jag för den lilla rara personalen vad jag önskade vilket resulterade i absolut ingen aktivitet mer än att hon tittade storögt och frågande på mig. Jag hade ramlat ner i min österlenska skånska och hon var ”uppifrån”. I alla fall pratade hon så. Ett ögonblick övervägde jag att gå över till engelska, men det verkade ju konstigt eftersom hon var ”invandrare” och jag ursprungsbefolkning. Lite tillspetsat, jag vet. Engelska är mitt huvudspråk där, men här borde mitt modersmål fungera. Eller kanske jag kan prova österlenska där!
Inte bara vilset utan också rörigt.

”Så du är hemma?”. Nej, jag är ju inte det. Jag har åkt hemifrån Ierapetra för att besöka Skåne. Fast jag kommer ju härifrån, men hör hemma därifrån jag rest. Och som också är dit jag längtar. Men visst vet jag var jag är just nu! Eller…
Jag är inte vilsen, men blir vilsen av vilsna samtal.

För övrigt är det fler än jag som är vilsna. Den 7 juli startade mer än 60 bränder i Grekland pga det överhettade vädret. Det råder eldningsförbud, man ombeds inte kasta fimpar eller arbeta med maskiner som kan kasta gnistor eller använda grillar osv. Starka vindar gör det svårt att kontrollera och släcka. Vad tror du händer med alla smådjur, insekter, kryddväxter och träd? Jo, de blir alldeles vilsna!

Nu ska jag försöka leta mig ut i köket och kasta ihop lite mat. Imorgon ska jag besöka Lunds lasarett. Kanske de kan råda bot på vilsenheten?
Ha en skön kväll!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!
PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Försök till kärleksförklaring

Jag har alltid tyckt om att läsa och skriva. Varför vet jag inte, kanske det spelade in att jag som barn stammade ganska kraftigt. Det har blivit så tydligt nu när jag försöker skriva bok att jag är i mitt rätta element. Men det är viktigt att få tid att läsa också. Där finns uppslagen, inspirationen och alla ord som man inte själv kommer på.

Ord fascinerar mig. De går att leka med, använda för att ange nyanser, fungerar som byggklossar när man vill få ihop en historia. Ord bär kunskap, traditioner med mera från en människa till en annan. Ord kan såra och dräpa, men också stärka och glädja. Ord är också makt och inflytande, att göra sin röst hörd. Därför blir språklig fattigdom och ordbrist så sorgligt. Ord blir språk och att kunna ett språk kan vara ett steg mot att inkluderas. Att inte kunna ett språk kan vara exkluderande, men vi ska inte glömma bort att människor kommunicerar på många olika sätt. Informationsutbyte blir dock lite svårt utan ett gemensamt språk.

När man lever utomlands får man, eller i alla fall jag, ett lite annorlunda förhållande till sitt modersmål. Det blir viktigare än nå’nsin och tydligt att det är en del av ens identitet, det som definierar vem jag är. Det är lite som att gå in i och ut ur olika roller. När jag bodde i Lund var jag där inte så österlensk i min skånska som jag blev när jag steg över tröskeln på besök hos mina föräldrar på Österlen. Och här nere har jag en roll som är engelsktalande. Samtidigt som folk runt omkring pratar ett annat språk som jag försöker lära mig. Man kan bli förvirrad för mindre.
Jag märker att jag nu har svårare för att hitta en del ord än jag hade förr. Antagligen hänger det samman med att jag inte använder svenskan mycket. Det känns lite sorgligt, men det är kanske därför det är så roligt att skriva boken. Jag nästan snubblar med pennan.

Språk är värdefullt och något att vårda. Givetvis genomgår det olika förändringar över tid. Det betyder inte, tycker jag, att man måste acceptera vilka dumheter som helst. Särskrivningar klarar jag inte av eftersom de ändrar betydelsen på det man vill ha sagt, kan bli så tokiga att de leder till missförstånd eller förlöjliga avsändaren och de gör det svårt att läsa för det blir inget naturligt flyt. Jag tycker också att det är lite synd om vi alltför mycket går över till låneord eller förkortningarnas värld, typ sms o likn. Svenskan är full av vackra ord och uttryck.

Tänk om man kunde så bra och rik svenska att man kunde uttrycka sig poetiskt och nästan magiskt? Eller sätta samman eller bevara vackra ord som t ex i ”Visa i molom”. Vilken gåva det skulle vara!

Hur man använder språk är också viktigt. Jag har upptäckt att jag gärna använder ord som t ex lite, bara, nästan. Som om jag vill förminska mig själv. Jag minns att jag för många år se’n ringde en person och när denne svarade sa jag som vanligt: ”Hej! Det är bara jag.” Jag fick till svar ”Hej bara du! Varför säger du alltid så? Det är som om du ber om ursäkt för att du ringer, som om du inte är viktig.” Och då hörde jag det själv, det låg liksom underförstått att det är ”bara” jag så ursäkta, det är inget roligt eller spännande eller intressant.

Och hur språk har formats och hur vi formas av språk. Det blir som den där frågan om vem som kom först – hönan eller ägget. Intressant hur vissa språk ”talar” till oss och andra förblir främmande. Vi tycker om eller tycker inte om ett språk. Jag har alltid älskat franska, tycker att det är så vackert. Det gjorde det något lättare att lära sig. Grekiskan är mig helt främmande, jag hittar ingen ”nyckel”, det finns ett avstånd.
Språk som har uppdelning i maskulinum och femininum för allt – hur formar det människors tankesätt? Kanske inte alls, vad vet jag.
Varför heter det modersmål och inte fadersmål? Eller landsmål?
Grovt språk. Hårt språk. Översittaraktigt språk. Dialekter. Förvrängningar. Uttryck. Vad gör det med oss, hur påverkas vi?

Det här blev ganska mycket svammel, inte så säker på att jag egentligen fick fram så mycket. Hoppas att det i alla fall lyste igenom hur mycket jag tycker om språk, hur roligt och intressant jag tycker att det är.
Idag har det varit ”en dag på kontoret”, kan vara därför hjärnan är lite trög just nu. Imorgon är det dags att skriva igen. Det blir roligt. Ha en skön kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar så får du 15 % rabatt!

Ibland är det bara perfekt!

Idag skulle jag svara på era frågor, skriva om så’nt ni tycker fattas osv (se inlägg i onsdags), men det blir imorgon istället. Jag måste helt enkelt få berätta om denna fantastiskt fina dag som idag varit!

Jag hämtade min vandringskund vid hotellet halv åtta i morse och vi åkte upp till en bergsby. När vi steg ur taxin blev vi knockade! Alla möjliga dofter slog emot oss och det var omöjligt att låta bli att bara stå stilla och låta näsan gå. Vi kan tacka gårdagens regn! När vi gick genom byn utkristalliserade sig jasmindoft ackompanjerad av några andra blomdofter. Utanför byn tog vild fänkål över blandat med svaga toner av diktamus och timjan. Naturen är på gång! Lite mer regn så blir bruna, ledsna växter gröna och pigga igen.

Allt är inte brunt och visset, vi njöt av olika gröna nyanser på de lite större växterna, olivträdens silverfärg och de enda blommorna som blommar. De ser ut som vita stolta facklor och klarar sig eftersom de är lökväxter, dvs de har inbyggda lagerfaciliteter för vätska. Bergen blir så vackert blågråa när det är något gråa moln. Och med låga moln möts land och himmel när molnen lägger sig på bergen. Allt knyts ihop på nå’t sätt, det känns bra och tryggt.

Vädret var perfekt! En lite kylig, frisk morgon blev en lite varmare dag, men inte alltför varm. Solen kom och gick eftersom moln färdades över himlen. Det gör att scenerierna ständigt förändras och det är verkligen optimalt vandringsväder. Landskapet blir vackert och växlande. Mot slutet var några moln mörka, men inga regndroppar. Jag fick höra att jag lyckats med ett perfekt arrangemang! Det är väl lite oklart vilken makt jag har över vädret, men jag sträckte på mig och sög in berömmet.

Det mesta av tiden vandrade vi tysta, var och en i sina tankar. Då och då stannade vi för att beundra en utsikt eller kommentera något. Några längre stopp då det är skönt att få sätta sig ner och vila ben och fötter. Då faller det sig naturligt att prata lite mer, både om det vi har omkring oss och om oss själva. Det slog mig att vandra med sällskap, känt eller okänt, blir som två flugor i en smäll för mig. Jag älskar vandring, med allt vad det innebär med natur och tankevila, och jag älskar möten. Det är verkligen en ynnest och ett privilegium att få vistas i detta vackra landskap samtidigt som vi människor möts och lär känna varandra.

På väg hem i taxin fick vi en förare som gav mig lite lektion i grekiska. Han frågade om vi haft en bra vandring och det fattade jag faktiskt. Vidare undrade han var vi vandrat osv och jag lyckades få ihop några meningar. Jag har åkt med honom förr, han bodde i Malmö för en hel del år sedan och jobbade på Kastrup. Det slog mig att här är en grek som kanske förstår hur jag kämpar med språket så jag sa att det är svårt att lära sig grekiska för det skiljer sig så mycket från svenskan. ”Oh yes it does!” svarade han. Undrar om han kan följa med på måndag och förklara svårigheterna för min språklärare?

Så hur avsluta en perfekt dag? Ja, det är snart jämntjockt med mörka moln på himlen så kanske det blir regn, men vem bryr sig. Det får bli en matbit och ett glas vin på en av favorittavernorna. Jamas!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Gott och blandat

Högsommarvärmen fortsätter, under några dagar har vi haft ganska hård vind. Jag var på stranden igår, men gav upp efter cirka 2 tim. Vi har inte fin sand som tur är, men det finns en gräns för när det svalkande, friska övergår i lite mer jobbigt. I övrigt är jag på väg att kapitulera för värmen och gå in i lite semesterläge, i alla fall på deltid.

Jag vet inte varför, men förra veckan och denna är det väldig aktivitet i kyrkor och kapell. Nästan varje morgon hörs kyrkklockor och kapellet nedanför mitt hus används flitigt. Den ortodoxa kyrkans andra stora helg (vid sidan om påsken) är inte förrän 15 augusti (Marias himmelsfärd) så det är inte det. Jag ska försöka ta reda på vad som är i görningen!

Matkontot sjunker markant dessa varma dagar. Jag kan bli sugen på olika saker, men det är sällan det övergår i aktiv handling. Igår köpte jag godis vilket jag gör 2-3 ggr/år. Var SÅ sugen på nå’t riktigt äckligt sött. Och se’n tittade jag på det där det låg i sin skål, suckade djupt och tryckte in det i ansiktet. Suget borta, men jag hade ju betalt….

På nätet har de senaste dagarna fladdrat förbi en del foto från Österlen! Jätteroligt! Det var Kiviks marknad (väckte längtan), café Annorlunda, ångtåget osv. En liten brasklapp: man är inte I Österlen utan PÅ Österlen. Precis som man inte är i Kullahalvön eller i Falsterbonäset. Så, det var denna veckas lilla informationsdos.
Jag var tvungen att leta upp några foton från Österlen:

I förrgår brann det i Selakano som är det största skogsområdet på Kreta. Det ligger en bit nordväst om Ierapetra, nära Dikti-berget. Jag vet inte om det fortfarande är störst för det brinner några gånger om året. Och i förrgår var det alltså dags igen, årets första brand där uppe tror jag. Den starka vinden försvårade så klart släckningsarbetet, men ibland är vinden bra. Precis när man skull börja evakuera invånarna i byn Males vände vinden så alla kunde stanna kvar. Tur i oturen kan man väl säga. Det uppges att cirka 4000 tunnland är drabbat och det var bl a skog, åkrar, olivlundar.

Vår festival, Kyrveia, har börjat. Den innehåller musik, teater osv i sta’n, men också nautisk vecka, barnfestival, dokumentärfestival och traditionella arrangemang ute i byarna. Sommartid är nog festivaltid lite överallt så fråga på hotell, turistbyråer el likn. Du kan få uppleva massor som sätter lite extra guldkant på semestervistelsen!

Jag tänkte mig ett uppehåll i språkinlärningen, men min lärare gjorde genast upp ett schema för repetitionsuppgifter. Ja, ja, tänkte jag, det får bli som det blir, jag tar det så lugnt. Så blir jag jagad via mail, ”var är inlämningsuppgiften?”. Slit och släp…. (ärligt talat är jag väldigt tacksam för jag vill inte glömma det jag lärt mig)

Jag vågar knappt skriva det, men det verkar som om myrorna packade ihop och drog någon annanstans när de insåg att det fanns RAID i huset. Hoppas att de berättar för alla de möter!

Rapporter kommer från lite varstans, säsongen är dålig. T o m ”Kretas riviera”, dvs Elounda, har gott om lediga rum, Agios Nikolaos är ovanligt lugnt för att vara i juli. Som någon sa igår: det blir en tuff vinter ekonomiskt.

Nu kom min hyresvärd med de första fikonen! Du som följt bloggen ett tag – minns du ifjol? Jag fick fikon och fikon och fikon och fikon. Ikväll ska det bli gott, kommer fler sändningar får jag väl göra som ifjol och langa vidare. Nu är det snart filmtajm här på 24:an och då får fikonen vara filmgodis!

För övrigt

Jag har inte så bra koll på nyheter, det går lite upp och ner.
Myndigheterna har kollat anställda i Chania och Rethymnon, de hittade väldigt många ”svartjobbare” så det blir dryga böter för arbetsgivarna.
I tisdags hittades en minoisk behållare av något slag med människoben inuti på en strand väster om Ierapetra. En del av det som var land då en gång i tiden ligger nu under vatten. Det pågår lite utgrävningar också väster om sta’n, ska bli intressant att se om fler fynd dyker upp.

Turkiet är skrämmande, vart är det på väg? Militärkupp eller inte, det verkar som om väldigt hårda krafter kommit upp till ytan.
Storbritannien verkar fortfarande förvirrade, de har i alla fall lyckats utse lite nya politiker även om det ett tag verkade som om ingen ville. Ja, t o m Boris har ju fått en post. Hm.
Hörde nå’t idag som jag inte hört förut: Farages fru är tyska. Skulle vara roligt att vara en fluga i en hörna i det hemmet…. Läste på nätet att han tror på ett svenskt utträde, det kan han ju tro men vem bryr sig? Kan inte nå’n se till så att han får nå’t annat jobb?

VANDRA PÅ KRETA!
Kickstarta hösten eller ta en paus!
Njut av landskap och natur, låt tankarna flyga, vila och få energi!

Mer information på  hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

Rena grekiskan! Eller ett mentaltest?

Du vet hur det är med andra språk. De är så svåra att lära sig eftersom de krånglar till det, oftast helt i onödan. Om alla kunde komma överens om att utgå från ett språk, t ex svenska, med lite egna uttal och dialekter skulle världen bli som en enda stor familj. Men nu är det mest som rivaliserande släkter, tycker jag.

Jag suckar då och då här i bloggen över mina studier i grekiska och tänker nu ge dig en större och djupare inblick i detta självplågeri. Eller vad det nu är. På nå’t underligt sätt känner jag att mina mentala förmågor utmanas och att utfallet inte alltid är till min belåtenhet.

Vi kan börja med alfabetet. Visst, vi är lite stökiga i svenskan med å ä ö, men det är ingenting mot det här:

annasfi_blogspot_com

Bara att rabbla och stoppa in i minnet? Nja, inte riktigt för konsonanter och framför allt vokaler kan kombineras i en tröstlös mängd av variationer. Det känns så i alla fall. Exempel: Det sägs att det går att skriva i (ja, lilla anspråkslösa i) på 5 eller 7 olika sätt i grekiskan. Tror du att jag bryr mig när magistern far fram med rödpenna i mina små alster?
En del kombinationer går helt enkelt inte att uttala. Jag har för tillfället två sådana ord på listan ”Glöm och hitta en synonym”. Problemet är att ett av orden är ett namn på en by. Jag kallar den numera det betydligt enklare ”den där byn som inte går att uttala som ligger norr om Tertsa längs med stora vägen på vänster sida när man kör mot Amiras”. Märkligt nog vet alla vilken by jag menar.

Med engelska och (lite) franska i bagaget borde jag klara av att kastas in i grekiskan. Om jag slår ihop de två språken blir det som i grekiskan: maskulinum, femininum och neutrum. Jo, jo, oskuldsfullhet finns ofta med i starten av nya äventyr. Det fungerade inte alls. Och ingen logik finns det heller i vad som är vad. Lite ändelser att hålla reda på tills insikten drabbar en: ändelserna är i vissa fall samma. Feminina och maskulina substantiv har i en del fall, t ex plural, samma ändelse. Hur kan någon tro att jag ska kunna veta vad som är vad från början liksom? Och det måste jag ju veta för att artikel, adjektiv, adverb och en massa annan strunt runt omkring ska bli rätt. För givetvis är det som dominobrickor: det gäller att komma rätt från början för allt därefter ska böjas och vridas rätt.

Tycker du att det låter krångligt? Vänta bara, det kommer mera!

Accenter är bra, de visar var betoningen ska ligga. Lätt som en plätt! Glädjen blir dock kortvarig vid upptäckten att accenter sätts inte ut på stora bokstäver, det har betydelse för betydelsen var accenten sitter på ord som stavas eller låter lika, i en stavelse ändras uttalet beroende på om accenten står på första eller andra vokalen. Och plötsligen dyker det upp en accent som inte alls har med det här att göra utan är en indikation på att ordet ska bindas ihop med nästa ord. Vid tal, alltså, inte vid skrift. Lätt som en plätt? Ha!

Ortnamn är en utmaning. Om man tycker om utmaningar. Det är så här att även om det står ett namn på en vägskylt så är det kanske inte riktigt så det heter egentligen liksom. Det vill säga det kan vara svårt att veta om orten är maskulinum, femininum eller neutrum. Eller om det är singular eller plural. Det förklarar mina samtal med taxichaufförer när jag sagt ett namn och de ett annat, men hittills har vi mötts. På min fråga hur grekerna vet fick jag svaret att det vet de inte. Det kommer t ex fastlandsgreker till östra Kreta och de ger orterna fel artikel. Jaha. Ibland är beslut väldigt enkla att fatta. Jag beslutade mig omgående för att lägga ortsnamnen på hyllan. Om de inte klarar av det själva kan de banne mig inte begära att jag ska klara av det.

Jag är en så’n där typ som en del lärare i skolan blev väldigt irriterade på. En så’n som inte bara kan acceptera, slå in och lära sig utan alltid frågar ”varför?”. Det är ingen bra lärostil när man ska lära sig språk. Jag tror att min språklärare i Genève hade rätt när hon menade att matematik och språk egentligen är väldigt lika. Strukturer och regler. Jag var inte bra på matte. Heller.
Detta ”varför” har min språklärare redan genomskådat, ofta hinner han före mig och säger: fråga inte varför, det är en rest från den gamla grekiskan. Suck, säger jag. När man moderniserar ett språk så kan man väl göra det grundligt och ordentligt! Jäkla halvmesyrer.

Det finns ju så många ord som härstammar från grekiskan, det måste väl vara en hjälp, tänker du. Det är det, det är riktigt roligt när man lyckas lista ut vad ett ord betyder genom att härleda det till ord i andra språk. Betydligt mindre roligt är det med alla de andra orden som över huvud taget inte påminner om någonting. Utom möjligen polska. Konsonanter och vokaler sammansatta till märkliga konstruktioner som ofta är förfärande långa.

I måndags förstod jag plötsligen orsaken till att Grekland är ett land i kris. ”Jag tycker om vin” (vi använder bara exempel från elevens egen verklighet…) blir på grekiska ”Vinet tycker om mig” (vilket förklarar en hel del…). Fast så kan man ju inte gå omkring och säga så ordagrant blir det ”Mig tycka vin”. Är det konstigt att det är som det är i landet med så’na (o)logiska frivolter?

Jag berättade här i bloggen att av någon underlig anledning poppar franskan upp i min skalle när jag är osäker på grekiskan (så det är mycket franska…). Min språklärare menade att franskan och grekiskan konkurrerar om att vara 3:e språk och det kan nog stämma. Det finns en anledning till. Venetianarna var här i cirka 400 år. Har du nå’n gång tyckt att nå’t ord i grekiskan låter som italienska? De finns där och jag tror att det också triggar att min franska hoppar fram.

Det var en liten utvikning! Som avslutning tänkte jag skriva några ord om att prata. Du kanske tror att det är lättare att lära sig ett språk när man liksom lever mitt uppe i det? Det är det säkert till viss del. Men det är också svårare. Att leva här påminner lite om hur det var att leva i Genève – det pratas fort som fan och massor binds ihop. Ett enda långt läte blir det ibland.
Och än så länge har jag mötts av en hel del folk som blir otåliga eller fyller i. Det gör mig arg, men det kan jag ju inte visa. Med tanke på hur mycket konstig engelska mina öron får höra dagligen så begär jag faktiskt lite överseende. Så det så!

Kommer jag någonsin att kunna prata grekiska med nå’n sorts flyt? Mycket tveksamt. Varför då fortsätta? Jag kan inte vara utan effekten att allt annat jag gör blir roligare och lättare jämfört med grekiskan. Jag har kanske blivit beroende?

Eller så är hela språkgrejen egentligen ett mentaltest för inflyttade. Jag försöker fortfarande klura ut om det är bra eller dåligt att klara testet….

Men visst är språk viktigt och fascinerande! Även i närområden, titta och lyssna här!

 

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Helgen över fast inte än

Idag inleds fastan så vi har helgdag idag också – ”Clean Monday”. Sta’n är lugn idag, vädret ostadigt. Jag har varit ute för att kolla om någon flög drake, men vinden är nog för hård. Det är nämligen drakflygning idag, fråga mig inte varför. Gick och köpte ett traditionellt bröd som har med dagen att göra (glömt vad det heter), det var varken vackert eller någon större smakupplevelse.
Som den goda elev jag är har jag precis skrivit dagens lilla stycke i min grekiska dagbok. Vilket torftigt liv jag lever eller är det språknivån som spelar in!? Hoppas det senare.

Det blev ingen middag i favoritby i fredags, tavernan hade inte öppet. Då kör man bara till en annan by och får sig annan god mat. Väldigt trevligt tills det ramlade in några utklädda barn med ouppfostrade utklädda föräldrar. Visst är det märkligt med folk som tror att alla tycker om att höra deras ungar skrika och ha dom springande omkring sig? Stackars barn.

I lördags gick jag en sväng upp på marknaden, men se’n blev det lugna gatan i hemmet. Oj, vad jag saknar bio! Här i sta’n är bion nedlagd, gissar att det är streaming och hyrning som tagit död på den. Så synd! Jag är av den bestämda åsikten att film som är gjord för bio ska ses på bio. Nu kände jag att jag törstat tillräckligt så det blev 2 nedladdade filmer (och det hjälper inte bion, jag vet). A Danish Girl som var fantastiskt fint filmad och om någon skulle ha en Oscar i den filmen så var det Eddie Redmayne. Letade upp huvudpersonerna på nätet och deras liv var ännu mer fascinerande än filmen. Undrar varför de gifte sig över huvud taget?
Senare tog jag mig igenom The Revenant och det borde jag få någon utmärkelse för. Tråkig och orealistisk. Och lång så där försvann över 2 timmar av mitt liv.

Igår var det dags för karneval, men vad gör man fram tills dess? Jo, åker till övergivna byn Kalami. Folk reste sig upp och gick för ett antal år se’n, någon har tillfälligt bott i något hus. Konstig känsla att gå runt i tystnaden och titta in i husen. Ett hus var förresten bebott nu, jag vet inte om de bara flyttat in eller om det var deras hus. Det är intressant att se hur hus var byggda och roligt att fotografera.
Men man blir ju hungrig så det fick bli en tur till Kato Symi och alldeles för mycket mat. Kött tillgat på gammalt traditionellt vis över eld. Vädret var lite lustigt så vi kunde sitta och titta på hur molnen drog nerför bergssidorna för att plötsligen upplösas. Och se’n svepa in igen genom nå’t bergspass. Bättre och mer spännande än TV! Lite väl fuktigt råkallt emellanåt, men vi satt ute och åt minsann.

DSC01446

Inget är som väntans tider…

DSC01448

En sista koll! Nu kommer dom!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka i sta’n och ner till stora torget. Kl 16 var det dags för karneval! Mer folk än ifjol både på sta’n och i karnevalståget som höll mycket bättre kvalité i år. Hela tiden for mörka moln över himlen och det droppade då och då. Ta foto i röran är ingen idé, bättre att njuta och se sig omkring. Härlig musik, roliga ”vagnar”. Jag uppskattade speciellt de som ”skämtade” med lantbrukarna.

DSC01450

”Festlager” på gatan efteråt!

Cirka en halvtimme efter karnevalståget öppnade sig himlen och åska drog igång. Vilken tur! Det var faktiskt likadant ifjol med vädret så den som har hand om den detaljen måste gilla karneval.

Alltså fortsatt helgdag idag. Jag har njutit en riktig filmpärla: The Lady In The Van. Oj, så bra och vilket skådespeleri! Den tog slut alldeles för fort. Har du något filmtips, förresten? Mottages tacksamt!

Nu är himlen sådär blåsvart som den bara blir när det är oväder på väg. Vinden har ökat och det regnar uppe i bergen. Får vi ett skyfall snart, kanske?
Ikväll är det meningen att man ska äta kalamares (bläckfisk) så det är bara att lyda och uppsöka taverna lite senare. Imorgon vill jag bara inte tänka på….då startar storstädning sto spiti mou (alltså i mitt hem). Ha en skön kväll!

Foto på min flickr-sida!

Allt möjligt

Och som vanligt några ord om vädret! I lördagskväll kom jag in på tavernan lite huttrande och välkomnades med: ”Fryser du? Du är ju från Sverige!”. Ja, jo, men vi har den där lustiga idén att ha varmt inomhus och kallt utomhus och inte tvärtom. Men jag ska inte klaga även om jag idag lever i ett ständigt brus från AC:n och el-elementet värmer mina gamla ben. Denna vintern är än så länge inte i närheten av den ifjol (peppar, peppar, ta i trä’).

Igår blev jag riktigt orolig när jag kom till mitt frukostcafé, där satt bara 1 gubbe. Det går influensa. Stackars gubbar. Och deras gummor. En timme senare var ordningen återställd, kanske de kalla lederna behövde lite längre tid på sig att vakna en råkall söndag.
TV:n var igång som vanligt, någon form av förmiddagsmagasin. Man bjuder inte in människor till studion utan de sitter nå’nstans i närheten där de bor och så är alla infällda i små rutor i stora rutan. Det där blev lite rörigt, men jag tror att du fattar. Så ska det diskuteras mellan dessa 6-7 personerna. Minst 2 pratar samtidigt, kommer de upp i 3-4 stycken så börjar de försöka överrösta varandra. Och jag kan inte låta bli att i mitt stilla sinne tänka att det kanske inte är så konstigt att landet är i kris.

Du kanske undrar hur det går med min grekiska? Jo tack, jag kämpar på inne i den oregelbundna dimman med mikroskopiskt hopp om att hitta ut. Idag pratade vi också om de olika språk man lärt sig. När jag blir stressad eller inte hittar ett ord på grekiska så slår jag över till mitt 3:e språk: franska. Har funderat över varför det inte blir engelska eller svenska, men Manolis förklarade idag att det är vanligt att det språk man kan minst (i mitt fall mitt 3:e språk) och det nya (dvs grekiskan) liksom konkurrerar. Hjärnan befinner sig alltså längst ner i listan och försöker avgöra vad som ska vara 3:a respektive 4:a. Låter rimligt, tycker jag. Bara synd att man inte kan styra den där hjärnan lite mer.

På tal om språk snurrar det rejält just nu. Jag ska omarbeta och uppdatera min hemsida och då gäller det att vara försiktig med ord och formuleringar. Känner mig själv så det har fått snurra runt några dagar och på vandringen i fredags. Imorgon hoppas jag att fingrarna ska dansa över tangentbordet. Kommer det inga blogginlägg på ett tag så har jag hjärnblockad.

Jag har fått synpunkter (tack för dom! snälla, skriv gärna kommentarer, det är så roligt med lite utbyte och reaktioner!) om att jag bör infoga foton. Det är främst 4 anledningar till att jag inte har foton här.
Den första är att jag har så många foton på flickr.com som jag tycker är en fantastisk fotobank. Där finns proffs, amatörer, de som jobbar fram konstfoton osv. Bara att gå in och söka och njuta! Nya foton uppladdade idag på min flickr.com! Vi är lite slarviga med foton idag, jag undrar hur mycket fotodokumentation det kommer att finnas om 20 år.
Den andra anledningen hör ihop med flickr. Där kan jag skydda mina foton från nedladdningar, det kan jag inte på facebook, här i bloggen osv. Jodå, det har dykt upp några av mina foton utan att jag blivit tillfrågad eller att källa angetts. Då blir man inte glad. Men jag har också blivit tillfrågad några gånger och då delar jag gärna med mig. Det handlar inte om att jag tror att jag är en mästerfotograf utan bara om att ha lite koll. I företagsbloggen använder jag foton och bilder (alltid med källa, har jag missat så ber jag om ursäkt), det har bara blivit olika.
Det här fotot på de ljuvliga damerna frågade jag fotografen om jag fick använda i min blogg. Han blev väldigt glad över frågan och sa ja. Han berättade också att fotot plöstligen börjat dyka upp i alla möjliga sammanhang, t ex med texten att det är väl ett par mysiga spanska tanter eller från nå’n grekisk ö. Vilket det alltså inte är, de är från Portugal. Men charmiga och härliga är dom!

Den tredje anledningen är att jag är rädd för att jag börjar gödsla med bilder och eftersom jag själv tycker om obruten text men samtidigt vurmar för bildspråk så löste jag konflikten med att fega ur.
Nu har jag kommit fram till att jag ska använda foton oftare och kommer fortsätta att bjuda in dig till min fotobank på flickr. Två flugor i en smäll. Här får du ett av mina foton som visar hur det kan se ut när regnoväder är på väg ner mot oss från bergen:

DSC01109

Och den fjärde är att jag tror att bilder triggar vissa delar av minnet så när folk ser min gravatar, dvs Betty Boop som fe, vet dom att det är ett inlägg från mig.

Nog om det! En väldigt produktiv måndag börjar gå mot sitt slut, det är snart dags att fixa middag. Ska göra köttfärssås ”på riktigt”, dvs inget halvfabrikat. Den blir inte god, men skam den som ger sig. Nå’n gång ska jag väl lyckas. Oj, så sugen jag blev på crème fraiche…

Mitt nya tangentbord har kommit! Håll tummarna för att det är rätt denna gången och att killen har tid att byta i denna veckan. Den bärbara datorn blir bärbar igen vilket betyder att jag kan ta den under armen och sitta och jobba på fik el likn. Jippi!

Nu ska jag sluta! Vill bara påminna dig om att rösta…..bara klicka på bilden nedan….

travelmarket

Väderomslag, utflykt och urklipp

Väderomslag

DSC01104Jag klarar nog vintervädret dåligt. Det är ju som en berg- och dalbana med sommardagar som avlöses av skånska råkallt fuktiga vinterdagar. Och temperaturen åker upp och ner snabbare än vi hinner med. En del säger att de får ont i lederna, andra att de blir trötta. Jag blir trött och får huvudvärk emellanåt, något som jag inte alls gillar.

 

Trots helgblues (som jag skrev om i förra veckan) och väderomslag så lyckades jag få ur mig ett riktigt bra blogginlägg till vandringsguiden.se – en sida med tips om utrustning mm där jag understundom gästbloggar.

Utflykt

I söndags trotsade vi väder och mående så istället för att krypa inomhus styrde vi kosan DSC01105mot en by i närheten av Kritsa. Planerna ändrades dock i Kritsa och vi fortsatte upp till Katharou-platån. Det är en väldigt vacker väg upp dit, även en gråmulen dag där solen leker i luckorna i det låga molntäcket. Uppe på platån var det dags för middag, jag gav mig ut på en kort promenad som blev ännu kortare pga regn. Så åkte vi ner igen och såg andra vyer och försökte orientera oss bland byar i fjärran. Efter kaffe i Agios Nikolaos åkte vi ner mot solen i Ierapetra. Fast när vi kom närmare sta’n började det regna.

Urklipp

Flera år innan IT var uppfunnit har jag då och då fått tidningsurklipp med posten. Det är min moder som skickat dikter, små krönikor osv som hon tyckte kunde vara av intresse. Man kan säga att hon uppfann ”dela” långt före facebook. Min syster har tagit över saxen och igår kom det ett kuvert. Det innehöll
– en skämtteckning om nyårslöften och ett korsord
– en artikel om singlar – vet du att det 2014 fanns 1 915 888 singelhushåll i Sverige ( 1,3 milj år 1980)? Det kan man fundera över ett tag!
– en artikel om hur olika pensionsfonder utvecklat sig. Nu är jag inte så ekonomiskt förståndigt lagd så jag vände på urklippet och hittade en halv artikel om terror och flyktingar. Det här var intressant: Irak, Pakistan, Syrien, Nigeria och Afghanistan är de fem länder som toppar statistiken över terrordåd och antalet döda. Främst drabbas instabila stater och majoriteten av offren är muslimer. Och intressant att flera av världens ledare bestämde sig för att de inte hade råd att lämna de bidrag till FN som behövdes för att förse flyktinglägren i Syriens grannländer med mat och drägliga levnadsförhållanden. Sedan blev de överraskade över att flyktingarna fick nog och rörde på sig!
– en artikel om hur man kan få slut på vintertrötthet. Väldigt bra artikel, men det finns så många saker som behöver utredas och provtas så det är nog vår innan det är klart. Jag vände på sidan och där fick jag veta att med lite sminktips kan påsar och ringar under ögonen trollas bort. ”Vilken tur att det finns makeup som kan lura tröttheten!” Så då blir man liksom pigg med en gång, eller…?
– en krönika eller vad det kallas får du här i sin helhet. Vi ska vara rädda om vårt språk, använda orden väl och värna ett nyanserat språk. Tycker jag. Här är den, läs och begrunda! Ha en skön kväll.

kränkt20002

Tema utombys: 4. Krockar

Tänkte att jag skulle försöka ha ett litet veckotema och vad passar väl bättre än lite funderingar kring att vara och bo utomlands. Och omvänt.

Det blev ett uppehåll igår, företagsbloggen fick företräde.

Jag har tidigare skrivit om att vara öppen, lära, inte döma rätt eller fel, att man inte kan förändra utan får acceptera att saker och ting fungerar annorlunda. Och att det inte är någon idé att bli tossig.

Men självklart uppstår situationer och möten med företeelser som kan irritera, ja t o m göra en vansinnig. Det är stunder då man ser sig själv väldigt tydligt och, som någon sa, ”svenskheten” kommer fram. För det är inte så hela tiden att allt och alla är charmiga och livsbejakande och brister ut i sång och dans.

Här kommer min lista på prövningar i mitt grekiska vardagsliv! Och med ”greker” och ”svenskar” menar jag inte alla, det är bara enklast att skriva så istället för ”de flesta greker som jag träffar på…”. Ja, du fattar!?

Köa och vänta

Svenskar är världskända för att kunna köa. Jag är dessutom en person som tror att köa eller vänta på sin tur gör att allt flyter smidigt, snabbt och rättvist. De flesta greker köar inte och nummerlapp tycks vara något som rivs av slentrianmässigt. Lokalen skannas av, det konstateras att det är för många människor före, så länge går det inte att vänta, en bekant vid disken eller personal man känner zoomas in. Så går man fram, hälsar och undrar hur det står till. Och vips har man på något mystiskt sätt uträttat sitt ärende!
Jag gnisslar tänder. Oftast är det ingen som säger något. Men när någon blir förbannad så får den som trängt sig före en rejäl avhyvling inför öppen ridå. Hitintills har jag lyckats hejda mig, men en dag kommer det inte att gå utan jag kommer att applådera. Högt.

Prata, ljud och språk

En åsikt: greker är charmigt högljudda och diskuterar livligt. När de låter arga på varandra är de bara engagerade. De är inte rädda för att synas och höras. Charmigt…nja.
Det innebär att alla samtal sker med öppna dörrar och fönster. Har jag riktig otur så har mamman och tonårstjejen mitt emot samt mamman och sonen som bor bredvid mig diskussioner igång samtidigt. Som grädde på moset kan det vara dags att få hem något barn och då ställer man sig på trappen och ropar och ropar och skriker tills barnet behagar infinna sig. Och det kan ta tid.
En fascinerande sak är att greker gärna pratar samtidigt. Då undrar jag alltid vem som lyssnar. Kanske det ändå inte är något viktigt som sägs. De avbryter gärna när de tror att de vet vad man ska säga. Då kommer min svenskhet fram och kanske också gammaldags uppfostran som gick ut på att vara tyst och lyssna när andra pratar och inte avbryta. Men jag lär mig! Det är bara att fortsätta prata samtidigt som man höjer rösten.
Ingen grek går ett steg i onödan, ordet ”ela” (kom) måste vara det mest använda i det grekiska språket. Det ropas till höger och vänster, salig blandning av motorljud, ljud från ensamma TV-apparater, jalusier som hissas upp och ner, det slamras och skramlas. Ingenting görs i skymundan eller med tanke på omgivningen. Ibland vill jag bara ställa mig på torget och ropa: ”kan vi alla försöka vara tysta i 15 minuter!?” Jag är ju svenska. En svensk stör inte andra, för inte oväsen och tycker om tystnad. Vad gör jag här, egentligen? Jag är ju nästan en alien….

Språket är en avdelning för sig och det har egentligen inte med svenskhet att göra utan säger mer om mig. Är igång igen med att försöka lära mig detta språk som inte påminner om något annat, skriver bokstaven i på 7 olika sätt och använder konstiga bokstäver. Antagligen är min frustration ungefär densamma som många utlänningar känner inför svenska språket.
Och om jag en gång till får rådet att titta på TV eller lyssna på folk på sta’n så skriker jag högt. Greker pratar fort, väldigt fort. Det är som danska – inga ord, bara ljud. Ett annat tips jag fått är att lära mig användbara fraser. Tyvärr är det ett sätt att lära sig språk som jag aldrig förstått. Vad gör jag när någon svarar på min fras? Då står jag där med hakan vid knäna och fattar noll. Men det vore väl tusan också om jag inte skulle kunna knäcka koden.

Lite roligt är det att så många hemsidor och annat material som handlar om Grekland är på grekiska. Vill dom inte att andra ska förstå? Grekiska är som svenska ett ganska lokalt och litet språk. Det är dags för grekerna att inse att om de vill nå ut till oss andra så får de nog använda något annat språk.

Passa tider

En del kan nog känna frustration över att en överenskommen mötestid är att betrakta som ett mycket brett riktvärde, inte som en faktisk tidsangivelse. Jag stör mig inte så mycket på det, tycker jag fått lite träning under några år i Sverige där ”komma i tid” verkade anses som tråkigt och stelbent medan motsatsen signalerade kreativitet och upptagenhet.
Och ska jag vara riktigt ärlig så är grekerna bättre på att hålla tider än vad ryktet säger.

Regler och bestämmelser

Som svensk kan man fascineras av och nästan beundra grekers frihetskänsla och respektlöshet gentemot auktoriteter. Senaste exemplet är rökförbudet som infördes 2010 (!) och fortfarande inte fungerar enligt en artikel jag läste i veckan. Ett säkert sätt för en tavernaägare att stöta sig med lokala kunder är att påtala rökförbudet.
Det verkar nästan vara en folksport att göra allting tvärtom, men är det så smart? Samhället fungerar inte så himla bra när var och en har sin egen lilla bubbla. Som utlänning är det ibland svårt och krångligt att lösa ett problem eller förstå en situation. Vad är det som gäller egentligen!?
Visst, kanske vi svenskar är för regelstyrda eller alltför förtjusta i ordning och reda, men visst är det skönt med saker som bara flyter på? När man vet att om jag gör A så leder det till B vilket ger resultatet C. Utan att ta omvägen om M, Z och F.
Det gäller att utrusta sig med mycket tålamod och tid. Och fråga flera personer och satsa på den information som återkommer flest gånger.

Frågor och svar

Jag vet inte om det beror på språkproblem, men i butiker o likn svarar folk oftast bara på frågan som ställs. Punkt slut. Om jag frågar efter en specifik sak får jag ett ja eller nej. Inte ”nej, men vi har….”. Det verkar som att informera inte finns. Det betyder att det gäller att fråga rätt och det är inte alltid så enkelt när man inte vet fakta, det är ju liksom därför man frågar. Så något som jag kan tycka borde vara lätt att ta reda på kan ta några dagar. Bara att bita ihop.

Trafik

När det gäller trafik så stör jag mig inte så mycket. Jag tycker trafiken blivit bättre på de snart 30 år jag rest till Grekland, men det finns mycket kvar att göra. Kreta ligger t ex inte alls bra i statistik över dödsolyckor. Det går fortfarande väldigt fort och omkörningar ska vi bara inte prata om.
Jag brukar säga att de som jag är mest rädd för i trafiken är turister och äldre män i små pick-uper. Turisterna därför att de ibland hyr fordon de inte är vana vid och de är i sin egen värld där man kan stanna var som helst och när som helst eller krypa fram för att se sig omkring utan att tänka på vardagstrafiken bakom eller trycka lite extra på gasen för det är kul på kurviga bergsvägar. Äldre män i pick-uper har helt egna trafikregler och handlar på impuls, t ex kan det plötsligen vara nödvändigt att svänga tvärs över riksväg trots mycket trafik som håller hög fart.

Tar man det lugnt och är uppmärksam så är det inga större problem. Däremot tycker jag att det är obehagligt att gå vid vägkanten. Greker är inte förberedda på att någon går på vägen (varför skulle nå’n göra det?) och även om de ser en i god tid så lämnar de inget utrymme. Kanske tycker det är spännande med små marginaler. Vad händer om jag vinglar till?
Och önskan är bättre skyltning både på landsvägar och inne i städer och byar. Ibland är det onödigt svårt att hitta rätt. Det kan stå en skylt som pekar vänster – bra. Sedan delar sig vägen 2-3 ggr och det är helt skyltlöst. Gissar att det är nå’n sorts ”alla vet ju”-lag som gäller.

Till sist: folksjälen

Varför kan de inte vänta? Varför kör de så fort? Varför måste allt hända på studs? Varför måste regler brytas? Varför är det så mycket ”impuls”? Nu kommer min alldeles egna och ovetenskapliga slutsats: det beror på den oroliga själen. Greker leker med radband, nycklar och mynt. De sitter inte stilla långa stunder, ska ständigt vidare. De har en orolig historia. Inställningen att ta vara på dagen för man vet inte om man lever imorgon anser en del är uttryck för livsglädje och bekymmerslöshet, men jag är övertygad om att det är kryddat med oro. Vad ska morgondagen föra med sig för elände?

Om jag nu blir irriterad över en del saker – varför bor jag här? Ja, det kan man fråga sig, men finns det nå’n plats på jorden där man kan vara 100 % nöjd, där allt är perfekt? Där vill jag inte bo, det skulle vara trist och tradigt. Och säga vad man vill, men det är det inte här!

(Det blev ganska långt det här inlägget och det finns så klart fler roliga, dråpliga och frustrerande stunder i vardagen. De dyker upp här i bloggen när de inträffar så prenumerera på inlägg och häng med!)

Oläge och pinsamheter både här och där

Idag har jag varit på lektion i grekiska. Jodå, det är mitt fjärde försök. Vi får se om jag blir blockerad på samma sätt denna gången. ”Läraren” har lovat att ”unblock” mig så det låter lovande.

Nu över till politiken – nuläge och skämmigheter!

Grekland

Nuläge
Det är lugnt, många prishöjningar, skatter osv trädde i kraft 1 okt, men jag tror inte så många orkar bry sig. Man gör en ny hushållsbudget och det är nå’t som man antagligen börjar bli riktigt bra på!

IMF:s Europa-chef har i dagarna uttalat sig om att Grekland behöver skuldlättnader. Gamla nyheter i ny kostym. Detta sa IMF redan i somras. De satt med i förhandlingarna om senaste stödlånet, men kunde pga stadgar och regler inte gå in som långivare. Det sas då från Eurogruppen och EU-kommissionen att man hoppades få med IMF i oktober. Nu är det oktober så vad är det som ska hända. Ärligt talat så vet jag inte. Det är snart dags för avrapportering kring de krav som ligger i första omgången, kanske det finns en öppning efter det? Kan bli spännande i så fall eftersom det varit så skiftande uttalanden från Eurogruppen m fl om att skuldlättnader är uteslutna.

Litta skämmigt
Första regeringsveckan fick biträdande transportministern avgå bara några timmar efter tillträdet. Han ingår i Syrizas koalitionspartner ANEL (Oberoende greker) som är ett högerparti. Det kan tyckas vara en märklig kombination, men de delar synen på att stanna kvar i EU och EMU. Hur som helst, det uppdagades att det fanns rasistiska och homofobiska uttalanden på nytillträdde ministerns twitter. Han avgick och bad om ursäkt. Kunde slutat snyggt där, men icke! Han hävdade att hans twitterkontot hanterats av 15 (!) medhjälpare. Och förresten så var hans twitterkonto antagligen hackat!

Jag gick med i twitter i dess begynnelse, då var det inte komplicerat men det är det kanske idag. Anledningen att jag ganska snabbt lämnade var det väldigt begränsade textutrymmet. Jag finner det ganska märkligt att behöva en halv armé för att hålla igång ett twitterkonto. Tänker jag fel? Fast då har man någon att skylla på. För det verkar ibland som om politiker tror att ”skylla på någon” är bästa försvar. Oj, så fel dom har! Han kanske inte förstod att det han skrev på twitter kan läsas av alla på internet. Då är han i gott sällskap för det finns många som borde tänka en vända till innan de trycker ”skicka”.

Till Syrizas ”försvar” kan man möjligen ta fram att de var tveksamma till tillsättningen, men ANEL tryckte på och fick igenom den. Kanske dom inte tar del av sociala medier så de ”visste” inte – ett annat populärt försvar.

Sverige

Nuläge
Ja, jisses vilket läge! Decemberöverenskommelsen är tydligen borta. Blir det regeringsombildning eller nyval? Det känns nästan som om politisk oro, tjafs och utspel flyttat från Grekland till Sverige.

Det är märkligt att ett land som har så mycket som talar till dess fördel, så bra utgångsläge inte kan kavla upp ärmarna och ta tag i den största frågan av alla: arbetslösheten. Politiker kan inte avskaffa arbetslöshet, de kan bara underlätta för arbetsgivare, anställda och arbetslösa. Arbetsgivarna tycker inte om unga människor eller folk över 40-45. Ibland verkar det som om de inte tycker om anställda över huvud taget. Och anställda ropar på högre löner för det är så stressigt och tungt på arbetsplatserna fast rent logiskt så minskar inte arbetsbördan i och med högre lön. Tänk om fackföreningar, yrkesföreningar, politiker, anställda gick samman och istället lyfte fram arbetsmiljön som den stora och avgörande frågan istället för lönekrav! Då skulle kanske arbetsgivarna tvingas att anställa. Sicken läcker folkrörelse!!

Litta skämmigt
Och i Sverige råder ungefär samma läge med ett stort parti i koalition med ett litet. Givetvis måste det förhandlas och kompromissas, men till vilket pris? Vi har nu en titel ”vice statsminister” som inte betyder vice statsminister längre utan är ”representativ”. Varför då har titeln överhuvudtaget? Varför utse någon om denne ändå inte ska göra jobbet eller bara vissa delar? Och hur betalas innehavaren, dvs utgår lön som ”vice statsminister” eller görs det avdrag som går till det statsråd som fungerar som vice statsminister när statsministern inte är på plats? Sicket mörker!

Men det finns ett ljus: ingen här nere känner till Romson. Det är jag glad för. Att tycka att Auschwitz är ett ”kraftuttryck” som kan användas för att beskriva en flyktingström visar att hon inte har en aning om vad Auschwitz var för något. Och se’n var det vargdebatten där förra regeringen tvingade forskare att vinkla forskningsrapporter. Fast det var ju inte riktigt så hon menade, egentligen menade hon att förra regeringen använt forskningsrapporter på ett vinklat sätt. För det är ju så att hon ständigt ”feltolkas” och ”missuppfattas”. Det är så behändigt att allt negativt beror på andra, aldrig på henne själv.

Inga av de ovan nämnda händelserna hotar världsfreden på något sätt, men visst blir man trött? Och börjar fundera över om det verkligen stämmer att ”man har de politiker man förtjänar”. Jag vet inte vad du tycker, men jag vet att jag förtjänar bättre.