Utställning x 3 plus en utflykt

I veckan har det varit dags för vänskapsturné till Malmö och Lund för att träffa vänner. Igår var det omvänt – vänner från Skanör kom ut till mig på Österlen. Härligt och roligt! Det är stunder som jag har i minnesbanken och de kan plockas fram vid behov!

Lite annat har jag hunnit med mellan besöken och tillsammans med besöken. Tre utställningar och en utflykt. Här kommer lite information för intresserad!

Kulturen i Lund

Här pågår en utställning om Hasse & Tage, dessa gudabenådade människor. Utställningen berättar om deras början, möte, produktion och fram till dags dato. Det finns också hörlurar så man kan t ex lyssna på Lindemän. Jag satt och fnissade i ungefär en timme och det finns sämre sätt att spendera tiden. Det finns svenska ”komiker” som anser att Hasse & Tage är passé, att de aldrig var speciellt roliga osv. För mig är de unika med sin blandning av samhällskritik, ordgymnastik, lekfullhet och glimt i ögat.
Och det där med passé…lyss till Inredningsarkitekt Valfrid Lindeman (en tidig Lindeman)! Han inreder ett allrum där hela familjen kan vistas som för tankarna till ”öppen planlösning”, han funderar över om man skulle kunna steka plättar på en säng om man tar bort madrassen = ”multi functional”. Och han placerar barnen i lådor under sängen vilket väl får motsvara ”compact living”. Eller Punkrockare Trindeman Lindeman som har säkerhetsnål på insidan av kinden. Och när den gnids mot tänderna blir det laddning så han kan lysa när han läser. Eller….det finns många glada skratt och tänkvärdheter!

En stor, intressant och vacker utställning är Världen på Kulturen med i huvudsak keramikföremål. De kommer från olika delar av världen och olika tidsperioder. Sverige är känt som ett land som kommit långt med IT och digitalisering. Här har det gått för långt. Inga informationslappar vid föremålen utan i varje rum finns en dator som kallas ”informationskiosk”. Där förväntas jag leta upp det objekt jag är intresserad av för att få information. Sedan kan jag gå tillbaka till montern. hitta ett annat föremål och då gå bort till datorn igen. Undrar hur det fungerar om man är flera besökare samtidigt!? Totalt misslyckat vilket var väldigt synd på en fin utställning.

Fabriken i Bästekille

Den första utställningen i sitt slag som visar fotograf Lennart Nilsson livsverk. Han var själv med och planerade den, men gick ju tyvärr bort i januari i år. Ja, vad ska jag säga om den? Jag är fortfarande väldigt gripen och fascinerad och imponerad och ödmjuk och tagen och…. Då menar jag inte främst det han blev världsberömd för, dvs sina foton av hur vi ser ut på insidan och hur ett barn blir till. Nej, åren före det. En alldeles otrolig fotograf som hade sitt alldeles egna arbetssätt och var en person som måste ha ingett ett väldigt förtroende för de han porträttfotograferade. Med den utrustning han hade under de tidiga åren har han lyckats fånga ljus och ögonblick som dagens mobilkameror och photoshop kan drömma om. Och jag kan till fullo se och förstå varför han tidigt var min fars (han fotograferade och framkallade också) idol med sitt fotograferande för tidningen Se.

En högtidsstund! Om utställningen dyker upp någon annanstans så gå och se den. Och njut!

Utflykt till Hammenhög

Vid stora genomfartsvägen i samhället Hammenhög finns en butik och trädgård som heter En liten bit av Medelhavet. Jodå, jag hade lite hemlängtan och var dessutom nyfiken. Skulle det vara dåliga kopior eller turistvarianterna? Men nej, det var gediget och original. De importerar från bl a Grekland och har en hel del vacker keramik till bra priser. Och oliver, olivolja, fetaost mm. Jag blev riktigt glad bara av att gå in i butiken eftersom det var så många färger och former som mötte mig. Jag fick en dos Grekland ackompanjerad av Marocko så nu klarar jag mig ett tag. Skulle det infinna sig mer hemlängtan får jag väl köra dit igen….
(ett tips: om du köper en saltkula så behöver du inte köpa ett litet fat att ha under. Om du använder saltkulan på rätt sätt, alltså.)

Nu sänker sig helgfriden över Österlen. Denna fredagskväll blir det inget vin med chips eller liknande. Här ska njutas kaffe och mandelkubbar! Det är härligt när längtan kan tillgodoses….

Ha det gott!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Annonser

Igår, imorgon och i juni

Det känns som om vi fått ny luft! Det märkliga vädret med äcklig värme, skurar, åska, blåst och kyliga nätter verkar ha lämnat oss. Saknad av ingen! I lördags regnade det borta i Chania och haglade i Iraklio. Lite senare träffades Sitia av en tromb med regn och hagelkorn som ställde till med en del skador. Händelserikt på nordkusten!

Gårdagens aktiviteter

Igår började vi dagen med frukost på ett större hotell i by öster om Ierapetra. Jag är inte van vid stora hotellanläggningar och har aldrig bott ”all inclusive”. Jag har bott med frukost och även med frukostbuffé, men det har helt klart varit i en annan ”liga”. Det var en stor och överdådig frukostbuffé som mötte oss. Olika avdelningar med flera valalternativ. Först blev jag överväldigad, sedan tyckte jag bara att det var osmakligt. Varför denna överdrift? Det är inte precis så att folk på semester ska ut och kroppsarbeta. Var blir resterna av? Kastas eller bärs in igen nästa morgon?

Vi fortsatte österut till klostret Moni Kapsa. Det ligger spektakulärt och insprängt i en bergssluttning. Jag har aldrig varit där, har länge velat åka dit men det ligger en bra bit från Ierapetra. Nu blev det alltså av! Klostret ser ganska stort ut nerifrån vägen så förväntningarna var ganska stora. Vid ingången stod det på porten att man skulle vara propert klädd, t ex inte ha korta byxor. Inga problem, jag krängde medhavd kjol utanpå shortsen. Tyckte lite synd om en grupp franska cyklister som anlände samtidigt som oss. De var helt oförberedda och inte läskunniga utan seglade oberört in i korta cykelbyxor. Förvånande, tycker jag. Hur svårt är det?

Jag stegade upp bakom klostret för att titta på utsikten vilket visade sig vara lite knepigt eftersom man byggt en ful mur. Jag antar att den ska skydda mot nedfallande stenar från berget.

Klostret var något av en besvikelse. Litet, inte mycket att se, slitet och jag hittade ingen frid och ro. Vi gick in i klosterkyrkan som var mörk och dyster, men där fanns gammal väggmålning och lustig vägg eftersom kyrkan och berget liksom är hopbyggt. Två munkar var hemma och den ene blev så glad över vårt besök att han bjöd på sötsaker.

Foto: Johanna Klonos

Rejäl sparbössa! Foto: Johanna Klonos

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fader Zackarias, som jag träffade på kloster söder om Ano Viannos, berättade att det var svårt med underhållet eftersom han måste dra in alla pengar själv. Och han visade mig några brister, t ex stora hål i taket i ett stort samlingsrum. Är det någon som vet om kloster är isolerade enheter eller om de har stöd från kyrkan (inom den ortodoxa kyrkan, alltså)? Skriv gärna i kommentarer nedan!

Och det finns andra kloster som är mer värda att besöka.

(foton utlagda på min flickr-sida!)

På väg hem gjorde vi bl a stopp på fik där vi pustade ut i hettan medan svetten rann som den gör i augusti. Märkliga vädertider!

Istället för att ensam njuta födelsedagshummer på ett av mina stamställen lurade jag i år ut några vänner på middagsträff. Så igår kväll åt vi mycket god mat på restaurang i by utanför sta’n och det var min födelsedagsmiddag nr 2. Fast det visste inte dom.

Morgondagens aktivitet

Jag har inte vandrat på lite mer än en vecka pga risken för åskväder. Kunde jobbat på min bok, men där har den sjuka armbågen satt käppar i hjulet. Så det är lite rastlöst kan man säga.

Nu när vädret verkar ha vänt ska det bli av! Imorgon blir det ”skolbussen” 05:45 upp i bergen för en härlig vandring. Ska pussla ihop tre delsträckor och jag tror att det kan bli bra. Håll tummarna!

Stödlånsutbetalningsdramatiken

Precis som jag förutspådde är det nu överläggningar och utspel igång inför mötet den 15 juni. Det är den heta potatisen ”skuldlättnad” som gjorde att det inte blev något beslut den 22 maj. Tsipras ska ha ringt runt och pratat med olika ledare, bl a Macron och Merkel.

Den tyska tidningen Bild hävdar att den grekiska regeringen tänker strunta i återbetalning av ränta och amortering (6,5 miljarder euro) i juli om det inte blir några skuldlättnader. Detta tillbakavisas kraftigt av regeringens talesman Tzanakopoulos och finansministern Tsakalotos. Tzanakopoulos menar att ett av hans uttalanden blivit missförstått.

Om man vill ha en fingervisning om vad grekerna tycker just nu om regeringen, stödlån, framtiden mm kan en undersökning gjord av universitetet i Makedonien ge information. Siffror och kommentarer finns här.

En annan politisk händelse den senaste tiden är att Konstatinos Mitsotakis, ledare för Ny Demokrati 1984-1993 varav premiärminister 1990-1993, dog i måndags. Det intressanta är att grekisk politik varit (och är?) styrd av några familjer. Se t ex på Pazok (Socialdemokraterna) med några generationer Papandreou och Giorgos Papandreou klamrar sig fortfarande kvar i politiken. Och vad heter nuvarande ledaren för Ny Demokrati? Jo, Kyriakos Mitsotakis vars syster också varit involverad i partiet. Visst ska personer inom samma familj kunna engagera sig politiskt, men risken finns att det blir en väldigt liten värld och många ”tjänster och gentjänster”.
De två partierna har länge varit dominerande så Syriza var och är lite av en frisk fläkt. De kan inte uträtta under, men de är i alla fall något nytt som rört om i den för en del trygga maktgrytan.

Ha en skön kväll och morgondag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

Blåsiga dagar över

Fredag igen! Hur gick detta till? Det är som om veckan bara swischat förbi och det stämmer ganska bra. Vi har haft väldigt blåsigt och låg temperatur, framför allt nattetid. Regn och snö uppe i bergen, men här nere har vi klarat oss ganska bra. Bilder från nordkusten visar översvämningar och liknande. Som jag sagt innan: det gäller att veta var man ska bo. Nederbörd är väldigt bra och snön uppe i bergen får gärna töa långsamt så jorden kan suga upp vattnet. Och det kan ta tid. I juni 2015 svettades vi två stycken på min balkong och tittade på snöfläckar på Dikti-massivet!

I måndagskväll nere på en taverna gnällde jag över kylan. Fick då det något otrevliga och näsvisa svaret att ja, ja, vinden kommer från Skandinavien. Då gäller det att kontra snabbt så mitt svar blev att det hade inte varit nå’t problem om ni byggde ordentliga hus.

Vi är inne i den treveckors-period som föregår fastan och kallas Apokries (mer info här). Det är ett farväl till kött och festligheter så därför drar man på lite extra. Maskerader och andra aktiviteter, ganska många för barn och ungdom. Det är lite trist för mycket är väderberoende och detta är inte den bästa tiden för uteaktiviteter så en del flyttar in på skolor o likn. Hade varit roligt med lite mer liv och rörelse ute på sta’n.
I helgen som gick var det skattjakt för barn och ungdomar i gamla sta’n där jag bor så det var livligt i gränderna. Helgen som kommer är det bl a ”tipspromenad” för vuxna (barn och ungdomar får så klart vara med) och nästa söndag är det stor final med karneval. Måndagen efter, Clean Monday, börjar fastan som sedan bryts vid påsk.
Det är en del privata festligheter också under den här perioden, bl a bröllop. Under fastan håller man nämligen inga bröllop.

Igår var det ”Torsdagen för rökt och grillat kött”. Alltså riktigt köttig köttfest. Det grillades lite varstans i stan. Jag såg en rullebör (skottkärra) där man lagt lite ved och tänt på. Alla sätt är bra utom de dåliga! Jag hade tidigare i veckan, utan att tänka på det här med köttet, bestämt att gå till en av mina favorittavernor. Jag hade tur, det var inte många bord som inte var reserverade. På hemväg gick jag förbi en annan taverna som också var full.

När vädret är så blåsigt och man har en bok att skriva känner man sig lite instängd efter några dagar. Jag lyckades locka ut bilägande vän idag på en liten tur runt sta’n. Det blev nedslag i några större affärer och jag som är på jakt efter nytt diskställ kom hem med två kassar. Utan diskställ. Varför blir det alltid så?

Det har varit en tid med oplanerat Sverige-besök i januari, därefter lite att fixa och en del skrivande. Jag känner att jag är inte uppdaterad när det gäller nyheter. Ska försöka råda bot på det till nästa blogginlägg. Det jag vet är egentligen bara två saker. Grekland håller andan i väntan på nästa utbetalning av tredje stödlånet. Utbetalningen har blivit försenad (som vanligt), bl a beroende på att EU och IMF inte kommer överens om skuldavskrivning. Och bönderna har gjort som ifjol vid denna tiden. Protesterar mot skatter o likn genom att blockera vägar, hamnar och tullstationer.
Jo, en sak till! Det kanske är någon som undrar om gågatan som skulle vara klar till julhandeln är klar? Det är den inte. Fast det var ingen som sa vilken julhandel…

Som vanligt vid denna tiden är hoppet om ”den bästa säsongen” väldigt stort. Vi får väl se! Än så länge ligger bokningar för min del på samma nivå som tidigare. Kanske det är lite tidigt för bokningar från skandinaver. De är trots allt de sista som anländer på våren och de första som ger sig iväg på hösten. Charterbolagen, alltså. Reser man på egen hand är ju hela året möjligt. Nåja, vi håller tummarna!

Fredagskväll. Det blir perfekt för att inviga de nya vinglasen (som jag egentligen inte behövde, men snygga är dom!). Får nog jobba en liten stund till… Ha en trevlig helg!

DSC04343Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Utflykt

Upp med tuppen igår och iväg med första bussen kl 6:30 mot Iraklio! Slumrade till lite då och då, bussen kör gamla vägen och ska stanna ofta så det tar lite tid men är en vacker tur. När vi åkte genom Malia och Hersonissos tänkte jag att å, så skönt att bo i Ierapetra! En skylt med ”God mat. God pris. Velkommen!” blev pricken över i. När det blir så turistigt att det tar över är det helt enkelt inte min grej. Och jag vet ju hur de där orterna ser ut på vintern.

KTEL, dvs grekiska bussbolaget, anpassar sig som en service till turistsäsongen så från Malia hade det satts in en extrabuss (antagligen med slutstation flygplatsen) så vi susade förbi flera hållplatser.

Jag gick in om några butiker för några ärenden, bl a ett snabbesök på H&M som öppnade i juli. Det var lika upphetsande som H&M någon annanstans, dvs trist. Jag när dock ett hopp om att kanske kunna hitta några sköna tröjor där senare i höst, trots att de inte har någon herravdelning.

Fika på stammiscafé där servitören och jag pratade grekiska, minsann! Han uppskattade nog mina försök, när han sa nå’t på engelska rättade han sig snabbt till grekiska. Liten övning i verkligheten.

Nästa språkövning blev i basaren (eller marknaden – vad man nu vill kalla den). Jag pratade med en som bl a sålde kryddor när en kvinna dyker upp och säger något på franska. Kryddmänniskan undrade om hon pratade engelska, det gjorde hon inte. Jag fick ett ryck och erbjöd min hjälp med förbehållet att jag kan lite, lite franska. Hon upprepade sin fråga och jag blev helt ställd. Världen slutade snurra, tiden stod stilla, min hjärna var tommare än en tomburk. Letade upp några franska frågeord för att försöka förstå. Jodå, det stämde. Människan stod i basaren/marknaden och frågade ”var är marknaden?”. Jag minns inte om jag sa ”här” på franska eller grekiska eller engelska, men jag pekade i alla fall neråt. Hon såg förvånad ut! ”Här?”
När hon gått tittade jag och kryddmänniskan på varandra och la upp ett gott skratt.

Något omskakad tog jag mig till dagens mål: Arkeologiska muséet. Här finns alla fynd från minoiska palats, villor och bosättningar och en bit framåt, närmare bestämt från 6 000 f Kr – 300 e Kr. Under några timmar var jag försjunken i en annan tid, men med flera paralleller till vår egen. Här några funderingar:

  • Det är som en tidsresa i utveckling som börjar med enkla föremål som sedan får enkla, stiliserade mönster. Så blir föremålen mer och mer detaljerade, mönstren tas från naturen och flera färger används, föremål blir stora och komplicerade. Allt har ett användningsområde, men människan lever inte av bröd allena – det estetiska, vackra finns alltid med. Fascinerande!
  • Från små, enkla bosättningar växer det till fler och fler mäniskor som till slut är så många att det måste organiseras, t ex distribution, lagring och ekonomiska strukturer. Kort sagt: ett samhälle tar form. Det kommer också in skiftningar av olika slag som troliga tecken på att man ville visa olika status, dvs plats i samhället, med smycken, storlek på föremål, bankettserviser osv.
  • I de första små bosättningarna avspeglas varje orts eller områdes ”layout”. T ex finns ett speciellt utseende på en kanna som bara finns i fynd i byn Vasiliki (inte så långt från Ierapetra). I och med att minoerna gav sig ut på havet och ägnade sig åt handel ökade hantverksskickligheten och tillgången på olika material (onyx, elfenben, guld, brons…). Flera tydliga tecken på utveckling av förmågor och ökad kunskap. De var bl a i Egypten, mellanöstern, nuvarande Turkiet, Cypern, Cykladerna. Det finns avbildade minoer lite varstans. De man hade kontakt med hade i sin tur kontakt med andra fjärran länder. Man gick i lära hos varandra, stannade hos varandra. De blir så tydligt att det där med att stänga gränser och ”bra karl reder sig själv” är en korkad och ofruktsam metod om vi önskar att utvecklas.
  • Minoerna hade två skrifter som ännu inte knäckts. Det känns bra, tycker jag, att det kan få finnas några hemligheter kvar. Plötsligen dyker sigill upp – användes de vid handel för att underteckna avtal? Vissa har nog använts för att trycka bilder i olika material som prydnad. Kanske också ägande?
  • Vi ska vara tacksamma över att minoerna begravde sina döda tillsammans med olika gåvor eftersom det ger så mycket information. I övrigt förstördes mycket i jordbävningar mm. Vad kommer arkeologerna att hitta om tusen år, vad berättar vi för de som kommer efter?
    Tanken blir påtaglig när jag står inför en trefotad lerbricka som är full av små, små koppar, tefat, skålar osv. Det antas att det kan vara antingen modeller inför produktion eller, håll i dig nu, leksaksservis! Jag står alltså 2016 och tittar på nå’t som ett barn lekte med si så där några tusen år f Kr. Golvet gungar! ”Tråkigt” med museum? Kom igen!
  • Jag blir förvirrad i rummen som visar minoernas ”religiösa” dyrkan. Det är så många antaganden, så många pusselbitar. Svårt att få ett begrepp om och därför svårt att förstå. Klart är i alla fall två saker: ceremonier och ritualer hade stor betydelse, även som maktspråk. Och människor har alltid trott på något oavsett vad det kallats. Själen, eller vad det nu är, ska ha sitt.

Så kommer de krigiska mykenarna och tar över, de minoer som finns kvar drar sig upp i bosättningar i bergen (precis så som man fortfarande gör vid fara, tänk bara på andra världskriget på Kreta!). Mykenarna står inte på samma nivå som minoerna så föremål utvecklas bakåt, dvs blir enklare. Det är bara palatset i Knossos som hålls igång och 1 300 f Kr faller det också ihop. Minoernas tid är definitivt slut. En högtstående kultur som gick samma väg som många andra: upp, topp, ner. Vad hade blivit om de fått fortsätta? Hur kommer det att gå för oss?
Här stoppade jag mitt besök, tar resten av muséet i höst.

En konstig känsla att stiga ut i den livliga sta’n igen med trafikbuller, butiker, gott om folk på gatorna. Jag satte kurs på Amalia’s Kitchen och fick mig en riktigt smarrig middag. Tyvärr satte dåliga samvetet igång. Har jag verkligen råd med en så dyr middag (22 euro…)? Jag fyllde snabbt i pluskolumnen på det imaginära pappret i skallen: jag använder inte smink, köper kläder när det behövs så jag är ingen ”modeslav”, har ingen bil…..ja, där stoppade jag eftersom den kolumnen vida översteg dagens goda middag!

En kort promenad med kameran blev det också, men det är egentligen för varmt för sådana övningar (foton på min flickr.sida). På vägen hem hände nå’t med bussen så vi fick byta buss, hemresan blev 30 minuter längre. Det var en ganska trött men mycket nöjd Ia som kom hem vid 20-tiden.

Iraklio har förresten kvalat in på min lista ”Var vill jag bo i mitt tredje liv?”!
(japanerna kallar pensionärsperioden för det tredje livet)

Ikväll ska jag nog gå ut och ta ett glas vin efter middagen och se om jag kan få se lite stjärnfall. Du vet väl att du tyst ska önska något när en stjärna faller och inte berätta det för nå’n? Jag vet inte om det fungerar, men det vore dumt att inte chansa!

giphy (1)

Du kan vara lugn – inga så’na här övningar på mina vandringar på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Är närvarande, vilar och hämtar kraft i naturen.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna
samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!

Välkommen att vandra! 

 

Gårdagens utflykt och dagens träff

Igår bar det alltså av till Agios Nikolaos med buss. Jag har nog inte varit där så sent i början på säsongen (dvs juni) och väntade mig många turister. Det var dock förvånande lugnt och stillsamt. Visserligen inget kryssningsfartyg i hamnen, men det är ju en känd turistort. Kanske det var för varmt.

Sökte mig in i AN:s stora kyrka, men där fanns ingen frid och ro. Det var storstädning! Flera män och kvinnor fejade och putsade. Kanske där skulle vara någon speciell ceremoni fast jag misstänker att det var pga pingsten i helgen. Tänt ljus fick jag i alla fall gjort och sökte svalka i två små kapell där jag också tände ljus så nu ska familjen vara trygg.

Min plan var att titta lite i butiker och sedan strosa runt med kameran på bak- och sidogator. Priserna är givetvis högre i Agios Nikolaos (AN) än nere hos oss, men de har några butiker med lite annorlunda och snyggt utbud. En skjortklänning kallade på mig, har letat ett bra tag efter en så’n där tunn, skön att dra på mig efter duschen eller slappa i när det är varmt. Och lite senare snubblade jag på en linneklänning i ovanlig färg så jag var ju bara tvungen, eller hur?

Snurrade runt lite efter en butik som jag läst om på nätet som säljer ”suede design”. Ah, kul! Svensk design! Hittade den, men kläderna såg ut som vilka kläder som helst. Suede, som är franska, är tydligen ett företag i Italien som säljer vissa märken. Och som har en butik på Kreta i Grekland. Och igår stod där en förvirrad skånska som inte fick allt det här att gå ihop.

Strosa blev det inte så mycket, det var för varmt och sta’n är liksom inte byggd för strosa i värme. AN är som en häftig berg- och dalbana med branta gator och många trappstegsgator (de är för branta för motortrafik). Jag har många gånger undrat över hur den som pensionerar sig kan välja att bo i AN. Jag menar, krämpor kommer förr eller senare och knä och fötter är speciellt belastade. Hur är det att plötsligen bo i en stad som man inte kan gå omkring i?

DSC01825Och eftersom lutningen är så stark måste trottoarerna byggas i avsnitt och det kan bli så här höga steg emellan!

 

 

 

 

På en sidogata hittade jag det här i DSC01827mitt tycke förfärliga huset! Allt är inte charmigt och mysigt ens i Grekland.

(fler foton på min flickr-sida)

 

 

 

Snubblade på en tomt som var en utgrävd ruin och lärde mig nå’t nytt! AN är byggt på Kamara som var hamnstad till Lato (inåt land, utanför Kritsa) som jag äntligen besökte ifjol. Jag funderade i Lato över hur de ordnade transporter av varor mm, men det fick ju nu sin förklaring. Intressant när man kan knyta ihop olika saker, när det faller på plats.

Vid fikan tittade och lyssnade jag på folk. Det är riktigt roligt att det är större blandning av nationaliteter i och med att fler kan resa (som jag skrev om i förra inlägget). Försökte räkna och gissa språk, men kom av mig. De där östeuropeiska språken är svåra att skilja på, behövs mer träning för min del.

Undvek att luncha vid kalderan (den ”bottenlösa” sjön som är 60 m djup), misstänker att det är dyrare där. Tog istället en taverna med sittplatser ute på trottoar, La Strada. Oj, så gott och prisvärt! Jag tycker om mat och älskar go’ mat.

Så var det dags att ta bussen hem och jag väntade på ett café. Det visade sig att ägaren varit i Göteborg i sin ungdom då han var på sjön. Vacker stad och vackra flickor, tyckte han. Tyvärr kom han och satte sig för en pratstund precis när jag var tvungen att gå till min buss, men det kommer fler gånger.

På det hela en bra dag även om det inte blev riktigt som planerat. Och bussen körde olika vägar så jag fick se en hel del av den vackra ön. Oj, vad det spritter i vandringsnerven…

I förmiddags fikade jag med nya, svenska bekanta (via nätet) som är på rundresa på Kreta och passerade Ierapetra. På så sätt är den digitala världen en stor tillgång, dvs när den berikar den riktiga världen med nya människor och annat som man inte annars fått uppleva. De är gripna av Kreta, varit här några gånger redan och kommer tillbaka. Jag försökte så klart sälja in vandring. Nu när jag skriver detta har de antagligen checkat in på sitt hotell i Anogia som var nästa mål.

Idag har temperaturen skruvats upp ytterligare, enligt prognosen ska det bara fortsätta. Varning är utfärdad för hela Grekland. Det blir en het pingsthelg, minsann! Jag tänker ta ledigt från firma och allt annat, hjärnan fungerar inte i alla fall och det blir nog inte mycket sömn. Bara att kasta in handduken (knasigt uttryck, förresten).
Ha en skön fredagkväll – det ska jag! Retsinan står på kylning…

SOLSTING PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 15 juli och du får 15 % rabatt!
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

 

Fel, fira, (ut)färd

Du är väl mitt uppe i påskfirande, det är inte jag. Den ortodoxa påsken infaller i slutet av april så fastan har pågått i snart två veckor. Fast lite, lite firar jag, vore dumt att inte passa på när tillfälle ges. För mig har det varit skiftande aktiviteter de senaste dagarna, skönt att det är söndag imorgon!

I torsdags stannade tiden upp på grund av ett windows-fel. Jag har inte riktigt det tålamod som krävs för att sitta och glo på en skärm och vänta och vänta på olika kontroller och körningar… Fick hjälp och hjälpen skaffade ännu mer hjälp. Efter en hel dags testande och fixande fick datorn köra över natten och tänk, i fredags morse fungerade allt perfekt igen (ta i trä’…). Vi människor kan verkligen uträtta storverk när vi hjälps åt!

Nationaldagen

Igår var det dags att fira Greklands nationaldag. Det finns de som säger att Grekland har två nationaldagar. Jag har aldrig hört någon grek säga så, däremot att de har två självständighetsdagar (den andra är i oktober och kallas ochi-dagen). Nationaldagen firas till åminnelse av när Grekland förklarade sig självständigt från Osmanska riket 1821. Kriget lär ha brutit ut den 25 februari, för att koordinera med kyrkan flyttades minnesdagen till 25 mars, men nu ska vi inte hänga upp oss på petitesser.

Firandet börjar dagen innan med olika aktiviteter i främst skolorna. På nationaldagen samlas dignitärer i Ierapetras huvudkyrka för kort mässa och välsignelse, därefter tågar de med orkester till torget. Där läggs ner kransar vid frihetsstatyn, så hålls en tyst minut och sedan börjar paraden med skolor, föreningar (idrott, röda korset, samariter, folkdans, ridskola osv), samhällsfunktioner (brandkår, polis, sjöräddning, hamnpolis osv). Folk står på trottoarerna och klappar när de olika grupperna passerar, efteråt är det smockfullt på alla kaféer. Nationaldagen är helgdag.

I år hamnade jag bredvid en äldre tant som klappade hjärtligt och kommenterade tillsammans med vänninan, men när något av barnbarnen passerade klappade hon så hon nästan lyfte från marken. Det går givetvis inte för en utländska, dvs lilla jag, att känna historiens tyngd och betydelse, men en högtidlig feststämning och historiens vingslag fanns i luften. Och, som vanligt för min del, tankar om att detta hade aldrig gått att genomföra i Sverige. De stackars barnen marscherar! I takt! Likadant klädda! Några har t o m lärare/ledare som använder visselpipa för att alla ska hålla takten. Det hade nog blivit ett alltför stort intrång i den personliga integriteten med lite kränkthet och trauma på toppen. Skämt åsido, det är lite trist att vi inte är lite mer stolta och glada över vårt fina land Sverige med dess historia och traditioner.

DSC01530

En bit historia. Undrar om de är uppdelade geografiskt och vardags/fest som de svenska?

Lördagsutflykt

Jag har precis kommit hem från byutflykt med familj från Norge. Sociala medier är bra, där träffades vi och se’n blev det lunch i höstas och nyårsfirande och nu alltså ”påsk-tur”. Jag skulle visa två av mina favoritbyar och det är alltid lite nervöst. En by tilltalar en person medan en annan person finner den ointressant eller tycker inte om den alls. Jag tror att det har mycket att göra med stämning. Och vad som är ”fint” eller ”vackert” eller ”charmigt” osv är ju upp till vars och ens smak.
I en av byarna kände jag igen passagerarna i en bil och det visade sig vara ett franskt par som jag träffat på ett hotell i torsdags. De hade kommit lite ur kurs, jag kunde sätta dom på rätt spår igen. Roligt!
När vi hade tagit en närmare titt på Ha-ravinen avslutade vi på taverna med ett par timmars gott matintag. Och prat så klart. En go’, mysig och rolig eftermiddag!

Den allra godaste maten finns ute i byarna så ta taxi eller hyr bil när du är här. Vid denna årstiden är det givetvis inte öppet alla dagar, men när säsongen är igång brukar det inte vara några problem. Och skulle det vara stängt så fortsätt till nästa by! Hotellen kan ofta hjälpa till med att ringa och kolla, tänk på att receptionen ofta har massor med lokala förslag och idéer. Kanske inte de mest uppenbara för turister och därför är informationen så värdefull.

Strålande sol, men kall vind. Nu stämplar jag ut, sjunker mätt och nöjd ner i soffan och driver sakta in i helgläge. Ha en skön söndag!

PS. Ja, ja, jag lyckades inte riktigt med rubriken, men du fattade ändå, eller hur? DS.

Foto från hyrbilsdagarna och nationaldagen på min flickr-sida!

RESTIPS – BOKA NU! Vandra på vårvackra Kreta!
Mer information på hemsidan inspirewiz.com
om upplägg, förutsättningar, pris, bokning, referenser mm.
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!

 

Söndagsutflykt

Igår blev det utflykt, dock inte till fots så inte fler fotograferade vårtecken. Foton från fredag och lördag finns på min flickr-sida!

Gårdagen började med att jag släntrade iväg till mitt frukostställe. Det var inte lugnt och stilla i gamla sta’n utan många barnröster. Vi är inne i Apokries (som kan stavas på några olika sätt, så klart…). Det är 3 veckor som slutar med söndagen före Clean Monday som inleder den 50 dagar långa fastan som kulminerar med firandet av påsken. Apokries började i år den 21 febr och avslutas 13 mars. Veckorna har olika teman och avslutningen är karnevaler runt om i Grekland, en av de största hålls i Rethymnon här på Kreta.
Vill du veta mer? Klicka här!

I söndags hade barnen sin skattjakt i gamla sta’n. De var indelade i grupper, sprang runt och läste kartor och skulle antagligen svara på frågor eller samla in saker. Gamla sta’n är perfekt med sina gränder och hälften av ungarna såg förvirrade ut. Det var väldig fart, musik, rop och viskningar.

Den som vill gifta sig får förresten snabba på för under fastan hålls inga bröllop (och inga begravningar heller). Med andra ord kan jag luta mig tillbaka och ta det lugnt (förhoppningsvis även med parentesen…).
Jag återkommer till karneval och fastan då och då här i bloggen när det är nå’t på gång.

Vi gav oss iväg västerut från sta’n. Ginsten hade kommit lite längre än på nordsidan, men mimosan var precis tvärtom. Vårligt grant var det i alla fall. En runda upp om en by som ingen av oss varit i: Riza. Fantastiskt läge, annars inte mycket att hänga i julgran.

Vi styrde kosan mot Kato Symi för att få lite delikat middag. Jag kan verkligen rekommendera tavernan som ligger till vänster när du kommer nerifrån kusten (där är ett litet, litet torg framför…eller mer som en vändplats, egentligen…). Den ser inte stor ut mot vägen, men är djup och i tre våningar med en stor uteplats. Och god mat fick vi som vanligt! De serverar en läcker sallad i brödskål. Himla praktiskt, man äter alltihop.

DSC01375

Vid bordet bredvid oss satt två par varav i alla fall det ena var från Aten. Det var omöjligt att inte höra allt de sa för de var definitivt inte lågmälda. Jag fattade ju ingenting, min grekiska räckte inte till. Bra att ha översättare med sig. Det var lite gnäll vid deras beställning och de beställde påfyllning som de sedan inte skulle ha. Ja, du fattar ungefär. När det var dags att betala utspann sig en dialog mellan paren och kyparen. Inget märkligt för mina ögon och öron, men mitt sällskap hade all möda att hålla sig för skratt. Jag fick det översatt så här kommer ett stycke grekisk humor levererat av en kvicktänkt (i dubbel bemärkelse) kypare med neutral min:

-”Det var många ben i köttet. Har du hund?” tyckte sällskapet

-”Ja, det har jag”, sa kyparen.

-”Då kan du ge benen till hunden!”

-”Nej, han är vegetarian.”

Ha en bra kväll!

Söndagsutflykt i strålande sol

Helgvädret med lätt regn/skurar kom av sig, solen hoppade snabbt in och tog över. Nu kommer två fina dagar då mina ben kommer att dra ut mig på vandringar. Icke förhandlingsbart och ingen diskussion.

DSC01151

Mandelträden har börjat blomma så smått! Det är ett tecken på att våren är på väg…

Efter frukost igår vid Libyska havet bar det iväg mot nordväst. Det blev en fin färd genom berg och små platåer, in och ut genom byar. På några platser var det bara jag som varit förut, det blir lite lustigt när ”utbölingen” berättar och förklarar. Men kul!

 

 

 

 

 

 

Vid Mália på nordkusten svängde vi inåt land igen med kurs mot byn Apo Kerá på väg till Lassithi-platån. Vi passerade byn Krási på väg upp och den fick mig att fundera över ett märkligt fenomen. Så snart en by, en strand eller någon annan plats i något land slinker in i guideböckerna så genomgår dom en metamorfos. Plötsligen är det så ovanligt och genuint och fint så alla bara måste dit. Trängsel och business brukar bli resultatet. Och i de flesta fall rena turistfällor. Krási under denna årstiden såg ut som de flesta byar förutom en stor vattenbrunn eftersom det är gamla vägen till Lassithi-platån så det var väl rastplats. Jag vet hur byn är under turistsäsong, dock undvikit att köra dit på sommaren.
Det är som megastjärnan Kritsá under säsong. Jag skulle nästan vilja säga att åk dit i vilket fall som helst för det är en upplevelse. Det pratas ibland om att äldre människor löper risk att bli attackerade, t ex väskryckning. Här är det upp-och-nervända världen! Tanterna går till attack, de pratar omkull dig, tar dig i armen. Klart att du måste in i just min butik! Du kan också dra dig lite åt sidan och bara betrakta vad som händer. Det är som ett skådespel!
Mitt tips: Hyr en bil, ge dig ut och leta upp vilka byar som helst. Stanna, strosa. Kör vidare om inte just den byn fångade ditt intresse. Fika eller luncha i ”okänd” by, du kommer att bli förvånad över pris och kvalité! Och du får lugn och ro, slipper trängsel och kommer närmare lokalbefolkningen.

DSC01150

Kloster har ofta så fantastisk utsikt, men det kvittar hur jag fotograferar, det kommer inte fram i alla fall. Och jag var så koncentrerad att jag inte såg papperskorgarna…

En bit utanför Apo Kerá ligger ett nunnekloster som heter Panayia Kardiotissis Keras. Som alla kloster har det en fascinerande historia, både världslig och religiös. Läs mer här! En kedja är inblandad och anses som ”helig”, den hänger inne i den lilla kyrkan. Jag såg besökare ta ner kedjan från väggen och vira den om sig, efter en liten stund togs den av och nästa person virade den om sig. Märkligt. Eftersom den anses kunna utföra mirakler så kanske den kan läka el likn.

 

 

 

 

Upp till byn, in på taverna, god mat och dryck. TV:n på (som vanligt) och plötsligen ett inslag på nyheterna om Stockholm. Sällskapet kunde informera mig om vad som hände, tydligen högerextremister i farten och till min glädje föll samtalsämnet nästan direkt. Jag bara skämdes och sköljde bort den fadda smaken ur munnen med gott vin. Efter all mat gick jag en tur i byn som är väldigt liten, men byggd på ett klipputsprång så denna lilla by rymmer stor höjdskillnad.

DSC01165

Kul skylt: här möts Sverige och Italien i Grekland!

Ner igen mot Mália och denna vägsträckan är definitivt vackrast att köra uppifrån Lassithi-platån och neråt. Jag fick stifta bekantskap med två byar: Sísi och Milatos. Den första har jag hört en hel del om på senare år, men det var inte ”min grej”. Charmig, fin liten skyddad hamn, men i övrigt väldigt turistigt vilket nu på vintern betyder att byn gav ett övergivet intryck. I Mílatos körde vi bara en runda ner till havet, men det var ganska dött och charmlöst. Många byar har ett ”hamnläge” så glöm inte att titta inåt land, ta dig upp dit och strosa i gränder! Mílatos kan vara värt ett besök till, men då uppe i byn. Där lär också finnas en utgrävning som jag får försöka hitta lite information om. Vi hittade inget kafenion och nu sög det ordentligt i kaffetarmen. Här behövdes ett säkert kort: Aghios Nikólaos.

Upp i bergen, Selinári-ravinen på ena sidan. Oj, så vacker den här ön är! Det är nästan alldeles oanständigt. Efter kaffe hemåt, på väg in till mitt hus mötte jag Harry, engelsman. Han hade ramlat för några dagar sedan och knäckt 2 revben. Inte kul när man är nära 80 och måste gå ut med Sophie (en glad, vänlig, småfet liten hund som går lika dåligt som husse). Och inte får han dricka öl pga starka tabletter! Tänk, vilket straff för en engelsman!!

Fler foto på min flickr-sida! Nu ska jag studera kartan för vandring imorgon. Åh, så skönt det ska bli!!

Klicka på bilden för att rösta:

travelmarket

 

Väderomslag, utflykt och urklipp

Väderomslag

DSC01104Jag klarar nog vintervädret dåligt. Det är ju som en berg- och dalbana med sommardagar som avlöses av skånska råkallt fuktiga vinterdagar. Och temperaturen åker upp och ner snabbare än vi hinner med. En del säger att de får ont i lederna, andra att de blir trötta. Jag blir trött och får huvudvärk emellanåt, något som jag inte alls gillar.

 

Trots helgblues (som jag skrev om i förra veckan) och väderomslag så lyckades jag få ur mig ett riktigt bra blogginlägg till vandringsguiden.se – en sida med tips om utrustning mm där jag understundom gästbloggar.

Utflykt

I söndags trotsade vi väder och mående så istället för att krypa inomhus styrde vi kosan DSC01105mot en by i närheten av Kritsa. Planerna ändrades dock i Kritsa och vi fortsatte upp till Katharou-platån. Det är en väldigt vacker väg upp dit, även en gråmulen dag där solen leker i luckorna i det låga molntäcket. Uppe på platån var det dags för middag, jag gav mig ut på en kort promenad som blev ännu kortare pga regn. Så åkte vi ner igen och såg andra vyer och försökte orientera oss bland byar i fjärran. Efter kaffe i Agios Nikolaos åkte vi ner mot solen i Ierapetra. Fast när vi kom närmare sta’n började det regna.

Urklipp

Flera år innan IT var uppfunnit har jag då och då fått tidningsurklipp med posten. Det är min moder som skickat dikter, små krönikor osv som hon tyckte kunde vara av intresse. Man kan säga att hon uppfann ”dela” långt före facebook. Min syster har tagit över saxen och igår kom det ett kuvert. Det innehöll
– en skämtteckning om nyårslöften och ett korsord
– en artikel om singlar – vet du att det 2014 fanns 1 915 888 singelhushåll i Sverige ( 1,3 milj år 1980)? Det kan man fundera över ett tag!
– en artikel om hur olika pensionsfonder utvecklat sig. Nu är jag inte så ekonomiskt förståndigt lagd så jag vände på urklippet och hittade en halv artikel om terror och flyktingar. Det här var intressant: Irak, Pakistan, Syrien, Nigeria och Afghanistan är de fem länder som toppar statistiken över terrordåd och antalet döda. Främst drabbas instabila stater och majoriteten av offren är muslimer. Och intressant att flera av världens ledare bestämde sig för att de inte hade råd att lämna de bidrag till FN som behövdes för att förse flyktinglägren i Syriens grannländer med mat och drägliga levnadsförhållanden. Sedan blev de överraskade över att flyktingarna fick nog och rörde på sig!
– en artikel om hur man kan få slut på vintertrötthet. Väldigt bra artikel, men det finns så många saker som behöver utredas och provtas så det är nog vår innan det är klart. Jag vände på sidan och där fick jag veta att med lite sminktips kan påsar och ringar under ögonen trollas bort. ”Vilken tur att det finns makeup som kan lura tröttheten!” Så då blir man liksom pigg med en gång, eller…?
– en krönika eller vad det kallas får du här i sin helhet. Vi ska vara rädda om vårt språk, använda orden väl och värna ett nyanserat språk. Tycker jag. Här är den, läs och begrunda! Ha en skön kväll.

kränkt20002

Juldagarna i min del av världen

Juldagarna över, helgkänslan är kvar t o m trettonhelgen eller teofania som det heter här. Idag har jag varit hos frissan för man vill ju gärna göra både en snygg sorti och en dito entré nu vid årsskiftet. Dessutom ska jag på fest och man ska tänka på sina medmänniskor så nu har de något vackert att vila ögonen på (håret, alltså).

Hoppas att du haft sköna dagar och glider vidare på helgkänsla! Jag ska inte trötta ut dig med en redogörelse för mina juldagar, men några glimtar kommer här.

Julafton
Började med frukost ute och önska god jul till frukostfiket. När det är helg här nere går barnen omkring och sjunger och ”spelar” (inom citationstecken för allvarligt talat: kan man annat än slå på en triangel?) triangel. De förväntar sig en peng som visad uppskattning. Jag får två associationer när de dyker upp: Kurt Olsson och ”sjunga maj”.
Så blev det en liten promenix då jag fortsatte mitt god jul:ande. Hem till min lilla bubbla med bokläsning, ringa Sverige, filmer (har upptäckt sfanytime.se!), julbord (fick ihop ett som var så bra och fullt med läckerheter så jag orkade nästan ingen varmrätt: fisk med senapssås!) och klapputdelning. Den senare blev lite konstig men ganska typisk för en utlandsboende singel. Nästan alla julklappar under granen slogs in i julpapper av mig som la dom under min gran för att dela ut dom till mig på julafton.
Det är svårt med julstämning här nere. Dels vädret för vi fick så klart de hittills varmaste dagarna i december men tyvärr ingen snö på bergstopparna. Dels därför att ingen annan bryr sig den 24 december. På kvällen när det blivit mörkt är det lätt att tänka bort vädret och alla andra så då vällde julstämningen in!

Juldagen
Detta är min absoluta slappedag och så också i år. Sov länge, maten var klar, boken ännu inte utläst och det fanns filmer kvar att hyra. Och julspecialen i Downton Abbey på engelsk tv – en riktig högtidsstund!

Annandagen
Nu gav jag mig ut på en liten stadsrunda och det var lugnt och fridfullt. Här rusar nämligen inte folk ut på rea på helgdag utan då är affärerna stängda. En mardröm så klart för många svenskar, jag som gillar helgfrid bara njöt.
På eftermiddagen träffades ”golden girls” och åt middag. Vi är ett gäng från Holland, Tyskland, Österrike och Sverige (jag) som träffas då och då, t ex för att äta frukost. Givetvis var vi tvungna att ses i juldagarna för att önska varandra god fortsättning (bara svenskan som kunde göra det för det existerar tydligen inte på de andra språken) och gott nytt år.

Söndag
Dags för utflykt! Nu har jag varit i de tre områden (Sfakia, Roumeli och Mylopotamos) och byn (Kritsa) som osmanerna aldrig lyckades erövra. Vi besökte byn Anogia i Mylopotamos. En ”berömd” by med speciell historia, karlakarlar, många musiker och sångare, lite laglöst och ”halvkriminellt”. Enligt en del så är byn numera väldigt turistisk och vi hade inte vandrat runt länge förrän en tant försökte sälja scarvsar och rakí genom ett öppet fönster. Trist.
Vi var på ett gammalt kafenion med traditionell inredning, inte många som har den kvar. Det äldsta bevarade lär finnas i Iraklio, de slapp t o m installera toalett när den lagen kom för man ville bevara originalutseendet. Du kan hitta den på marknadsgatan en bit upp på vänster hand (om du kommer från Lejontorget).
Tillbaka till Anogia! Jag blev faktiskt lite besviken. Byn är väldigt stor så någon byatmosfär fanns inte. Egentligen mer ett ”samhälle” än by. Gamla hus trängs med väldigt modern bebyggelse. Lite sliten kändes den. Den ligger lite underligt. De flesta bergsbyar klättrar på bergssluttning eller ligger vid foten av ett berg. Denna byn ligger liksom i en håla eller en dal.
Vi hade oturen att hamna på en turisttaverna så några specialiteter från byn fick vi inte, på menyn var det bara vanliga grekiska rätter som man kan äta var som helst.
Behållningen var den underbart vackra vägen upp till byn! Vi började klättra från Iraklio och kom först upp till en platå. Grönt, grönt, grönt över allt och vart man vände sig fanns det får. Olivskörden i full gång. Plötsligen tätnade landskapet och det blev väldigt brant. Det kändes nästan som att åka på ena sidan av en ravin. Och fler får! Och får! Jag fick en tanke om att jag inte skulle vilja åka här under högsäsong med mycket turisttrafik, men det lär mestadels vara grekiska turister som tar sig upp till byn och de är väl vana vid att köra ganska smal, kurvig bergsväg.
På hemvägen en sväng inom Iraklio och en kopp kaffe.

Idag är det lite tillbaka till verkligheten. Morgonrunda i morse, nu får det vara slutslappat några dagar (och det behöver skakas bort lite julgodis…). Resten av julmaten slinker ner ikväll.
Nu ska jag fundera över två underliga ting. Hur man kan lyckas köpa två ”äggaklockor” som inte ringer. Varför man tackar sin lyckliga stjärna över att skjortklänningen i skyltfönstret var för liten och för dyr och sedan går man och köper en blus i ett material som ska strykas när man inte stryker. Vad är det för fel på mig?

Förresten så kanske jag och firman försvinner imorgon. Jag ska uppdatera till Windows 10 och folk verkar vara väldigt skiftande upplevelser av det. Kanske jag inte får igång datorn igen. Och finns man inte digitalt så finns man väl inte alls, eller hur?

Ta’t lugnt i dessa mellandagar – vi har helger kvar!