Gul vandring och pingsthelg

Sommaren har kommit! Den kom i torsdags och allt förändrades. Luften blev annorlunda, människor såg lättade ut, solen eldar på och himlen är ljust, ljust blå. Och svetten börjar rinna så jag måste erkänna att jag ser fram emot att rymma till Sverige juli-augusti. Inget kul att städa igår och vara genomblöt efter en halvtimme.

Vandring med gula inslag

Det blev en härlig vandring i torsdags! Skönt att komma ut igen efter ofrivillig ”inlåsning” pga det åskiga vädret. Landskapet är nu grönt och gult. Det väller nerför sluttningarna!

Denna våren har allt varit så rikligt och det ena efter det andra har blommat. Jag antar att det varit rätt turordning i år. Så jag fick lite problem i torsdags! För visst är den gula ginsten vacker? Men vänta – den såg jag ju i mars också. Inte så riklig och intensiv visserligen. Har ginsten två blomningsperioder? Jag kände mig förvirrad, men hjälpen var inte långt borta. ”Flowers of Crete” är en utmärkt facebook-grupp. Jag la in två foto och ställde fråga om ginst.

Döm om min förvåning – det är inte ginst nå’t av det! Calicotome villosa till vänster och Anthyllis hermanniae till höger. De är ärtväxter precis som ginst, men alla tre har egna släkten. Så nu måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta säga att ”sluttningarna är så vackra i maj när ginsten blommar” eller ”sluttningarna är vackra på våren när ärtväxterna blommar” eller…ja, det får ge sig.

Jag känner alltid en stor tacksamhet över allt som naturen bjuder på, men denna våren är jag extra tacksam. Och ödmjuk. Det har varit så rikt och vackert. Lugnt och stilla har blommor och växter avlöst varandra, gett varandra tid och utrymme så vi fått vila i all njutning. En ren och skär fröjd att få vara med om! Hur framföra sitt tack, hur ge tillbaka?

Och jag är så glad att jag vandrar för det är där uppe och där ute som naturen kommer till sin rätt, det är där naturen är kung. Jag sneglar bort på collaget med foton från vandringar i Sverige och min mors kloka ord i mitten:

Foton och collage: Bojana Cerek. Och ja då, det är Kreta nere i högra hörnet.

Pingst

Ja, hur firar man pingst? Det lär ju vara en bröllopshelg, men om man nu inte ska gifta sig – vad gör man då? Jag gick in för mjuklandning igår, efter städningen alltså, med att tillbringa eftermiddagen på stranden. Kvällen blev en lååång middag i ljuvligt väder.

I morse gick jag en morgonrunda och passerade kyrkogården. Mycket folk, gudstjänst igång och en del som var ute bland gravarna. Kanske pingsten mest är en kyrklig helg då man uppmärksammar och minns de döda. Jag borde väl veta efter några år här nere, men ingen kan veta allt.

Helgen får fortsätta i lugn och ro. På måndag ska jag ta tag i bokskrivandet och se till att avsluta projektet. Tennisarmbågen? Den är inte bra, men nu är jag trött på att vara så begränsad. Jag kan ändå inte låta den vila fullt ut eftersom jag bor ensam så det är bara att köra på så förståndigt som möjligt.

Ha en skön och fridfull pingsthelg!

PS. Foton utlagda på min flickr-sida! DS

 

Annonser

Våren är här!

Nu gör jag det officiellt: våren är här! I alla fall i naturen. Än så länge dröjer sig vintern kvar lite och låter bara vårvärmen komma fram dagtid. Och visst kan vi åka på en eller två stötar till från vintern, men det gör ingenting eftersom den till 90 % ligger bakom oss. Lokalt påstår man att våren kommer den 1 mars, men jag fattar inte hur den kan komma ett specifikt datum. För mig är det naturen och vädret som ger signal om årstidsväxlingar. Och våren är här! Så det så.

Igår var jag i Iraklio och idag har jag vandrat. Och jodå, tröja av igår och idag byte till shorts och kortärmad t-shirt efter ett par timmars vandring.

I Iraklio var vårtecknet att rean är inne på sina sista dagar och vårens kläder börjat droppa in. Kortärmat, kjolar mm. I solens glans satt flera ute på fiken, tog en kopp kaffe och tittade på folk. Det var ju dessutom fredag så det låg en vilsam sprallighet i luften på en och samma gång. Och det är väl våren!?

Idag fick jag plötsligen en dust väldoft rakt i ansiktet, kändes som en vårsmekning. Det är mandelträden som nu står i full blom och släpper ut sin underbara doft.

Igår såg jag att mimosan börjat blomma. Det är en blomma som jag haft svårt för i buketter, men det är stört omöjligt att inte bli förtjust i mimosaträd när de är alldeles gula och tunga med blommor. Står ofta längs med vägarna och är därför rena trafikfaran för man måste bara titta och njuta.

Jag tyckte att jag skymtade något annat gult igår, men tänkte att jag måste ha sett fel. Idag visade det sig att jag sett rätt. Ginsten börjar spricka ut beroende på var den står. Och det är något som jag verkligen älskar! När ginsten är utslagen och färgar bergssluttningarna gula. Då är det gott att vandra, då är landskapet och Kreta väldigt vackert!

Andra blommor tittar fram, en del träd och buskar har ljusgröna skott som avtecknar sig mot mörkgrönt bladverk. Fjärilar och annat smått surrade runt i luften. Jag åt lunch vid strandpromenaden i Pachia Ammos och upptäckte att nu börjar havet få den där speciella vårblå färgen som övergår i sommarblått längre fram. Aldrig är havet så vackert som nu.

Det är bara småbuskar och kryddväxter som ser lite halvtrötta ut. Jag tror att de behöver mer vatten till sina ytliga rötter, som jag skrivit tidigare så har det varit en torr vinter.

Funderade idag över tre saker. Egentligen var det en massa annat också som snurrade runt, men det lämnar vi därhän.
Det första var att jag undrar varför jag fastnar för och blir så glad av allt gult. Det börjar i januari när de gula ”soldyrkarna” breder ut sig i olivlundarna, se’n mimosaträden och ginsten. Och mandelträdens doft. Kan det vara så att skånskan saknar rapsfälten?
Det andra var att jag har oftast rest till Grekland i maj för jag tyckte att det var så fint på våren. Nu har jag lärt mig att maj är den månad då försommaren byter av våren. Det är mars-april som våren är i sitt riktiga esse!
Det tredje var en kommentar jag fick en dag att ”hur många gånger har du gått den vandringen?”. Jag har inget behov av nya sträckor hela tiden. Vandringar ser olika ut beroende på årstid om man är öppen för naturen och årstidsväxlingar. Små utvikningar då och då eller att vända på en sträcka kan räcka för att det ska kännas ”nygammalt”. Och ibland är det så gott att fötterna själva hittar, då kan huv’et få vila och tankarna få flyga alldeles fritt. Med tanke på 8-timmars vandringen för två veckor sedan och den alldeles nya vandringen i förra veckan så behövde jag det bekanta.

Nu väntar två härliga vårmånader då växtligheten tävlar med varandra så man kan höra hur det knakar och sprakar. Och rovfåglarna kommer fram och segelflyger. Vädret är inte för varmt, inte kyligt. Det är med andra ord perfekt vandringsväder.

Foton kommer inte idag, ska se om jag kan fånga några vårtecken till imorgon. Meddelar när de finns på nätet!

Ha en skön helg!