Utflyktsdag!

Igår tog jag bussen till Iraklio för lite miljöombyte och gå på muséer. När vi passerade Malia och Hersonissos sjönk humöret betydligt. Från vinterns vila har de nu gått in i ”turist-tingeltangel-land”. Orterna skulle kunna ligga precis var som helst i Grekland, det finns inget kretensiskt över dem. Vissa delar skulle t o m kunna ligga i vilket land som helst. Tacksam över att jag inte bor i en ort som är beroende av turister.

Ett stort komplex byggs mellan orterna och jag funderade över Syrizas löfte när de tillträdde. De lovade att stoppa, eller i alla fall begränsa, all inclusive. Jag undrar om de haft tid att börja dra i det?

Humöret steg till oanade höjder när vi körde in i Iraklio. Denna galna, röriga, fulsnygga stad gör mig alltid glad. Den står högt upp på listan ”var jag kan tänka mig att bo när jag blir pensionär”, men det har jag berättat tidigare.

Från busstationen styrde jag stegen mot hamnen!

En hel del turister i farten och lediga greker (barnen har två veckors påsklov). Jag hörde engelska, tyska och franska. Och på Arkeologiska muséet hörde jag plötsligen ”Det är väl den klassiska perioden?”. Jodå, ett svenskt par!

Koules

Fortet nere i hamnen blev färdigrenoverat ifjol, men när vi försökte besöka det var det tillfälligt stängt. Igår var det öppet och fri entré, minsann. Renoveringen är väldigt fint gjord. Det står mycket information på väggtavlor om fortets och Kretas historia. Lite trött blir jag på sättet att framställa alla andra som bovar och banditer och sig själv som offer och hjälte. Man får väl ta all historieskrivning med en nypa salt och tänka på vem som höll i pennan.

Från terassen har man fin utsikt över sta’n, hamnen och ut över havet. Lite spännande med en ganska stor sal där nere där det stod en flygel och bars in stolar. Kvällskonsert? Tänk, vilken akustik och hur musiken framträder gentemot de grova stenväggarna. Får se om jag kan pricka in ett besök vid rätt tillfälle!

Sankta Katerina från Sinai

Jag är väldigt fascinerad av ikoner av olika anledningar, bl a deras skönhet. Vill gärna lära mig mer och uppleva olika riktningar och stilar så jag får fördjupa mig i det lite längre fram. Här fick jag gå runt och njuta av några verk av de allra främsta. På den byzantinska tiden målade man på marmor, sedan blev det trä. Och ikonostasen var också av marmor på den tiden. Och jag fick äntligen klarhet i varför en del heliga personer på ikoner håller fingrarna på ett speciellt sätt. Tänk, vad man lär sig nya saker hela tiden.

På muséet finns också gamla skrifter, silverföremål, träsniderier, exempel på broderade prästkläder. Inträde: 4 euro, muséet ligger bredvid Minas-basilikan.

Arkeologiska muséet

Hela markplan och en sal på övre plan visar fynd från den minoiska tiden. Jag har sagt det tidigare: om du ska besöka Knossos så ta en sväng på muséet. Det är fynden som ger palatsruinerna liv.

Jag hade kvar resten av övre plan som handlar om tiden och arvet efter den minoiska tiden. Mycket intressant! Det blev väldigt tydligt hur ofantligt betydelsefullt, berikande och utvecklande det är med utbyte mellan människor från olika platser och länder. T ex kontakten med fenicierna vars alfabet ligger till grund för det grekiska alfabetet vilket t o m jag kunde se!
Många gravfynd som var vackra och skickligt gjorda, men de säger inte så mycket om det vardagliga livet. De visar dock hur olika mönster blandas, man lär varandra att hantera olika material osv.
Mot slutet av utställningen kom mynt och där ökade jag stegen, jag har svårt att uppbåda intresse för rader med och högar av mynt. Satte mig ner i salen där ett bildspel visade muséets historia – så intressant att jag snabbt bestämde att ta sena bussen hem.

Fritt inträde, muséet ligger vid Frihetstorget. Åker du på arrangerad utflykt så fråga om de kan stanna vid muséet. Ett besök där ger mer än 1-2 timmar ”egen tid” på sta’n (du behöver mer tid för att hitta och njuta av sta’n).

Middag

Jag har två favoritmatställen i Iraklio och landade på ett av dem: Amalia’s Kitchen (ligger i området bakom Lejonfontänen vid den öppna platsen med en lekplats). Och det var lika gott som vanligt! Det kom in ett rykande fat med fint kött i riktigt spicy blandning, jag fick också saffransris, guacamole och andra goda tillbehör. Och gott vin har dom! Och jädra bra och trevlig service! En riktig högtidsstund!

Shopping

Det var inte syftet med utflykten och jag är dålig på att shoppa. Jag tycker det är roligare om man är två för då kan man hjälpa varandra att hämta kläder, ge smakråd, fnissa åt hemska plagg och fika ofta. Jag får kidnappa någon som jag kan dra runt med! Personen måste vara nyfiken och beredd att gå mycket för det finns många små roliga butiker i sidogatorna.

Jag tittade in på H & M och usch, så trist! Svart, vitt, grått och mörka färger. Det såg mest ut som höst! Är vi verkligen så tråkiga uppe i norr?
Jag måste så klart in och flukta hos en av mina hovleverantörer, Marks & Spencer, och de bleka engelsmännen är väl värre än H & M, tänkte jag. Men wow! Där var det färgrikt och härliga mönster! Det var vår och löfte om sommar!!

Summa av tre butiksbesök blev ett antal toppar så nu bör jag börja titta efter shorts, linnen och jeanskjol….för att inte tala om ny bikini….

Nu ska jag packa ryggsäcken för vandring imorgon! Ha en bra kväll!

PS. Foton från nätet utom det sista som är eget foto.
Fler foton på min flickr-sida!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Fredagsvandring kan också vara mys

Först en rolig nyhet för vandring, mig och Kreta! Apollo hittade min blogg, kontaktade mig för intervju och i veckan publicerades inlägget. Roligt med uppmärksamhet och spridning. Inlägget hittar du här!

Igår kväll bestämde jag att nu får det vara slut på hattandet! Jag packade och förberedde i måndags kväll, nu hade det ostadiga och blåsiga vädret stoppat mig tillräckligt. Idag skulle jag ut!

Och så blev det! Himlen var hotfullt svart tidigt imorse så jag väntade en stund. Kom iväg strax efter 7 och styrde kosan norrut för att korsa Kreta. Blev förvånad över att det inte var kyligare. Vädret är nog på väg att svänga. Igen.

När jag precis lämnat sta’n mullrade det. Jag vet inte om det var naturen som ville skrämma hem mig igen eller om den firade att jag äntligen kom till skott. Jag håller på det sistnämnda!

På en mur vid en olivlund låg dessa till synes pressade citroner – något förslag om vad som tilldragit sig här? (klicka på fotot för större format)

På väg upp till första paus blev jag hälsad av fyra lösspringande, skällande hundar. De tillhörde ett gäng som väntade på att getflocken skulle äta klart i sin inhägnad. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser tonåringar eller yngre barn ute med fåraherde i bergen. Borde de inte vara i skolan? Barnen, alltså. Grekland har ju skolplikt.

Frukost vid kapell där jag plötsligen hörde ett mycket underligt ljud. Lokaliserade en ganska stor fågel uppe på en klippa, smällde av kameran och har frågat i facebook-grupp: det var en berghöna som tydligen är en fasanfågel. Och det var en hane som ropade på en partner. Jäkla otur för både honom och mig att vi var på samma plats, men icke kompatibla.

Partnerkallande berghöna. (klicka på fotot för större format)

Nu på våren skruvas vandringstempot ner. Det är mycket som pågår i naturen och en hel del blommor är små och korta. Det gäller att ta det lugnt och skanna marken så man inte missar någon ögonfröjd. Stora vattenpölar fanns här och där, jorden var riktigt blöt efter de senaste dagarnas skurar. Bra! Nu behövs lite värme för att alla knoppar ska brista.

Fikade på bytorg där en gubbe tog en omotiverad runda. Det är så roligt att betrakta nyfikna människor som försöker se oberörda ut. När jag gick in för att betala var han snabb att fråga ”Deutsch?” och jag svarade på grekiska att jag är från Sverige. Några andra gubbar satt där inne så jag antar att de fick ett samtalsämne som varade en liten stund.

Det droppade på mig några gånger, men regnjacka i ryggsäcken gjorde att jag slapp skurar. Mörka, svarta moln drog lågt över bergen. Jag tittade upp där jag vandrade hyrbilsdag 1 och var väldigt glad över att jag stod där jag stod idag. Emellanåt hittade solen en liten lucka så det blev en solfläck på någon bergssluttning. Landskapet blir så mycket vackrare och levande i sådant här väder än i strålande sol.

I en olivlund körde en traktor och harvade runt träden. De maskiner de kan använda här är långt ifrån vad vi skåningar är vana vid. Eller vad sägs om en harv med fyra ”pinnar”!? Maskinerna är små och riktigt söta, de ser ut som förvuxna leksaksmaskiner. På ett ganska stort område höll de på att rensa bort all vegetation, undrar vad det ska bli där. Ny olivlund, växthus, vanliga hus? Kan påverka min vandringsled så jag får ändra den lite, men det ska nog ordna sig.

Storröjning! (klicka på fotot för större format)

Så var jag uppe vid nordkusten i Pachia Ammos och min favorittaverna var öppen. Gott om tid till bussen skulle gå så det var läge för lunch. Den rara lilla människan hade precis gjort en moussaka! Saftigt och gott, jag vet i alla fall en av mina vänner som skulle svimma av välbehag. Gott vitt vin till det! Jag vet inte varför jag beställde en grekisk sallad, äter det inte ofta så jag var väl sugen.

Mätt och nöjd tog jag bussen hem! En riktigt mysig vandring i stilla lunk med väl tilltagna pauser, totalt drygt 5 timmar. Hela dagen var bara min och det var en efterlängtad vandring! Härligt att vara ute!!

Ligger nu i soffan och lyssnar på vinden som tagit i, men det blå fältet på himlen blir större och större. Vågar vi hoppas på en solig helg?
Ha en skön helg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Hyrbilsdag 1

Ja, nu är det hyrbilsdags igen så nu ska vi ut på äventyr i dagarna fyra! När jag inte har bil har jag massor med vandringar, sevärdheter, fina vägar mm i skallen. När jag hämtar hyrbilen så blir hårddisken raderad – jag kommer inte ihåg nå’t av det jag tänkte ”det ska jag göra när jag har bil”. Visst är det märkligt?

Idag blev det en ny vandring på höga höjder. När jag steg av bilen i byn Orino kom jag på att jag glömt vantar. Och det var inte det enda skulle det visa sig! Shorts var nedpackade för solen kan vara ganska intensiv och då blir vandringsbyxorna för varma. Det vällde ner moln längs bergssluttningarna och snart började det droppa. Hade jag regnjacka med mig? Hade jag plastfickor till mina utskrivna kartor? Väldigt orutinerat, men jag tror att det mer handlade om vårrus. Vi har vår nere vid kusten så jag glömde bort den här ekvationen:

högt upp i bergen + mars + nordvästlig vind = hög risk för regn

Skulade några gånger, men sedan varade skurarna för länge. Problemet är att det är obehagligt att bli blöt, men ganska okej när man är blöt. Och rätt vandringskläder torkar snabbt. Två skurar hade så fasta droppar så några grader lägre och det hade kanske kunnat bli hagel!

Vätan gör att bläcket på de utskrivna kartorna skapar nya fenomen som tyvärr inte är till någon större hjälp, tvärtom. När utskriftspapper blir blött så börjar det smula sig. Så om du hör ett rykte att snömannen flyttat till Kreta så vet du vad det handlar om!

Uppe på dessa höjder var det fortfarande till största delen vinter. Det porlade och plaskade lite varstans. Fåglar var igång, men inte så mycket som nere vid kusten. En getmor (vad heter dom?) och hennes killing hamnade på varsin sida om vägen. Jag stannade en stund, lyssnade och tittade. Det lät eländigt, men de hittade varandra. En fåraherde kallade på sin hjord, skulle väl ha vatten eller foder. Läckert att han kan stå stilla och med rop och visslingar få ner hjorden. Här uppe finns inga olivlundar, det är helt enkelt för kallt. Gott om små vingårdar! De klättrar som terasser, påminner lite om foton från Asien. Människan är fantastisk på att hitta odlingsbara områden, stora som små. Jag hamnade mellan höga, kala berg och där var det grönt och fint! Helt och hållet gömt för alla som inte känner till det.

Mötte en gubbe som stannade och undrade vart jag var på väg. Jag vågade inte säga slutbyn utan drog till med en på vägen. Oj, då har du väldigt långt att gå, tyckte han. Jag tänkte att du skulle bara veta….

På sista sträckan på väg till sista bergsbyn hade jag höga berg på vänster sida. Häftigt att tänka att i förmiddags var jag på er andra sida!

En härlig heldag, men jag kommer inte att vandra den igen. Det var många upp- och nerförsbranter. Riktigt jobbigt. Och jag hade nog bitit över lite för lång sträcka. Molnen var låga och det blir dramatsikt och vackert när de svävar omkring. Nackdelen var skurarna och att bli helt innesluten i moln. Det ger en känsla av att vara i en egen bubbla, omvärlden har slutat existera. Men det är också fuktigt och man blir lite vilsen i allt det vita.

Total tid: 07:20 – 16:50.
För den intresserade: Orino – Mpemponas – passerade Melisses – Drakalevri – Thripti – Orino.

Nu är det dags för middag och mycket vila! Nya äventyr imorgon!!

Inte mycket att fotografera, här kommer några foton (klicka på dom för större format), jag laddar upp från alla dagarna på flickr i helgen.

Mäktigt, eller hur?

Övergivna byar lite här och var.

Så lycklig man kan bli över skyltar ute i ödemarken och dimman!

Litet odlingsomårde mitt i allt det kala.

Bra fart!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt

Två vandringar – två årstider

Nyhetssammanfattning får vänta till nästa vecka för nu har våren kommit! Inte bara till sta’n, som jag skrev i måndags, utan även ute i landskapet. Så nu är all tid upptagen med att njuta och ta emot – vem bryr sig då om nyheter?

Denna vecka har det blivit två vandringar. Jag brukar då skriva om dem en och en, men de blev som natt och dag. Vår mot vinter. Jag ska försöka ställa dem mot varandra. Vi får se hur det går, nu kör vi!

I tisdags – jag gick med lätta steg till busstationen. Nya äventyr väntade! Tänkte ta mig upp till kapell och sedan därifrån längs lokal led till by nära sta’n. Kanske skulle lyckas, annars fick jag improvisera.
I fredags – klockan ringde strax efter 5, jag gick upp, ändrade mig, ställde om klockan till nästa buss och kröp till sängs igen! Kan inte minnas att jag nå’nsin gjort så! Velade om shorts skulle på, vilken vandring osv tills jag tog mig själv i örat och gick till busstationen. Bestämde mig för en gammal goding, det var ett tag sedan.

I tisdags – vandrade längs med bergen vilket var jobbigt. Upp och ner i skrevor och flodfåror. Under cirka 4 km såg jag några skyltar och två flagnade markeringar. Tips: se upp med lokala leder! Det är trevliga initiativ, men vem underhåller? Var finns kartor?
I fredags – de två första timmarna brukar vara lite sega eller jobbiga, men gick bra. Bara att konstatera att vädret spelar stor roll på vissa sträckor. När värmen slår till blir den en faktor till som ofta är ytterligare ett motstånd.

I tisdags – blommor lite överallt! Bladskott på buskar som öppnat sig och små öron tittade fram. Träden fått nya skott som blänkte ljusgröna mot de mörkgröna löven. Fjärilar, flugor och bin susade omkring, fåglar kvittrade så det nästan blev för mycket. Solen vräkte ner, det var vindstilla. Bara då och då kändes vinden någonstans söderifrån, så olik den nordanvind vi haft ett tag. En varm smekning.
I fredags – solen försökte bryta igenom det massiva molntäcket, men fick ge upp. Ju högre upp jag kom desto mer fukt i luften. En bit upp mötte jag lätt regn som sedan kom och gick under resten av vandringen. Här uppe härskar fortfarande vintern. Några enstaka blommor hade under de senaste dagarnas sol lockats att börja blomma, men de var inte många. Getterna stod lite här och där och tittade på mig. En kall snålblåst.

I tisdags – förbannade att jag inte packat ner shortsen för det blev riktigt varmt. Vandringsbyxor var för mycket. En tröja åkte av så jag vandrade i kortärmat. Svettig vandring!
I fredags – bytte till shorts tidigt på vandringen, tog av tröja. Efter ett tag fick den långärmade tröjan åka på igen. Någonstans uppe på massivet funderade jag på att ta på vandringsbyxor igen, men fortsatte i shorts. Kylig vandring!

I tisdags – njöt av pauser vid olika kapell. Satt en stund och fikade, tittade på utsikter och filosoferade. Lät vårvindarna stuva om på hjärnkontoret.
I fredags – korta pauser då naturen och landskapet bjöd på dramatiska scenerier. Längre paus vid kloster där två katter sällskapade mig. De var inte attraherade av mig, så klart, utan vad jag hade i fikapåsen. Men kanelbullar extimerade de inte, minsann!

I tisdags – hemma efter sju timmars vandring. Trött, men samtidigt pigg och skulle kunna vandra lite till. Vårväder lyfter en till oanade höjder! I alla fall sinnet och humöret.
I fredags – efter fem timmars vandring satt jag i en busskur och väntade på taxi. Den kunde inte komma fort nog, jag fantiserade om att komma hem och linda in mig i fleecefiltar. Väldigt nöjd och glad över en så helt annorlunda dag som bjöd på så många scenerier med moln och annat. En känsla av lugn och vila.

Jag hoppas att det framgår att det var två härliga men totalt olika vandringsdagar. Har funderat över vilken jag tyckte mest om, men det går inte att gradera. Vårruset var upplivande och gav sådan glädje medan det kärva vintervädret skalade av och gav ett lugn. Om jag absolut måste gradera så kommer nog fredagen först. Det blir många soliga vandringar framöver så det var skönt med annat väder. För så är det ju uppe i bergen och ute i naturen – det är inte sol jämt men alltid lika vackert fast på olika sätt.

Nu är det sista helgen i Apokries, på måndag börjar 40 dagars fasta med Clean Monday. Imorgon går karnevalståget genom sta’n på eftermiddagen. Ett vårtecken är på väg: regn och Sahara-damm. Vi håller tummarna att det väntar till måndag!
Jag stämplar nu ut och glider över i feststämning. Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Nej, det är inte vår än

Bra väder och läkt fot – vandring! Tänk, det är drygt 4 veckor sedan sist! Det gjorde det ganska lätt att stiga upp strax innan kl 5 för att ta ”skolbussen” upp i bergen. Sta’n var alldeles tyst och stilla när jag gick upp till busstationen. Bra påklädd för jag vet ju att det är kallare och blåsigare högre upp.

På de nya bussarna hos KTEL är fönstren så mörklagda att man inte ser mycket av det vi passerar. Det blev ingen fin tur ackompanjerad av soluppgången. Nästa gång ska jag sätta mig längst fram så jag kan spana ut genom vindrutan.

I tredje och största byn, Kalamafka, på turen steg flest skolbarn på. En hade inga hörlurar och något fel på öronen, antar jag. Vår stilla, lite sömniga stämning med svag grekisk musik bröts av grekisk rap på hög volym. Jag är inte så förtjust i rap i vanliga fall och den blir inte bättre på grekiska kan jag meddela.

Skönt att komma av bussen! På med vindtäta jackan och vantar. Ja, du läste rätt! Tidig morgon uppe i bergen är det skönt med vantar. Började gå och inne i byns ena kafenio satt några gubbar med kaffekoppar och full fart i kaminen. Mitt första stopp blev frukost vid kyrka med fin utsikt. Något skavde i skon, men lyckligtvis snabbt avhjälpt. Hade varit lite snopet att behöva gå tillbaka och ringa taxi efter bara en timmes vandring.

dsc02729Två sträckningar ska kombineras för första gången så jag är väldigt förväntansfull (och det blev bra). Passerade mandelträd fulla med knoppar, de är beredda så snart våren kommer. Fortsatte uppåt, uppåt. Vinden var inte ens ljummen, solen värmde gott när den kommit över bergstopparna och letat sig ner längs sluttningarna. Benen kändes lite tunga efter uppehållet, men de är vana och hittade snabbt sin rytm. Huvudet var, som vanligt, tomt och stilla samtidigt som det var snurrigt och fullt av tankar. Man skulle kunna säga att hjärnan var utsläppt på grönbete. Då kommer lösningar och beslut som brev på posten. All koncentration är här i naturen, i landskapet. Det är så otroligt vilsamt och en riktig energikick. På samma gång.

Upptäckte efter ett tag att jag kände mig lite lurad! Uppehållet har gjort att jag inte som vanligt följt olivskörden utan den är över där jag vandrar idag. Olivskördandet har alltså gått från full fart till ingenting för mig. Det är åter tyst i landskapet. Känns lite avsnoppat och tomt.

Tanken med dagens vandring var att dsc02739njuta av att vara ute igen och se hur långt våren kommit. Och njöt gjorde jag! Luften är som klarast och friskast vid denna årstiden. Eftersom det blåser leker molnen på himlen så solen kastar dramatiska och spännande skuggor på landskapet. Lågtflygande, drivande moln mellan bergen ger nästan en trolsk stämning. En kopp kaffe med bullar blev en fin stund med oslagbar utsikt och vindens alla olika ljud och kast åt alla håll.

Det finns de som redan utropat att våren är här och de är utan undantag utlänningar. Säg till en kretensare att det är vår nu och du får svaret: ”Vår? Nu??” med en huvudskakning. Det är nog så att vi tar med oss vad som är vårtecken istället för att läsa av hur det är här. Fast några snödroppar i trädgården i Sverige betyder inte att det är vår. Några blommor vid kusten här på Kreta betyder inte att det är vår precis som ”en fluga gör ingen sommar”. Blommor har vi året om utom i augusti, de kommer igen efter första regnet i september.

Februari är vår ”aprilmånad”, dvs då vädret skiftar mellan varma, sköna dagar och kalla, blåsiga. Det som händer nu i naturen är att våren börjat knacka på och vintern försöker försvara sina positioner. Varför har vi ofta så’n vårhets? Den kommer inte snabbare för det. Luta dig tillbaka och njut istället av den mest dramatiska, spännande, tydliga och vackra årstidsväxlingen.

Några buskar har färdiga knoppar, andra har börjat bilda knoppar. Det gäller att vara dsc02760vaken och observant för mycket är vintergrönt, men det betyder inte att det ser likadant ut hela året. Jag såg min första anemon på vandringen 3 januari, nu har det kommit fler. De gula ”soldyrkarna” är som intensivast i januari och börjar nu troppa av lite. Träd och buskar skjuter skott. Som sagt: våren knackar på.

När jag närmar mig busshållplatsen i slutet av vandringen ser jag några mandelträd som börjat slå ut. Tänk, det finns alltid några övermodiga typer i alla församlingar! Det kan komma en köldknäpp och då åker alla blommorna av – synd. Och riktig värme möter jag inte förrän jag hoppar av bussen i Ierapetra, men så bor vi ju också i vår egen lilla klimatzon!

Idag tisdag när jag skriver detta inlägget har blåsten ökat och jag kan se att det regnar uppe i bergen. Västra Kreta ska få oväder idag, vi ska klara oss. Kan jag hoppas på en fin dag på torsdag eller fredag igen? Alla vandringskläder och annat som behövs ligger framme…

Fler foton på min flickr-sida!

dsc02724Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Helgen som gick

Vilken härlig helg! Med hyrbil öppnar sig andra och nya möjligheter för upplevelser. Första dagen bara landade jag i att vara hemma igen, tog en liten tur till Agios Nikolaos. Sedan väntade tre vandringsdagar. Vädret stod på min sida, verkligen perfekt vandringsväder. Kyliga morgnar, solen värmde under dagarna, vindstilla. Idag måndag blåser det och rätt vad det är kommer det en skur. Visst är jag bra på att planera?

Som vanligt njöt jag av natur och landskap, släppte tankarna fria och kopplade av allt. Och på varje vandring hände något utöver det vanliga!

Fredag 9 dec

En gammal vandringsbekant västerut som jag inte kan ta mig till utan bil. Gick den omvänt för att fräscha upp den lite, försvann så i tankar att det blev en liten ofrivillig avstickare! Men så länge näsan pekar åt rätt håll löser det sig, annars får man gå tillbaka. Hörde lite rop här och var, generatorer som var igång, en och annan bil. Olivskörden började så smått vid kusten innan jag åkte till Sverige, nu är de igång högre upp. Fåglarna kvittrade av hjärtans lust.

dsc02478

Fader Sackarias lagar himmelskt gott kaffe!

Dagens höjdpunkt: fader Sackarias. Han höll på att sopa utanför lilla klostret Agia Moni (tillägnat Maria). Han sa Hello och undrade om jag ville ha en kopp kaffe och se kyrkan. Det sa jag inte nej till. Och se’n var det som om en virvelvind tog tag i mig! Du vet så’na där leksaker som man drog upp och släppte på golvet så for de fram och tillbaka eller runt, runt? Sådan var Sackarias! Han pratade i ett kör och det visade sig ganska snart att guidningen, ljus och kaffe kostade 3 euro. Han upprepade två meningar:
– Sorry, sorry for my English!
och
– Very, very difficult with economic!
Han är både präst och munk i klostret plus allt annat eftersom det bara är han där. Hans föräldrar och syster bor kvar i Thessaloniki. Finns det stora problem i Sverige, undrade han och sedan berättade han att EU är dött, euron kommer att försvinna och drachman komma tillbaka. Nja, tyckte jag, vi får väl se hur det går med det. Han undrade om Sverige är ortodoxt, men jag fick göra honom besviken och svara protestantiskt.
– Men lite, lite ortodox är där kanske?, hoppades han på blandad engelska och grekiska. Och det kunde jag ju svara ja på. När jag berättade att jag bor i Ierapetra utbrast han:
– Ierapetra? Very hot in Ierapetra!
Då tänkte jag på min kalla lägenhet, men det var inte riktigt läge att dra upp den. Jag fick hålla med honom eftersom Ierapetra-området är ett av de varmaste i Grekland.
Plötsligen hade han dragit iväg mig från min kaffemugg och jag fann mig stå och sopa en trappa. Sackarias lyckades alltså få både betalt och lite hjälp – Gud måste vara nöjd med en så’n tjänare! För mig kändes mötet som om jag spelade med i en surrealistisk eller komisk film!

En härlig dag! En skön vandring, ett kärt återseende och en ny bekantskap.

Lördag 10 dec

Ny vandring och då håller jag det kort eftersom jag inte riktigt vet hur brant det är. Det är också skönt med gott om tid om jag vill kolla upp någon liten sidoväg el likn. Upptäckte vid frukostpaus att jag glömt sked till yoghurten, jag har bara väntat på att det skulle hända. Men som farmor sa: ”Bättre brödlös än rådlös”! Locket till matlådan gick att böja ihop så jag kunde skyffla in. Tog vara på utsiktspunkter och hittade nya vandringsuppslag att testa.

Dagens höjdpunkt: kom fram till ett litet kapell där det fortfarande fanns frost på marken! Hittade en solig plats, slog mig ner och då kom en gåsgam med något i klorna. Upp med kikaren, fullt utslag på zoomen på kameran! Den landade på en hylla på en klippvägg där det satt en annan gåsgam. Snart dök det upp två korpar som slog sig ner i närheten av de stora fåglarna. De var givetvis väldigt intresserade av att få en gratislunch utan att anstränga sig. Jag gillar korpar, de är fågelvärldens skämtsamma busar. Det blev lite avvaktande och jag antar att det också pågick någon sorts kraftmätning med ögon, kroppar osv. Efter en stund flög gåsgamarna iväg, korparna väntade några minuter innan de gav upp och stack.
Vilken tur att jag satt och tittade mig omkring, annars hade jag kanske missat den här upplevelsen! Naturen kan verkligen underhålla på många sätt. Här är några foton (jag vet att de inte är bra, avståndet var för stort):

dsc02498-2

Alla tittar intresserat på vad gåsgamen har i näbben!

dsc02503-2

Ingen tittar på någon, alla försöker se coola och nonchalanta ut!

Ibland har man verkligen tur! Den sista sträckan visade sig vara riktigt brant så om jag gått andra hållet hade jag gett upp efter en kort stund. Och då hade jag ju missat dagens underhållning!

Söndag 11 dec

Dags för en annan gammal bekant och favorit, denna uppe på nordkusten kring Neápoli. Disigt, riktigt råkallt och så mycket fågelkvitter att det nästan var störigt. Glömt kameran – vilket mörker! (hittade den i slutet av vandringen i helt fel fack…). Vid klostret Kremasta var det dags för frukostpaus. Ingen högmässa i nya, stora kyrkan utan inne i lilla kyrkan i gamla klostret. Den gamla delen är betydligt charmigare än den nya klosterbyggnaden, men jag tycker bättre om nya kyrkan. Den gamla är helt enkelt för liten och mörk. Lite speciellt här att nunnorna läser mot prästen. Det blir en annan dynamik med manlig och kvinnliga röster.

dsc_0016

Två följeslagare som tassade så tyst att jag inte visste att de fanns förrän jag råkade vända mig om!

Mycket aktivitet i olivlundarna, nu är det ingen som bryr sig om vilken veckodag det är. Lite mer trafik, rop, ljud. Landskapet lever på ett annat sätt under olivskördetiden. Jag är inte ensam och det är inte helt tyst, men det gör ingenting. Det är också ett tecken på årstid och tidens gång. Känns speciellt att vistas mitt i deras vardag.

 

Dagen höjdpunkt: jag slog mig ner vid ett kapell, någon kallade på mig och sa något som jag inte hörde så hon kom bort till mig. Det visade sig att hon hojtat att det finns kaffe inne på cantinan. Hon berättade att hon heter Anna, har tre barn och alla bor kvar på Kreta, hon bor i grannbyn och driver cantinan i Drasiou. Det är inte ett upphetsande ställe, där finns cirka tre hus i en vägkorsning och en stor byggnad som det står ”Alfa Laval” på. Jag försökte bjuda henne på svenska gifflar, men utan att lyckas. Vi hankade oss fram på grekiska eftersom Anna inte pratade engelska och min grekiska är minst sagt begränsad. Det blev lite stappligt och ibland bara tyst. Då studerade vi en bil som körde förbi eller bara tittade rakt fram. Det är något speciellt med två främlingars möte där de kan vila tillsammans.

En del som jag mötte tittade storögt på den här vandraren. Antagligen tror de att jag är en kvarglömd turist som någon reseguide missade i inräkningen. Återigen en härlig dag, men nu protesterade fötterna en aning. Jag har nya vandringsskor och de är givetvis ingångna så det handlade inte om skav. Men de är nya och hårda och trycker här och känns märkliga där…trots att det är samma modell som de förra… Jag är väldigt gnällig vid skobyte fast jag vet att om några veckor är de det absolut bästa paret jag nå’nsin haft! De gamla trotjänarna ligger i en soptunna i Skåne…tänk, så många mil vi avverkat tillsammans!

På eftermiddagen ramlade jag in i ”söndagslunch” med 13 glada människor från fyra olika länder – perfekt avslutning på en fullkomligt otroligt fin helg!

Foton på min flickr-sida!

ny-stl
Jul- och nyårserbjudande!
Boka före den 15 januari och få 25 % rabatt per person på vandringsvecka före 15 juni 2017.
Mer info på hemsidan inspirewiz.com
Välkommen!

Jag är trötter

När något görs med jämna intervaller så kan det bli katastrof om det bryts. Nu påstår jag inte att världen stannade igår när jag inte bloggade, men för min egen del kändes det lite konstigt. Som om jag var en riktig svikare. Jag har jobbat med firmans hemsida de senaste dagarna. Ändrat om, uppdaterat, bytt ut foton. Till slut kände jag mig så fyrkantig och utless på den här datorn så jag kunde inte förmå mig att blogga. Tur att det finns böcker som avkoppling.

Idag har jag varit på vandring och blivit väldigt trött. Inte ofta det händer att jag blir det, vandrarbenen har fina muskler och kroppen bra tåga. Det var till viss del en arbetsvandring (som jag skrev om i fredags) där två vandringar skulle bli en. Jag har testat en gång innan, nu skulle jag tänka lite mer utifrån medvandrares perspektiv.

Den går upp till, i och nerför bergen och har en av de jobbigaste delsträckorna av mina vandringar. Men kan pilgrimmer så kan väl vi vandrare. Eftersom den går ganska högt upp och kuperat så blev det lite extra lök på laxen med min testning av alternativ. Jag har idag vandrat längre och brantare än vad som blev slutprodukten. Men bra blev det! De två vandringarna kompletterar varandra och jag blev av med bådas lite tråkiga sträckor.

Det började väldigt bra med soluppgång. Otroligt vackert när solen kämpar sig över bergen och det samtidigt ligger moln som bryter ljuset i alla möjliga riktningar i takt med solens stigande. Jag skulle kunna gå hem helt nöjd och tillfreds efter det skådespelet. Moln är inte bara bra på att ge bra vandringsväder. Jag tycker om moln och de skuggor och det spel de gör tillsammans med solen på bergen. Ständiga skiftningar, som om allt rör på sig. Jag tröttnar aldrig på bergen.

Lite knasigt kändes det när jag blev något förvirrad över några getstigar. Jag irrade runt ett tag med risk för att snubbla för getterna kan ta sig fram på de mest steniga och svåra passager. Kändes väldigt bra att jag var ensam och inte hade medvandrare med mig, men så korkad skulle jag i och för sig aldrig vara. Utforskning och misstag görs i lugn och ro. Rätt getstig är memorerad med hjälp av stadiga, tydliga kännetecken.

På tal om getter så hade jag idag en chans att föreviga ett gäng som satt uppe i ett träd och kalasade på gröna fina löv. Som vanligt bestämde de sig för att hoppa ner innan jag fått in en bra vinkel. Men en dag så!

Det är som sagt mycket som dyker upp i tankarna när man vandrar och ibland i en enda röra. När jag kom fram till slutbyn var det nästan bara gamla, krökta människor ute. Det är så det ser ut i väldigt många byar idag. Generationerna som kommer efter har flyttat och de som eventuellt stannat kvar kommer troligen inte att sitta på kafenion och vara vykortsmysiga. Så mycket är förändrat sedan jag kom till Grekland i början av 80-talet. Men det är så det blir, se på den svenska landsbygden.

Jag kände inte för att vänta 1,5 timme på skolbussen och se’n åka med den i 1,5 timme utan jag kostade minsann på mig en taxi. Och jag beställde den på grekiska! Fast taxichauffören sa att ”du pratar bra grekiska, men din engelska är mycket bättre”. Tack för den.
Tyvärr började han sedan diskutera hur det står till i Europa, tyska valet osv. Jag hängde på ett tag tills han sa att ”Grekland hade aldrig någon statsskuld, det är andra som påstår det”. Jag blev så trött! Jag trodde att den där klagovisan om hur elaka alla andra är mot Grekland (framför allt tyskarna), vilka listiga konspirationer landet utsatts för och hur oskyldiga grekerna själva är var överspelad, men den lever tydligen kvar här och där.

Tog några foton idag, de blir uppladdade imorgon. Ber om ursäkt för att det här blev lite kortfattat och snurrigt. Nu ska jag slumra en stund och ikväll blir det nödvändigt intag av kolhydrater (har inga kvar efter denna da’n!) i form av pizza med havets läckerheter och ett gott glas vin. Det smakar aldrig så gott som efter en vandring. O, det vattnas i munnen!

Ha en bra kväll!

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!