Det hänger ihop

Efter en helg med träffar med olika vänner över fika, söndagsfrukost och lååång men delikat och trevlig söndagslunch blev det måndag igen. Tillbaka till verkligheten och den är spännande/orolig (ringa in det som bäst överensstämmer) så det räcker.

Denna bloggen ska handla om min vardag, vandringar, funderingar med mera. Politik!? Ja, det har väl i alla högsta grad med vardagen att göra samt både kan och bör leda till funderingar. Jag är ingen politisk journalist eller kommentator och har inte läst och hört allt, men det går bra ändå. Tycker jag.

I torsdags var det val i Storbritannien och det har väl ingen missat. Utgången blev inte som Tory önskat utan de försvagades. De knöt då ihop sig med DUP som var okända för mig. Efter att ha läst på lite på nätet undrar jag om inte valutgången kommer att visa sig mer katastrofal än britterna kunde föreställa sig. Det känns som om May har tagit fan i båten, det kan bli jäkligt besvärligt att ro och manövrera. Man kanske kan tycka att vaddå, båda är konservativa, men det finns gradskillnader inom allt. DUP gör ett skrämmande intryck på mig. May’s mantra under valrörelsen, ”strong and stable”, skickar inga trygga vibrationer.
May gjorde i februari klart i sitt tal att det skulle bli tuffa förhandlingar om Brexit. Det var ett obehagligt tal med förtäckta hot och antydningar. Givetvis har deras position försvagats, men samtidigt kan jag tänka mig att EU tar sig för pannan och undrar hur rörigt och veligt förhandlingspartnern nu kommer att agera.
Alltså osäkerhet och oroligt.

I Frankrike börjar det ta form efter deras val och Macron blir mer och mer känd. Lite lugnt på den fronten, men en ny medspelare.
I Tyskland måste politiker visa musklerna inför valet i höst. De har en hemmaopinion som bl a är trött på krisen i Grekland. Det blir viktigt att agera kraftfullt och i linje med olika opinionsmätningar för den som vill vara kvar i maktens boningar efter valet.
Valår är helt enkelt ett helsike för oss vanliga dödliga. Det blir inte mycket gjort av vikt och värde.

På torsdag är det dags för nytt möte om delutbetalning av 3:e stödlånet för Grekland. Det blev ju inget beslut den 22 maj. Skuldlättnader och korrigering av tillväxtmål står också på agendan och är de två frågor som det råder störst oenighet om. Holländske finansministern, och tillika ordförande för eurozonens finansministrar (euro-gruppen), Dijsselbloem la fram ett förslag efter mötet 22 maj som jag inte kunnat hitta någonstans, men det har antagligen diskuterats i telefonsamtal och informella mötet. IMF har tidigare uttalat sig positiva till förslaget.
Tyske finansministern säger nej till skuldlättander, i alla fall före 2018 då 3:e stödlånet löper ut. Frankrike har sagt att de stöder Grekland. Nu så här dagarna innan mötet är det omöjligt att få en uppfattning om hur det kommer att gå på torsdag för nu läcks det från allt och alla! Det är källor, talespersoner, feltolkade uttalanden….ja, en väldig soppa helt enkelt. Även IMF är drabbat av allehanda utsagor och det kan nu tyckas som om de inte kommer att vara det stora stöd som Grekland hoppades. De är eventuellt beredda att ge euro-gruppen mer tid att diskutera och nå en lösning. Det har börjat pratas om ”principer” vilket ofta innebär att kompromisser är på gång.

Jag vet inte hur medveten omvärlden, och då menar jag resten av Europa, är om hur viktig torsdag är för Grekland. Turistsäsongen är igång på allvar och blir en märklig kontrast med loja, glada, njutande människor i ett land som håller andan och avvaktar. Efter 7 (sju) år – blir det några lättnader eller ska tumskruvarna fortfarande skruvas åt hårt. Skuldlättnader och nedskrivna tillväxtmål skulle lätta pressen något, kunna få igång ekonomin mer och lugna det politiska läget.  Ny Demokrati kräver från och till nyval eftersom de leder i undersökningar, men frågan är om inte Grekland behöver intern stabilitet och lugn ett tag till.

Dessutom finns det i EU en del frågor som inte fått någon lösning än, till exempel flyktingsituationen. Det sitter folk och väntar i Grekland och kommer fortfarande flyktingar till både Grekland och Italien. Avtalet med Turkiet fungerar som bekant inte. De har antagligen fullt upp med interna problem förutom att de då och då kränker Greklands gräns till havs eller i luften. Om det eskalerar så får EU ett problem på sitt bord som kan visa sig betydligt värre än alla brexitar och skuldkriser tillsammans.

Allt det ovan nämnda plus olika maktspel och annat påverkar varandra. Det är därför ingen fördel för Grekland på torsdag att det just nu är så många stora och osäkra saker på gång. Då är vi framme vid rubriken ”Det hänger ihop”! Allt som händer i EU påverkar alla dess medlemmar, direkt eller indirekt. Och det gäller även Sverige.
På sociala media är många engagerade i trumpen i väst, men vi har sannerligen tillräckligt att överblicka och fundera över på vår egen bakgård.
Håll tummarna för Grekland på torsdag!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Vad ska vi göra med arbetslösheten?

Jag har skrivit blogginlägg tidigare om arbetslöshet, du hittar dom under meny Arbetslöshetsliv. I år följer jag valet via nätet och det är betydligt lugnare att vara på distans. Sållar som vanligt mycket bland alla program och utspel för att hinna tänka efter, reflektera. Vad säger dom egentligen? Kan politiska budskap tryckas ihop i ”slogans”? Allt måste finansieras (vilket det som vanligt talas ganska tyst om), men hur ska lilla jag kunna bedöma finansieringar när tjänstemännen räknar olika. Och ingen kan riktigt förklara hur de räknat och vilka antaganden de gjort.

Ett samhälle är stort och komplicerat, detta inlägget berör bara en fråga: arbetslösheten.

Medan politikerna övertrumfar varandra i valmaskinen och arbetsmarknadsparterna (fack och arbetsgivare) fortsätter sin inaktiva tystnad och ”förståsigpåare” (alla de som ”vet” hur en ansökan ska se ut, som pratar om att man ska ”skapa” sitt nya jobb osv) tjänar pengar tillsammans med de aktivitetsanordnare som har avtal med AF studerar arbetslösa landet runt hur deras ekonomi och tillvaro rasar ihop. Arbetslöshetsersättningen är inte justerad på 14 år och i flera kommuner är nu socialbidragsnormen högre för vissa hushållskombinationer. Om man hårddrar det skulle det alltså kunna löna sig att bli utförsäkrad.

Som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg ”Arbetslöshet under valår – mycket tomt prat” :
Alla politiker säger sig kunna avskaffa arbetslösheten och skapa nya jobb. Men det kan de inte, i så fall hade vi inte haft någon arbetslöshet.
(Jan Guillou i Aftonbladet 2014-05-04
www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article18821319.ab)

Den svenska modellen där, i grova drag, parterna (fack och arbetsgivare) ska sköta det mesta på arbetsmarknaden och politiken i stort sett ansvara för lagar och regler och de arbetslösa – fungerar modellen? Vad gör parterna mer än hanterar lönefrågor? Varför hör vi så sällan förhandlingskrav om personalutveckling mm? Genom att parterna ser till så att arbetskraften är uppdaterad ökar effektiviteten och produktiviteten vilket kan ge ökat löneutrymme och, kanske viktigare idag, bättre arbetsmiljö. Kanske viktigast är att uppdaterad, aktuell arbetskraft som blir arbetslös kan ha lättare för att få ett nytt arbete. Och det borde väl ligga i allas intresse?

Det kan givetvis vara så att ett karriärbyte är nödvändigt och därför måste arbetslöshetstiden användas meningsfullt för att bli så kort som möjligt. Idag sätts inga åtgärder in under a-kassedagarna (300 dagar) vilket innebär att 1 år (ja, du läste rätt: ett år!!) går till spillo. Politikerna borde ägna mer energi åt det dom kan påverka, dvs arbetslöshetstiden och förutsättningarna för den enskilde, än att prata oproportionerligt mycket om att ”skapa jobb”. Skaka om, tänk nytt och då menar jag inte bara politikerna via Arbetsmarknadsverket utan även arbetskraften!

Politiker kan inte skapa jobb, då hade arbetslösheten varit avskaffad, men de kan berätta för oss vad de tycker att arbetslöshetstiden ska fyllas med för att samhället, dvs vi alla, ska fungera smidigt. I veckan dök några kloka rader upp – läs och begrunda!

Publicerad i Expressen 24 aug 2014 22:47, skriven av Gunnar Wetterberg
(www.expressen.se/ledare/gunnar-wetterberg/vand-upp-och-ner-pa-jobbpolitiken/)

Vänd upp och ner på jobbpolitiken

Arbetsmarknadspolitiken är en dinosaurie från 1960-talet. På de flesta andra områden har detaljregleringarna fått lämna plats åt resultaten. Myndigheterna och deras tjänstemän ska göra så gott de kan med sina resurser. Statsmakterna är mest intresserade av vad de får för pengarna, inte hur.

Undantaget är arbetsmarknaden. Staten reglerar i detalj vem som ska få hjälp, på vilket sätt de ska bli hjälpta – och till och med när, från första dagen eller efter några veckors eller månaders självhjälp.

I den arbetsmarknadspolitiska debatten går partierna loss på varandras förslag och tillkortakommanden, nya och gamla, men alltid inom den givna strukturen. I SVT:s jobbdebatt häromveckan var det samma visa. I andanom kan man se Arbetsförmedlingens regleringsbrev svälla ytterligare några sidor, med fler anspråk på inspektioner och kontroller för att ingen detaljanvisning ska glömmas bort.

Tänk om det är just det som är felet! Det är bara i statistiken som det är lätt att kategorisera de arbetssökande. I verkligheten kommer var och en med sina erfarenheter och problem, med olika stor lust att jobba med olika saker eller att flytta för att få jobb. Ändå måste arbetsförmedlaren hitta rätt kategori att stoppa in den sökande i, och sedan kolla vilka de godkända åtgärderna är vid vilken tidpunkt.

Förförra sommaren undrade jag i en krönika – ”Låt de arbetslösa öppna upp kyrkorna” (18/6 2012) – varför arbetslösa humanister inte kunde visa Albertus Pictors kyrkomålningar och sortera arkiv. Jodå, kulturarvslyftet! svarade de som kunde sina åtgärder. Men när jag kollade visade det sig att det bara hade blivit 18 jobb av de 4400 tilltänkta. Då ringde en förmedlare och berättade om allt det finstilta som krävdes för att en konstvetare utan jobb skulle få lyfta kulturarvet. Det var inte många som stämde in på den specifikationen…

Varför inte göra tvärtom? Samla alla Arbetsförmedlingens pengar i en påse. Dela upp dem mellan landets alla arbetsmarknadsregioner. Bygg fördelningen på hur stor andel som är arbetslösa, hur länge de varit arbetslösa, hur näringslivet ser ut och vilka möjligheter till utbildning det finns.

Låt sedan förmedlarna göra det som är bäst för varje sökande. I stället för att detaljreglera skulle staten fastställa några villkor som måste vara uppfyllda. Ålder, längd på arbetslöshet, utbildning på den sökande, innehåll, varaktighet, kostnad, konkurrenssituationen inom branschen – fler punkter, eller färre. Alla krav ska inte behöva uppfyllas, utan det räcker med att nå en miniminivå. Med tio punkter att pricka av ska insatsen vara möjlig om fem eller sex är uppfyllda.

Då skulle flexibiliteten ställa den sökande i centrum. I början kan de vidgade ramarna säkert leda till att några olämpliga insatser slinker över villkorsribban, men då får myndigheten städa och dödskallemärka dem för framtiden. Det är den moderniseringen arbetsmarknadspolitiken borde handla om, inte den ena detaljregleringen efter den andra.

Svår valsituation

Så är det då dags att göra iordning gula kuvertet och skicka det till Sverige. Det är dags att rösta m a o. Det är inte första gången jag röstar utomlands, förra gången var på konsulat och nu via posten.

Ganska skönt att vara utomlands och slippa alla tråkiga debatter där de bara slår varandra i huv’et med att berätta vad andra gjort fel men sällan vad de själva vill göra. Rena sandlådan egentligen.

Nu är ju val en ganska komplicerad historia. Många områden ska täckas och finansiering ska redovisas. Jag gav mig ut på nätet på partiernas hemsidor och slogs direkt av hur glassiga och flashiga dom är. Verkar som om layout är viktigare än budskap, på några sidor är det faktiskt svårt att hitta partiets politik. Försvann lite förtroende redan där.

Valde ut den i mitt tycke aktuellaste frågan: arbetslösheten. Fler i arbete = mer skattemedel = mer att satsa på andra områden. Oj, så deprimerande läsning! Det pratas bara om ”yngre” och hur viktigt det är att de kommer in på arbetsmarknaden. Jag förstår att de är en intressant väljargrupp, en som går att påverka medan vi lite äldre kanske fastnat i traditionellt röstande o likn. Där tänker dom så fel! Vi är många som skiftar mellan valen och många s k split voters (röstar inte på samma parti i alla tre valen).

Jag tänkte att det kanske pratas om ”äldre” arbetskraft i samband med höjd pensionsålder. Där nämns vikten av längre arbetsliv, fler arbetade timmar, ha möjlighet att arbeta längre osv. Inte ett ord om hur arbetskraft som inte är ”yngre” ska komma in på arbetsmarknaden igen.

Ingenting nå’nstans om att parterna, dvs arbetsgivare och fackförbund, har ett ansvar för arbetsmarknad, arbetskraften och dess kompetens. Inte ett ljud. Ingen politisk vilja eller program eller idé för att försöka få det att röra på sig igen. Jo, Piratpartiet nämner att det behövs en översyn mellan dagens arbetsmarknad och förändrade arbetsliv kontra arbetsrätt mm. Jag trodde den redan var igång.

Ok, då är vi hänvisade till bidrag, dvs a-kassa. Den ska inte höjas säger några partier. Andra säger att den ska höjas, men inte från när, hur mycket eller om det blir stegvis. Och några nämner belopp, men inte ett ord om finansiering.

Och 3:e fasen ska bort och Arbetsförmedlingen ska bort – men vad ska komma istället? Tyst som i graven.

Går in på svt och gör en snabbkoll på ett antal frågor. Vad jag tycker och vad partierna tycker. Intressant! Några ”resultat” lite förvånande.

Det ligger fortfarande ett gult kuvert framför mig. Får väl bli nå’n sorts uteslutningsmetod. För långt ut på kanterna går bort, alldeles för extrema åsikter eller förenklade lösningar för min smak. Liksom särintressepartier, de greppar inte helheten och komplexiteten, jag har inget förtroende, kan inte släppa Sveriges finanser i deras händer.

Några av de ”etablerade” faller också bort, återstår några stycken. Och möjligheten att rösta blankt som är ett sätt att säga: Ledsen, men ingen av er håller måttet, ingen av er står för något som jag kan ställa mig bakom.

Ska bestämma mig imorgon.

 

Arbetslöshet under valår – mycket tomt prat

Tänkte inte alls skriva om arbetslöshet idag, men så gick jag sta’ och blev uppretad. Det far runt länkar på facebook om AF och hur dåliga de är på att bekämpa arbetslöshet. Jag hävdar igen med en åsnas envishet: AF är bara politikernas förlängda arm och ingen av dom kan göra så mycket åt arbetslösheten, det måste parterna på arbetsmarknaden göra och då främst arbetsgivarna.

Jan Guillou skrev i Aftonbladet för några dagar sedan att om politiker kunde avskaffa arbetslösheten så hade de gjort det för längesen. Det är så självklart så det borde egentligen inte behöva sägas, men kanske det behövs nu när det är valår. Dagens Nyheter granskar just nu alliansens år vid makten i 8 artiklar där artikel 5 handlar om arbetslösheten under titeln ”Jobb & ekonomi”. Där slår man bl a fast att det är svårbedömt eftersom så mycket beror på konjunkturer och finanskriser, men att Sverige klarat sig bättre än många andra europeiska länderna och att det är fler i arbete idag än för några år sedan.

De som aktivt kan minska arbetslösheten är arbetsmarknadens parter. Fackföreningarna genom att uppmärksamma arbetsmiljöfrågor som stress mm och personalutveckling för att arbetskraften ska vara konkurrenskraftig. Arbetsgivarna genom att anställa. Idag anställs inte folk under 30 år för de saknar erfarenhet och samtidigt anställs inte folk över 40 år för de är ”gamla” och folk över 50 år är ”för gamla”. Plötsligen är erfarenhet ointressant. Tyvärr är inte hela Sveriges arbetskraft 30-40 år. När jag tänker närmare på det är det väl en grupp som kanske främst är intresserade av karriär, men som samtidigt ska ”vabba”, jobba reducerad tid osv. Hur kan de vara så intressanta och allenarådande hos arbetsgivare?

Arbetsgivare måste tänka om! De unga kommer med färskt blod och nya kunskaper medan de ”gamla” bidrar med erfarenhet och ofta bred kompetens. Jäklar, vilken rolig, effektiv och produktiv arbetsplats det skulle kunna bli med mixad personalgrupp!

Lyssna kritiskt på politikernas löften om att ”bekämpa” arbetslösheten och försök se igenom snygga ”program” och ”manifest”. Och ska vi skälla på nå’n över dåliga arbetsmarknadsåtgärder, ersättningsnivåer (du vet väl att a-kassa och aktivitetsstöd inte reglerats på 14 år?) osv så är det politikerna vi ska vända oss till.

En annan sak: idag satte jag mig för att gå igenom alla sidor på nätet där jag registrerat mig eller blivit registrerad i samband med jobbsök. Tänkte ta bort mig från de flesta, renodla lite. Jag blev väldigt förvånad! Se upp om du är arbetslös – du kan ligga och skvalpa lite varstans. Och jag kan förstå om arbetsgivare tycker att det är tidskrävande att söka igenom registrerade CV o likn på olika sidor. Det måste dyka upp massor av inaktuell information!

Jag gick igenom 17 sidor.
På 5 st kom jag inte in så där utgår jag ifrån att jag är avregistrerad.
3 st hade avregistreringsfunktion.
Resterande, dvs 9 (nio) st saknade avregistreringsfunktion! Jag fick leta upp mail-adress och kontakta för att fråga hur jag ska gå tillväga för att avregistrera mig. Några timmar senare har 2 svarat.

 

Ropen skalla

Socialdemokraterna har startat en namninsamling på sin hemsida:

ALLA BEHÖVS

därför ska vi

AVSKAFFA FAS 3

Jag är inte där än, bara i fas 1. När jag är inne på Socialdemokraternas hemsida så har jag lite svårt för att hitta vad de vill ersätta fas 3 med, men ”uppropet” fungerar kanske i valtider. Jag hittade följande punkter (mina kommentarer i kursiv stil):

  • Alla som befinner sig i Fas 3 får riktiga jobb i företag, kommuner/landsting eller föreningslivet eller utbildning.
    Ingen förklaring eller förslag till hur de ska få företag m fl att erbjuda de ”riktiga” jobben, inte heller vad som menas med ”riktiga”.
  • Den som anställer får en lönesubvention i form av ett särskilt anställningsstöd på mellan 85 och 100 procent.
    Det finns redan idag en mängd olika ekonomiska ersättningar till arbetsgivare om de anställer vissa grupper. Själv omfattas jag av s k nystartsjobb vilket inte underlättat. Detta handlar mest om ”kejsarens nya kläder”, dvs nytt namn på något som redan finns.
  • Varje individ ska få individuellt utformade planer.
    Jag vet inte riktigt vad som menas, redan idag har vi arbetslösa en handlingsplan (ibland kallad aktivitetsplan) med uppgifter om aktivitet, åtgärder, uppföljning osv. De kunde vara djupare, fylligare och, framför allt, inte så ”fyrkantiga”. Alltså varför inte utveckla det som redan finns?
  • De som får ett riktigt jobb får avtalsenlig lön, de som får en riktig utbildning får bibehållen ersättning.
    Återigen, vad menas med ”riktig”? Vad är en ”oriktig” utbildning? Om jag får en praktikplats så kan jag fortfarande användas som arbetskraft betald med aktivitetsstöd – hur undvika det? Det här yttrandet föder massor av följdfrågor, men besvarar inte en enda.
  • Den som inte tar eget ansvar får ingen ersättning. Reformen innebär en investering på 2,0 miljarder kronor.
    Smart! Och inte första gången staten räddar den egna kassan och skjuter över ansvaret på kommunerna. Det är lätt att ställa krav när någon annan tar hand om konsekvenserna. Arbetslösa slutar inte bo, äta och klä sig för att ersättningen stryps.

Arbetslösheten sjunker inte genom att ändra i krav och ersättningar, den sjunker om arbetskraften bli anställd. Anställda idag vittnar om stress och press, slimmade organisationer som snart inte fungerar, alla kan (?) administrera sig själva bara de får en dator, arbetsuppgifter och ansvar ökar.  När ska ”någon” byta fokus och vända sig till den andra parten: arbetsgivarna? När ska facken vakna?

Det kanske är en nyhet för en del, men det är inte de arbetslösa som skapat arbetslösheten och det är inte heller dom som kan lösa problemet.