Trolsk och magisk vandring

Ny ryggsäck, ny strumpsort, hälgrepp i trilskande vandringsskon – dags för vandring! Körde upp till Hässleholm och tog tåget till Sösdala där jag gick ner till Skåneleden vid Lillsjödal. På vägen dit mötte jag lantbrukare med spann som skulle ge något till sina kor, Jisses, vilken orkester! De i andra hagen var väldigt upprörda och lät hela världen få veta det.

När jag började vandra i den stilla morgonen snubblade jag nästan över ett tält. Tänk vilken underbar morgon camparen fick vid den lilla spegelblanka sjön. Jag fortsatte och kom upp på en smal åsrygg. Snart kunde jag se snapphanarna trycka i buskarna till vänster och svenskarna gömma sig bakom träden till höger. Vad hade blivit om svenskarna inte vunnit? Tanken svindlar!

Inne i skogarna var det tätt, mossigt, stenigt och höga tallar. Eller vacker bokskog. Här bjuds allt! Prassel, rop, skrik och andra ljud hördes så jag var inte ensam. En del ljud kom från fåglar, resten vet jag inte.

Solen hittar alltid ett hål…

I tallskogarna låg stora, mossiga stenar. Detta är nordöstra Skånes kännetecken och jag vandrade på gränsen. Alldeles stilla runt omkring mig. Skulle inte bli förvånad om ett troll tittat fram bakom en sten och sagt ”Mossa, mossa, människobarn”, men jag hade blivit väldigt förvånad om han inte haft ett gäng rumpnissar som sällskap.

Passerade ett ödetorp, gick runt och fotograferade, plötsligen stod jag stilla och stirrade på en svart katt som stirrade tillbaka med böjd rygg. Jag störde kanske hans middagsvila. Mötte också några cyklister, ryttare och vandrare. Roligt att folk ger sig ut i naturen!

Vandrade i tropisk värme. Det var så fuktigt att det var dumt att dricka vatten för det rann rakt igenom. Och de svenska otäcka myggen samlades runt min ända vid varje kisspaus. Hur blir natten, tro? Kanske ingen sömn och bara kliande. Men det löste sig, jag lyckades tydligen hålla dem ifrån mig.

Så kom jag upp på Klinten på åsen. Där finns en bänk placerad rakt framför gläntan så det blir fri sikt ut över Hovdala-slätten. Som gjort för en paus då ögat får söka sig långt bort och tanken vila i fjärran.

Då och då korsade jag eller hade sällskap av nya ledmarkeringar som ”Höjdarnas höjdarled” och ”I Post-Nillas spår”. Hovdala slott och Hässleholms kommun har tydligen tagit tag i det här med vandring och lagt upp en del egna leder. Intressant! (Hovdala ordnar en vandringsfestival i september, men på sidan finns också möjlighet att ladda ner kartor och vandra själv.)

Några saker slog mig. Hösten knackar på dörren så smått. En otroligt vacker årstid då naturen bjuder på en färgsprakande show som gör en förstummad. Det är den tid på året som jag ibland saknar på Kreta, men i gengäld har jag grönt året om och slipper den nakna, bruna, döda vintern i Skåne.
Den andra saken som slog mig var att jag för första gången inte har något vandringsuppehåll! Jag började vandra i september ifjol efter högsommaruppehållet på Kreta och jag bara fortsätter och fortsätter. Ett oerhört privilegium samtidigt som det känns lite märkligt. Det bästa av två världar skulle man kanske säga.

Efter drygt 6 timmars vandring var jag tillbaka vid bilen i Hässleholm. Hade en härlig känsla av njutning över allt jag bjöds på. Förundrades över Skånes mångskiftande landskap som bjuder på allt som till exempel skog av alla slag, öppna landskap, åsar, betesmark, stigar, småvägar, sjöar, bäckar, små byar, vyer. Och stillheten och lugnet är svåra att hitta någon annanstans än i naturen. Där finns friden.

Avslutade dagen med att köra småvägar hemåt med en avstickare till Maltesholm. Tjusigt och många fina, intressanta byggnader samt en vacker park och imponerande uppkörsväg!

För den vandringsintresserade: jag gick alltså på i slutet av delsträcka 6 på Nord-sydleden, följde delsträcka 5 och där delsträcka 4 svänger vänster mot Hässleholmsgården fortsatte jag rakt fram till järnvägsstationen. Mer om Skåneleden finns här!

Ha en skön helg!

 

PS. Hur det gick med nya utrustningen? Ryggsäcken är jätteskön, det var ett bra köp, bättre än den gamla. Sockorna gav inte mersmak, för mycket ull. Hälgreppet fungerade nästan, tror jag vet hur jag ska justera det, men visst är det konstigt att en sko i ett par kan bli så fel.

Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

 

 

Vandring och utställning

En vecka sedan förra blogginlägget. En fullsmockad vecka. Vi kan hoppa över matförgiftning, inställt tåg och felkörning i ett av mina hat- och ångestobjekt (andra kallar det ”E6 förbi Göteborg”) vilket kunde resulterat i att detta skrivits i Oslo.
Förutom att träffa digitala vänner i ”verkligheten”, hälsat på en kär vän i Karlstad och hämtat en väldigt trevlig hyrbil har jag vandrat och varit på utställning.

Egenkomponerad vandring

I kända trakter kan man ha lyxen av närhet till vandringsmöjligheter. Vi har haft sommarstuga uppe i Sofielust/Örnaberga så jag knöt samman olika skogspromenader till en vandring.

Vi gick ut genom dörren, svängde vänster och medvandraren Bojana sa: ”Jag kan inte fatta att vi bara ska gå iväg utan att först åka tåg, buss eller bil!” Nere vid havet tog vi in på Skåneleden som vi sedan lämnade för att ge oss inåt land i skogen. Fast det kändes mer som att ge sig in i tät, fuktig djungel även om jag aldrig varit i en så’n. Naturen är helt otrolig denna sommar! Den grönskar och prunkar över alla bredder. Det går nästan att höra hur växtligheten lever och är igång. Och den är nästan påträngande, som om den vill attackera eller suga in.

 

Ett tunt, stilla regn en liten stund, annars bra vandringsväder med växlande molnighet. Och vindstilla vilket alltid ger ett extra lugn och en speciell fridfullhet. Smultron frestade, svampar stora som dasslock visade upp sig, fåglar orkestrerade. Man vände sig inåt, vilande som i en trygg vagga. Det gör gott för själen.

Så kom vi till en avgörande punkt – börja vandra mot hemmet igen eller fortsätta till Gyllebo-sjön. Min något medtagna mage fick avgöra så för säkerhets skull vände vi hemåt. Väl tillbaka i Baskemölla tog vi en kort mat- och toapaus innan vi körde upp till Gyllebo-sjön. Avslutning på dagens vandring blev ett varv runt sjön.

Totalt strax över 5 timmars vandring med inslag av hav, sjö, bäck, skog, åker, grusväg, stig, terräng. Och en dansbana! Vad kan man mer önska sig?

Bro över till nästa

Igår åt jag lunch i Storstugan vid Tjolöholms slott. Ett gäng vid grannbordet diskuterade vart de skulle åka på nästa resa och vad de skulle göra. De konstaterade att de var ”färdigseglade”, valde bort paddling och sedan koncentrerade jag mig på min Biff Lindström. Plötligen sa en i sällskapet att ”vi kan vandra”. Någon konstaterade att då måste man ha tält och ”skaffa en massa annat”. Så synd när människor tror att vandring måste kombineras med friluftsliv. Det måste det inte alls, det är två olika saker som råkar passa bra ihop om man så önskar. Varför inte börja med dagsvandringar för att se om den biten passar, om man tycker om det. Sedan kan man bygga vidare om man känner för det eller fortsätta sina dagsvandringar. Och det måste inte vara tält utan kan vara stugor, b&b, vandrarhem, hotell. Och man måste inte förbereda mat flera dagar i förväg utan kan gå till dukat bord. Var och en ramar in vandring på sitt sätt. Det finns inga rätt eller fel.

Utställning

Så varför var jag vid Tjolöholm? Jag har varit där tidigare och då sett slottet. Denna gången var jag nyfiken på utställningen av kläder från tv-serien Downton Abbey. Guiden var bra, kläderna var uppställda i olika rum så vi fick se bitar av slottet också. Och det var tur det för utställningen var tunn. Inte värd att köra dit bara för den och 150 kr var för mycket.

En sak som jag tycker är så konstig är folk som går på utställning och fotograferar allt de ser. Varför är de inte här och nu? Suger in alla intryck, lyssnar på guiden eller läser på informationslappar? Det mesta går att hitta på nätet idag så det kan inte vara därför. Är det för att visa att man varit på en speciell plats?
Antagligen är det jag som är fel ute för jag är så koncentrerad och fokuserad, suger åt mig som en svamp, sjunker ner i fantasin och tankarna seglar bort. Har väl nå’t fel på min förmåga att göra flera saker samtidigt.
Fast visst är det konstigt när en besökare i gruppen säger åt en att man ska flytta på sig och vänta gå fram för den ska ta foto!? Jag visste inte att det var en fotosafari….

Så är det söndagskväll och nu kan jag inte sitta här längre utan nu väntar Vera. Ha en skön kväll!

PS.
Foton på min flickr-sida!
Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

Rötter och vingar – en förutsättning

Nä, nu får det snart vara slut på det här höstliga sommarvädret! När man väl planerat så skiftar vädret igen. Lusten att göra något dör ut. Igår sa grannen att han funderade på att ta fram julprydnaderna: ”Det är ju som november!”.

Vi har planerat vandring på måndag och jag kastade fram förslaget att vi ger oss upp i skogen där jag varit så mycket i och med vår sommarstuga. Lite senare slog det mig att det är nog 6-7 år sedan jag var där, kanske borde åka upp och rekognoscera lite.
Solen tittade fram i lördags, jag kastade mig ut i lånade bilen och körde iväg. I 3 timmar checkade jag olika stigar, vägar och delningspunkter. Och på några platser var jag vilse, någon väg var helt igenväxt, en stig hade försvunnit, öppna fält var fulla av höga granar och där det varit skog var det tomt. Det händer mycket i naturen! Det ändrade totalt landskapet och i krocken mellan minnesbild och verklighet uppstår total tomhet på hjärnkontoret.
En fin vandring kan vi få på måndag. Om vädret är på vår sida.

Sorterandet och rensandet fortsätter, dock i avtagande takt. I en låda hittade jag ett urklipp där det stod att de viktigaste gåvorna vi kan ge våra barn är rötter och vingar. Jag tror att det är viktigt för alla människor. Det talas mycket om driv, förverkligande, drömmar, framtid osv och att det är viktigt med mål och att forma sin framtid. Lämna din gamla tillvaro, skapa ett nytt liv.
Jag tror att det är lika viktigt att se bakåt, att ha rötter. Det som finns där har format oss, gett oss en grund att stå på. Varför ska vi låtsas som om vi inte har ett bagage, varför inte dra nytta av det och vara stolta över det?  Den du är idag är en summa av det du har med dig och dina drömmar och önskningar framåt. Det är summan, helheten, som visar vem du är, vart du är på väg och varför.
Lika tokigt blir det att inte se framåt, att vara vingklippt. Du kanske inte kan uppfylla alla dina drömmar, men vad är det för fel på drömmar? Hopp? Längtan? Du kan förändra, gå vidare. Ta gärna in idéer, men försök inte göra det någon annan gör. Ni har olika bagage och inget är ”rätt” eller ”fel”, ”bättre” eller ”sämre”.

Ja, så där lite filosofisk blir jag då och då beroende på vad som dyker upp i lådor och hyllor. Det blir väldigt tydligt att livet handlar ganska lite om saker och självuppfyllelse. Livet är en fascinerande palett av möten och avsked, glädjestunder och sorg, stabilitet och uppbrott. Och så vidare. Och vidare.
Jag sparar undan gamla handlingar, foto, brev o likn. Och tänker för mig själv att om 1-2 generationer – vad finns då kvar som kan ge rötter…

Igår var jag på bio och såg ”Tulpanfeber”. Fantastiska miljöer och foto! Ett bra exempel på när egoism slår över så till den grad att man sviker sig själv och det man tror på. Bara att ta konsekvenserna för det är enda sättet att finna någon ro, frid och lycka.

Nä, nu ska jag leta fram tjock tröja och regnjacka, långbyxor och strumpor för att ge mig ut i svenska sommaren! Hur jag håller humöret uppe? Jag slipper svettas och lyssna på AC i den kretensiska högsommaren – och det känns ljuvligt!

Ha det gott!

PS. Huset är nu ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!

PPS. Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!

 

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. 
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!

 

En grönskande tur

Igår var det äntligen dags att vandra. Det blev 7 timmars vandring mellan Brösarp – Baskemölla (dvs Skåneleden 4, delar av etapp 6 och 5). När jag lämnade Baskemölla med buss 06:20 lyste solen. Anlände 30 min senare till Brösarp i hällande regn. Hm. Inte bra. Kröp in i busskur och väntade sisådär 25 min och det klarnade upp!

Markerad led – så skönt! Vad jag saknat de där markeringarna. Så enkelt och så avkopplande. Jag kan givetvis ”mina” vandringssträckor på Kreta, men det är ganska mycket jobb och tid som går åt när jag ska lägga nya. Här är det serverat!!

 

 

 

 

Medan jag vandrade tänkte jag på skillnaden på landskap och natur mellan Österlen och Kreta. Det ena är inte bättre än det andra – bara olika. Var och en med sina speciella kännetecken och karakteristiska skönhet. Tänk om det gick att slå ihop de två! Men omväxling och mångfald är fint, det är vackert i naturen var man än är!

Härligt att få en dos av det som inte finns där på Kreta som t ex att gå in i skog och snedda över sommarhagar. Vandra över strandängar och korsa vattendrag. I och med att Linderödsåsen skjuter ut här så blir det verkligen inte skånskt ”platt”.

Det är inte automatiskt så att de största blommorna är de vackraste. Marktäckande gula och lila blommor var som penseldrag på sluttningar och strandbackar. De förskönade verkligen. Påminde mig om när bergssluttningarna på Kreta på våren är gula och sedan blir röda för att åter skifta i gult. Naturen gör de mest betagande konstverk. Och de är nya varje dag.

Jag förvånades över hur grönt och frodigt det är i naturen. Det måste vara våren som med sin kylighet gett växterna tid att komma till liv i lugn och ro. Eller så är det bara jag som inte minns, min senaste sommar i Sverige var 2013. Det kändes nästan som om landskapet är inslaget i generöst grönt presentpapper och överlämnas med ”varsågod och njut!”.

På Stenshuvud tog jag både Norra huvudet och Västra huvudet så jag fick utsikten på alla håll. Det var ganska mycket folk i nationalparken och jag blev både irriterad och konfunderad på folk jag mötte. Möts man på en stig säger man väl hej!? Jag gör det och fick tillbaka en hel del trumpna hej, förvånade hej, mumlande hej och några som inte svarade. Man kan dra fram att svenskar (utlänningar hälsade) är stela, inbundna, har stor privat radie osv. Men varför inte kalla det för vad det är? En stor del av oss är oartiga och/eller självupptagna. Trist! Framför allt för oss själva.

Så närmade jag mig Rörum. Du känner väl igen ”Ensamma trädet”?Om inte så titta på ”Mandelmanns gård”. Avsnitten ligger i repris på tv4play och nya ska komma (troligen i vinter).

Det slog mig framåt slutet av vandringen att jag är priviligierad i år. Först en fantastiskt fin vår på Kreta med många blommor och grönska som kom i lugnt tempo så det fanns tid att se och njuta. Och nu denna gröna, frodiga present med mönster av ängsblommor. Vad kan en människa mer önska sig?

Lite kort om etapperna: etapp 5 rekommenderar jag inte. Den innehåller för mycket landsväg för min smak. En lösning kan vara att hoppa på bussen i Kivik och hoppa av i Vik så slipper man de tråkiga avsnitten.
Se upp på vägen mellan Kivik och Stenshuvuds nationalpark! Vägen är smal med mycket trafik nu på sommaren till musteriet i form av bilar, husbilar, lastbilar.

Ser redan fram emot nästa vandring! Blir det en etapp på Skåneleden i närheten eller ger jag mig iväg…kanske jag sätter ihop en egen sträcka…

Ha det gott och njut av skog och mark – det är dessutom både hälsosamt och gratis!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!

PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Vandring med intermezzo

Igår gav jag mig ut på vandring på E4, en vandringsled som går längs med Kreta från öster till väster. Eller omvänt. En ny delsträcka plus en gammal dito. Upp och iväg tidigt med 05:45-bussen till byn Males, nordväst om Ierapetra. Males och jag har inte de bästa vibrationer mellan oss sedan jag fastnade med en hyrbil för några år sedan, men det är en annan historia. Byn ligger väldigt vackert som en solfjäder med Selakano (skog) och Dikti-massivet bakom sig, grönskande kullar och hav framför sig.

Jag snirklade mig genom byn ut på en grusväg för att vandra upp till E4:an. Solen hade ännu inte tagit sig över bergstopparna och det var vindstilla. Ingen annan mer än jag, tystnad och tillfälliga ljud som t ex en skällande hund i fjärran. Vägen upp bjöd på fantastiska vyer mot sydkusten och Dikti-massivet där det faktiskt ligger lite snö kvar i några skrevor.

Ibland dyker det upp konstruktioner gjorda av mänsklig hand och oftast kan jag lista ut vad de ska användas till och varför de byggts just där. Det här har jag dock aldrig sett! Murade bänkar och ett bord ute i absolut ingenstans! Ingen vy, ingen plantering, inget hus. Vem ska sitta här?

När jag kommit upp och skulle börja gå utför gick det riktigt utför. Markeringarna på E4 är inte så frekventa, men de brukar finnas vid vägkorsningar o likn. Så inte i detta fallet. Jag tog fel avtagsväg, befann mig i en ”svart fläck”, dvs ingen täckning, så gps:en och kartan i mobilen var inte att lita på. Då är man glad och tacksam över sin papperskarta!

Just när jag hittat rätt väg fick jag syn på ett ganska stort område med bikupor. Solen låg rätt, bikuporna hade flera färger, här kunde bli ett roligt eller snyggt foto. Jag gick lite närmare som jag gjort så många gånger tidigare. Det skulle jag inte gjort! Blev anfallen av ett stort bi eller geting som stack mig på halsen. Jag vände tvärt och började gå därifrån. Kände efter på halsen och fick tag i en tagg som jag drog ut vilket givetvis var gadden. Odjuret förföljde mig! Jag skyndade på stegen, men det hjälpte inte. Ursinniga attacker mot hals och ansikte. Jag började fäkta vilket jag vet att man inte ska, men först var det nog ren reflex för att skydda mig. Sedan tog en idé form! Om jag lyckas träffa odjuret tillräckligt många gånger med min svepande hand borde det bli groggy. Till slut lyckades jag. Odjuret låg på vägen och kippade efter andan. Jag laddade. Det sista det upplevde var en annalkande mörk skugga som åtföljdes av ett elakt men njutningsfullt skratt som ekade mellan bergen medan odjuret överfördes till de sälla jaktmarkerna.
Jag har aldrig sett ett så aggressivt djur. Kanske det tog sitt vaktuppdrag på blodigt (!) allvar, kanske det var en extremistterrorist eller kanske bara var uttråkad.
Det slog mig senare att egentligen behövde jag väl inte varit rädd för fler stick för det hade ju förlorat gadden och den växer väl inte ut i rappet. Men om det var utan vapen – varför attackerade det?

Något skakad fortsatte jag och glömde snart bort anfallet. Uppe i bergen finns de ljuvligaste gömmor bland dramatiska klippor och skrevor. Små slätter eller platåer med vingårdar och annat dyker upp där man minst anar det. Mer blommor här uppe än vi har nu nere vid kusten. Gott om olika lövträd, bl a vilda fruktträd, mandelträd. Det verkar finnas större artrikedom där människan inte har anlagt olivlundar. På något sätt känns det som mer natur och mer ”vilt” än på lägre höjd. Nästa gång du passerar berg så tänk inte ”så kalt och trist” utan ”jag undrar vad som finns mer däruppe!”

 

En märklig upplevelse mitt på dagen! Jag kände exakt när vädret vände. Det har jag aldrig upplevt förr. Jag blev så överraskad att jag stannade och såg mig förvånat omkring. Luften blev annorlunda, temperaturen sjönk något, när jag tittade upp kunde jag ana några dimslöjor. (framåt kvällen började det blåsa ganska ordentligt och på natten kom åska och regn)

Det blir inte riktigt den totala avkopplingen när man vandrar en ny sträcka som när man vandrar en bekant. Mycket att titta på och ta in samt hålla kontroll på var man är och ska gå. Hushålla med kraften eftersom man inte vet vilka bitar som är jobbiga och försöka pricka in bra pauser. När jag kom fram till byn Prina funderade jag på att avsluta. Värmen gjorde att fötterna inte mådde så bra i vandringsskorna, men jag var sugen så det blev den gamla sträckan också.

Jag var slut men mycket nöjd när jag snubblade in i busskuren i byn Meseleri. Fick vänta på bussen i cirka 50 min, åka hela rundan till alla bergsbyarna och steg in i hemmet vid 16:10 – ett hem som jag lämnade strax efter 5 på morgonen. Lång, härlig dag med nästan 7,5 timmes vandring! Huvudet fullt av bilder och intryck. Nya sträckan ska vandras fler gånger, finns goda möjligheter till modifieringar för omväxling.
Ofta när jag vandrat går jag ut och äter, men igår sa fötterna ifrån. De vägrade att gå längre än mellan köket och soffan så jag fick sno ihop middag hemma.

Foton finns uppladdade på min flickr-sida! Ikväll blir det middag ute med goda vänner!
Ha en skön kväll!

PS. En liten parentes om markering på E4! Var försiktig, glöm inte bra och detaljerade papperskartor! Det finns en bok ”The Cretan Way” om 28 dagars vandring på E4 på Kreta. I år sattes det längs delar av leden upp klisterlappar med texten ”The Cretan Way” som, om jag förstått det rätt, ska stämma med boken. På hela denna vandringen såg jag 3 sådana markeringar och jag förstår inte vitsen. E4 är redan markerad, vi behöver inte en dubbelmarkerad led utan vi behöver nya leder. Dessutom tycks båda markeringarna göra det stora misstaget att anta att alla vandrar på ett och samma håll. Vandringsleder är dubbelriktade. Elementärt, min käre Watson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Gul vandring och pingsthelg

Sommaren har kommit! Den kom i torsdags och allt förändrades. Luften blev annorlunda, människor såg lättade ut, solen eldar på och himlen är ljust, ljust blå. Och svetten börjar rinna så jag måste erkänna att jag ser fram emot att rymma till Sverige juli-augusti. Inget kul att städa igår och vara genomblöt efter en halvtimme.

Vandring med gula inslag

Det blev en härlig vandring i torsdags! Skönt att komma ut igen efter ofrivillig ”inlåsning” pga det åskiga vädret. Landskapet är nu grönt och gult. Det väller nerför sluttningarna!

Denna våren har allt varit så rikligt och det ena efter det andra har blommat. Jag antar att det varit rätt turordning i år. Så jag fick lite problem i torsdags! För visst är den gula ginsten vacker? Men vänta – den såg jag ju i mars också. Inte så riklig och intensiv visserligen. Har ginsten två blomningsperioder? Jag kände mig förvirrad, men hjälpen var inte långt borta. ”Flowers of Crete” är en utmärkt facebook-grupp. Jag la in två foto och ställde fråga om ginst.

Döm om min förvåning – det är inte ginst nå’t av det! Calicotome villosa till vänster och Anthyllis hermanniae till höger. De är ärtväxter precis som ginst, men alla tre har egna släkten. Så nu måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta säga att ”sluttningarna är så vackra i maj när ginsten blommar” eller ”sluttningarna är vackra på våren när ärtväxterna blommar” eller…ja, det får ge sig.

Jag känner alltid en stor tacksamhet över allt som naturen bjuder på, men denna våren är jag extra tacksam. Och ödmjuk. Det har varit så rikt och vackert. Lugnt och stilla har blommor och växter avlöst varandra, gett varandra tid och utrymme så vi fått vila i all njutning. En ren och skär fröjd att få vara med om! Hur framföra sitt tack, hur ge tillbaka?

Och jag är så glad att jag vandrar för det är där uppe och där ute som naturen kommer till sin rätt, det är där naturen är kung. Jag sneglar bort på collaget med foton från vandringar i Sverige och min mors kloka ord i mitten:

Foton och collage: Bojana Cerek. Och ja då, det är Kreta nere i högra hörnet.

Pingst

Ja, hur firar man pingst? Det lär ju vara en bröllopshelg, men om man nu inte ska gifta sig – vad gör man då? Jag gick in för mjuklandning igår, efter städningen alltså, med att tillbringa eftermiddagen på stranden. Kvällen blev en lååång middag i ljuvligt väder.

I morse gick jag en morgonrunda och passerade kyrkogården. Mycket folk, gudstjänst igång och en del som var ute bland gravarna. Kanske pingsten mest är en kyrklig helg då man uppmärksammar och minns de döda. Jag borde väl veta efter några år här nere, men ingen kan veta allt.

Helgen får fortsätta i lugn och ro. På måndag ska jag ta tag i bokskrivandet och se till att avsluta projektet. Tennisarmbågen? Den är inte bra, men nu är jag trött på att vara så begränsad. Jag kan ändå inte låta den vila fullt ut eftersom jag bor ensam så det är bara att köra på så förståndigt som möjligt.

Ha en skön och fridfull pingsthelg!

PS. Foton utlagda på min flickr-sida! DS

 

En sista vårvandring. Och lite annat.

Idag var egentligen städdag, men jag ska ju vila min arm. Beslutade i veckan att jag skulle vandra idag. Det är inte heller bra för armen, men ska jag ha ont kan jag i alla fall ha gjort något jag tycker om. Visst låter det klokt?

I helgen ska vi få en riktigt kraftig värmesmäll. Och det är värmeböljeprognos för hela Grekland! Vi ska upp i temperaturer som egentligen hör hemma i juli. Vi hade cirka 22 gr igår (enligt väderstationen), imorgon ska vi vara på 30 gr för att toppa lördag-söndag med upp mot 35 gr. Sedan hoppas vi att det drar förbi så det lugnar ner sig.
Vem som helst kan givetvis räkna ut att det blir en jobbig helg när temperaturen sticker iväg så mycket och så snabbt. Jag vet att det är kallt uppe i norr, men ingen uppskattar väl tvära väderkast. Mentalt och kroppsligen är ingen inställd på juli-värme i maj. Vi får helt enkelt gå i ide över helgen, röra oss långsamt och stanna inomhus eller vara i skuggan.

Det kändes därför extra viktigt att vandra idag för i helgen kommer också naturen få sig en ordentlig smäll. De blommor som vissnat vid kusten blommar uppe i bergen så jag blev så glad! Det kändes som om jag fick en sista fin hälsning från våren innan den drar sig kos. Och jag fick säga tack och ajö.

Men vi börjar från början med att stiga upp tidigt för att hinna med buss 06:30. Sval och skön morgon. Gott om personal på bussen: chauffören, konduktören och kontrollanten.

Började vandra och gjorde stopp för frukost i lilla ravinen/flodfåran. Alla ljud blir så tydliga tidigt på morgonen eftersom det inte är så stor konkurrens. Missade en avtagsstig, men kom rätt i alla fall. Så var det dags att binda ihop denna sträckan med en annan sträcka via en ny sträcka. Och den var brantare än jag trodde, men rik på grönska och vackra vyer och då går benen liksom av sig själva. Sedan strosade jag neråt eftersom jag hade gott om tid till bussen. Satte mig på en bänk där det var vidunderlig utsikt. Brant precis nedanför fötterna, men med litet kapell vid sidan är man trygg. Speciellt när det är Agios Georgios (Sankt Göran).

Det syns att vi haft en kall och nederbördsrik vinter och perfekt vår. Det är så grönt i landskapet. Och bergssluttningarna är röda av Ebenus cretica och gula av något jag inte vet vad det heter (ginsten är slut). Nu börjar oleandern blomma så smått, om cirka en vecka står den i sin grannaste blom! Den fortsätter blomma över sommaren, men inte så rikligt och vackert som i maj.

Jag funderade inte på nå’t speciellt idag mer än varför jag vandrar. Varför gör man det man gör? Att förstå det är att förstå sig själv bättre, tror jag. Jag funderar på det ibland. Jag menar, varför just vandra, varför inte något annat. Det måste passa mig väldigt bra eftersom jag bara fortsätter och fortsätter. Visst, naturen, avkoppling och välmående är stora bitar och det är de som gör att jag försöker få andra att vandra. Men varför passar just vandring just mig så bra? Återkommer när jag kan räta ut frågetecknet!

Väntade på bussen vid stora vägen. Många bussar och hyrbilar passerade – nu är det igång! Och då mitt i alltihop kom en liten gumma med sin fullastade åsna. Sällan man ser åsnor annat än i byarna så det här blev en härlig kontrast!

Jag har lagt ut foto på min flickr-sida! Nästa punkt på dagordningen: middag senare ikväll på en av favorittavernorna. Det är gott att leva!

Stödlåneläget

EU har justerat ner tillväxtprognosen för Grekland medan talesman för grekiska regeringen säger att när senaste utvärderingen blir godkänd kommer tillväxten att öka dramatiskt. Ja, ja, vi får väl se. Grekland har fortfarande euro-zonens högsta arbetslöshet, men den sjönk något i februari. Och de nedskärningar i pensionerna som parterna kommit överens om att göra 2019 kan strida mot den grekiska konstitutionen, alltså vara olagliga. Nu får vi se om detta ska sätta käppar i hjulen nu när de äntligen kommit fram till en överenskommelse.
Det är fortfarande oklart om grekiska parlamentet ska rösta om överenskommelsen den 16 eller 18 eller 20 maj. Det blir generalstrejk runt röstdatum. Fortfarande gäller 22 maj som beslutsdatum för euro-gruppens finansministrar.
Det är spännande och dramatiskt ungefär en vecka framöver!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Illa, oro och vandringsseger

Illa

Även en bloggare kan bli sjuk och så blev det i veckan. Därför är jag lite sen med detta veckans andra inlägg. Inte bara tennisarmen bråkade (jodå, den är lite, lite bättre) utan det blev ett något utslaget tillstånd. Inget allvarligt, men det är inget kul att vara sjuk som ensamstående (fast de dagarna var det ensamliggande). Och allt blir så besvärligt.
Torsdag var rörelsehastigheten nedskruvad och bara det allra nödvändigaste gjordes. Som att städa lite så där på ytan bara för att det ska städas och se städat ut, du vet. Man mår lite bättre efteråt för man har ju i alla fall försökt och faktiskt utfört nå’t!

Oro

I tisdags, min insjukningsdag, skrev Grekland och EU under så att delutbetalning på tredje stödlånet kan göras. Det ger lugn och ro. Jag har inte lyckats hitta någon uppgift om att IMF gått in igen som kreditgivare så EU och IMF har väl fortfarande inte kommit överens om skuldlättander.
Jag begriper inte mycket av ekonomi och finans och här är en av de sakerna: att byta pengar. Nu görs en utbetalning som till 75-80 % går tillbaka i juni i form av räntor och amorteringar. Jag greppar liksom inte finessen!?
Ny Demokrati ropar givetvis på nyval, men låt oss hoppas att Syriza kan stå emot. Med tanke på att Ny Demokrati och Pasok till största delen ligger bakom krisen tycker jag att de kan vistas ett tag till ute i kulisserna. Och skämmas, det skulle vara klädsamt.

Greklands ekonomiska kris får man numera söka efter på theguardian.com, den är inte längre första-nyhet som det t ex var 2015. Börjar bli en lite gammal nyhet, men det är mycket annat på gång just nu. Valet i Frankrike, Brexit, Turkiet (som fortsätter störa Grekland), valskrammel i Tyskland, Ungern fick på pälsen i EU-parlamentet. Det är mycket nu och det är ändå bara en bråkdel. Känns lite oroligt i vår del av världen.

Vandringsseger

Segern är inte min, men jag hade den stora förmånen att få vara med. Lite bakgrund: det ramlade in ett mail med förfrågan om vandring. I mailet från Jeanette fanns en beskrivning av några års kamp med nervskador i fötter och ben. Hon hade i stort sett inte kunnat röra sig, haft väldiga smärtor osv. För drygt ett år sedan hade specialskor konstruerats så hon kunde gå och långsamt har hela situationen vänt, framsteg läggs till framsteg. Och nu skulle hon åka till Kreta och ville så gärna vandra.

Oj, tänkte jag, hur lägger jag upp detta på bästa sätt? Vi mailade lite, men bestämde sedan att träffas över en kopp kaffe och prata om vad som skulle kunna fungera. Jag kände mig lite kluven efter vår träff för samtidigt som jag undrade om konditionen fanns där så utstrålade Jeanette väldig kraft och vilja. Det skulle nog ordna sig, vi hade valt en vandring där det finns flera möjligheter att enkelt bryta.

Igår var det dags! Vi möttes på busstationen i Ierapetra och satte kurs norrut. Sta’n var insvept i en väldigt märklig och tjock dimma, men den löstes sakta upp. Vi var i vilket fall som helst på väg från dimman inåt land. Uppe vid ett litet kapell stoppade vi i oss lite frukost, njöt av utsikten och pratade om det som kännetecknar denna delen av ön. Plus att vandringsledaren fick ikläda sig rollen som klättrande räddningsledare för att hämta upp en mobil som halkade ner för en kant. Att folk alltid ska pilla på de där mobilerna…

Vi fortsatte mot nästa mål: fika i by. Skodon hade bytts för att testa, förväntning låg i luften. På vägen kunde jag konstatera att nu är sommaren på väg att ta över. Det finns blommor i naturen året om (utom i augusti), men vårens blomsterprakt med mängd och variation är över. Det har varit en otroligt vacker vår!

Efter fikastopp och skobyte gav vi oss ut på etapp 3. Nu hade solen klättrat på den klarblå himlen och det blev lite varmt och svettigt. Naturen och landskapet distraherade, vi beundrade alla gröna nyanser, vackra berg, insekter, fåglar och två omslingrade döda grodor. Sorgligt och vackert på samma gång.

Man talar ofta om naturens läkande kraft och hur mycket naturen kan ge oss, men ibland blir det bara prat. I mitt minne från denna vandringsdagen kommer alltid att finnas när Jeanette stod stilla, tittade ut över Ierapetra-slätten mot Thripti-bergen och sa ”Jag känner mig så fri!”. Då blir man glad och varm inombords.

Kort stopp i näst sista byn innan vi vandrade ner mot strandpromenaden i Pachia Ammos. Där höjde hon armarna i luften med ett ”Jag gjorde det!” och ett så’nt där stort, lyckligt leende som skulle gå runt om hela huv’et ifall inte öronen fanns, som man brukar säga. Det var nog inte förrän där och då som jag förstod riktigt hur stort det här var även om det bara är Jeanette som har hela bilden. När man kämpar sig tillbaka behövs milstolpar. Det är bara man själv som vet hur stora de är, hur hårt man fått kämpa. De ska man ta tillvara, fira och njuta av.

Jag blev så tacksam för att jag fått vara med. Tänk, att hon hittade och valde just mina vandringar!

Ha en skön helg!

PS. Lagt ut två foto på min flickr-sida! DS.


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

 

 

Vandrande funderingar

I kontakt med vandrarkunder, både presumtiva och reella, får jag ta emot frågor och tankar som sätter igång funderingar hos mig. En del resulterar i korrigeringar av vandringar, bokningsrutin med mera. En del är mer övergripande och just nu snurrar det runt funderingar kring vad jag egentligen sysslar med, hur nå ännu fler människor och hur hantera etiketter.

I vandringsvärlden finns vandrare och vandrare. Jag hör till dagsvandrarna som återvänder hem eller till hotell/lägenhet på kvällen. Den andra gruppen är de som kombinerar vandring med friluftsliv, dvs de lagar mat och sover över ute i naturen. Det vi har gemensamt är att vi tycker om att vistas i naturen, få upplevelser och koppla av.
Det finns också frågan varför man vandrar. Jag hör till de som gör det för avkopplingen, naturen, hämta energi, få frisk luft, må bra. Det finns de som ser prestationen som det primära, t ex hur långt man kan gå på en viss tid, hur svårt väder man kan klara av.
Det verkar också finnas de som har en lista över vad och var man ska vandra. Och det finns de som åker på vandringsresor, men inte vandrar annars. Ingen av dessa tilltalar mig så jag vet inte vilka leder eller toppar man ska vandra och jag är så gripen av själva vandrandet att jag gör det året om.

Inget av det jag nämnt så här långt är något bekymmer för mig. Det går inte att säga att den ena naturupplevelsen är bättre än den andra. Det enda jag funderar lite över ibland är de som åker på vandringsresor, men inte vandrar regelbundet. Jag kan tycka att det är väldigt synd att inte uppleva sin närmiljö och att regelbunden vandring kan ge så mycket i en jäktig tillvaro. Dessutom tycker jag att det skulle vara jobbigt att vandra i flera dagar efter ett långt uppehåll. Samtidigt är vandringsresor bättre än inget vandrande alls och chansen finns att bli biten!

Problemet för mig ligger i andra änden. ”Vandra” börjar bli urholkat i svenskan och betyda lite vad som helst. Promenad, långpromenad, gå en runda, gå en tur osv är uttryck som jag ser alltmer sällan. Det verkar som om allt är att vandra. Det här gör det svårt att marknadsföra vandringar då det kan bli ett stort gap mellan förväntningar och vad som erbjuds.

Jag tycker inte att man vandrar när man går en promenad eller en långpromenad. Vandra är inte bara att gå – det inbegriper så mycket mer som närvaro, naturupplevelser, koppla av med mera. När man hänger ryggsäcken på ryggen och snörar på skorna för att vistas i naturen omkring 4 timmar är man ute på en halvdagsvandring, tycker jag. Någonstans där går gränsen för mig. Det behövs tid för att varva ner och lägga i vandringsväxeln, skifta från jäkt och problem till att uppleva och njuta av det som finns runt om, tömma skallen och bara ta in här och nu. Sedan ska man vistas i det där tillståndet ett tag för att efteråt känna sig utvilad och full av energi.

Jag kan mycket väl gå långpromenader med den som så önskar, men då kommer jag att kalla det för det. De är en väldigt bra inkörsport till vandring och kan jag hjälpa och inspirera fler till att ta steget vidare till vandring så gör jag gärna det.  I mars gick jag en långpromenad med en riktig stadstjej som efteråt sa att hon ville prova längre sträckor.

Som vandringsledare är det omväxlingen mellan olika kunder som är givande och att få berätta om den här ön, lite historia och annat som det finns intresse för. Andra ögon kan öppna mina ögon för saker som jag inte sett även om det är en vandring jag gjort många gånger. De senaste dagarna har jag haft förmånen att ha ett par vana alpvandrare som kunder och då visa den kretensiska våren i det omväxlande landskapet. En annorlunda natur än vad de är vana vid och som de verkade uppskatta och njuta av. Vi pratade också om hur bra det är med organiserad vandring bl a för att inga dagar blir bortkastade, slippa planering, kunna koppla av helt, få se platser man inte hittat själv.

Det där med etiketter på olika saker fascinerar mig dels rent språkligt, dels varför de behövs. Vi kan inte försöka vara närvarande i det härvarande utan det ska kallas mindfulness. Vi kan inte göra flera saker på en gång eller ha många bollar i luften utan det ska kallas multi tasking. Och på tal om det verkar vi ha svårt för att ”bara” göra en sak utan flera saker ska kombineras även när vi är lediga. När man är ledig vill man väl koppla av fast det heter ju relax och det finns t o m relax-avdelningar. Vill vi vila kropp och själ söker vi inte ensamhet utan då åker vi på retreat. Det finns många exempel. Det som jag finner lite lustigt och märkligt språkligt är varför vi så ofta tar till utländska ord. Varför behövs de här etiketterna och blir det vi avser bättre, finare och mer upphöjt om det är utländska ord? Något att fundera över!

Nu har det dykt upp även inom vandring. Angeliqa Mejstedt har i vandringsbloggen.com lanserat uttrycket hikefulness:

Hikefulness är ett ord som inte finns i någon ordbok. Men alla som upplevt naturen på nära håll kan relatera till den känslan som uppstår när solljuset faller precis rätt mellan träden, vinden får löven i trädkronorna att rassla och du drar in doften av våt jord och mossa efter ett sommarregn. Det kan vara den där stunden efter en lång vandringsdag när du sätter dig ned vid vattenbrynet, tänder en brasa och ser lågorna dansa under månskenet. När livet för en stund är helt fulländat. När det inte finns något igår eller något imorgon. Bara här och nu. Hikefulness.

Jag tänder ingen brasa, men sätter mig ofta och bara njuter av det som finns omkring mig så definitionen, som är bra, stämmer in även på en dagsvandrare. Men behövs etiketten? Och varför engelska? Jag är lite tudelad. För en del av mig tänker att om det nu ska vara så svårt att nå ut till människor med vandring och naturupplevelse så kanske det behövs ett uttryck som kan tävla med alla de andra. Jag får väl gå och suga på det ett tag!

Kanske jag tar lite ledigt från funderingar för nu är vi i påskveckan. Kommer mer om den framöver i bloggen. Jag hinner inte med eller känner till alla traditioner så undrar du något om påsken i Grekland så googla, men tänk på att det finns lokala skillnader så lägg till Kreta. Det blir min fjärde påsk här och jag lär mig något för varje gång. I år ska jag inte köpa något påskbröd (dyrt och smaklöst), men försöka komma ihåg att köpa en ljuslykta (till vad får du veta om några dagar).

Ha det gott!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Måndag 3 april

Det var lite tungt i skallen igår efter lördagens kväll på kafenio med bouzouki. Gästerna bestod i princip av ägarens vänner och folk i kvarteret. Vi var inte många, men blev bjudna på några glas. Och jag har inte druckit whisky på så där 3-4 år…men gott var det!

Tillbakablick

Minns att jag skrev om restaurang Pelagos för en vecka sedan? Och att den verkligen är värd att besöka, något högre prisläge och andra smaker än traditionell grekisk mat? Jag skrev att nu gäller det att hitta något att fira som anledning att gå dit. Nu har jag letat datum och det finns en hel del när man levt några år. Lustigt hur en del datum hänger ihop som positiva-negativa. Till exempel förhållanden som börjat och slutat. Upptäckt sjukdom som botats. Men jag tittade bara några år tillbaka och hittade de här:

I maj firar jag 30 år sedan jag kom till Ierapetra. Till Kreta kom jag för första gången året innan, det glömde jag fira ifjol.
13 februari 2015 publicerades min firmas hemsida inspirewiz.com
28 april 2014 flyttade jag hit till Ierapetra.
12 maj 2014 blev mitt nuvarande hem mitt enligt hyreskontrakt.
9 september 2013 öppnade jag denna bloggen!
18 september 2015 startade första vandringsveckan.
Kanske jag kan komma på fler datum, men det finns en del att fira så det blir nog en del gourmetmiddagar framöver!

Jag kommer att göra några tillbakablickar här i några blogginlägg. Jag har paus i företagsbloggen för jag behöver lite inspiration och nystart.

Önskemål

Jag skriver och skriver, men har du några önskemål om vad jag ska skriva om? För ett par år sedan fick jag frågan om jag kunde lägga ut foto på min lägenhet, men det gör jag inte. Det är det där med gräns för det privata och ”mitt hem är min borg”. Det skulle kännas märkligt om det låg ute på Internet. När du är i Ierapetra så kan du få ett glas vin eller en öl på balkongen!

I fredags fick jag en fråga om jag kan lägga ut fler fotografier från min vardag här i Ierapetra. Jag får grunna lite på det för jag vill inte gå runt med kameran när jag är och handlar osv. Det skulle bli lite konstiga situationer och kännas märkligt. Men miljöer kan jag ju fotografera och lägga ut. Kanske ett tema på 2-3 inlägg. Jag återkommer!

Hör av dig med önskemål! Enklast är att du skriver i kommentarsfältet. Du måste registrera dig och om du absolut inte vill det så maila till mig.

Kortnyheter

  • Det är rörelse på el-marknaden. Delar av det statliga PPC bjuds ut på marknaden. Det är ett krav från långivarna, men det har gått långsamt. Tydligen en del protester och motvilja, de anställda ska imorgon lämna in en anmälan till Europadomstolen. Men kanske det kan bli så att abonnenterna tjänar på att el-marknaden bryts upp. Intressant!
    (jag hittade en artikel om att posten ska ge sig in på el-marknaden, men jag måste ha missuppfattat – någon som bor i Grekland och/eller kan grekiska som vet?)
  • På tal om Europadomstolen så har den dömt ut skadestånd till 42 personer från Bangladesh. De arbetade i Grekland 2013 då 20 jordgubbsplockare blev beskjutna när de begärde ut sin lön. Det är inte lätt att vara jordbruksarbetare från annat land i Grekland, bra när det uppmärksammas.
  • Några elever från sista året på gymnasiet i Iraklio fick föras till sjukhus då de druckit för mycket alkohol. De var på studieresa i Aten. En förälder är arg och funderar över att anmäla det inträffade. Han undrar hur eleverna kunde lämnas utan tillsyn på hotellet. Alltihop är givetvis beklagligt, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över det där med alkohol i detta landet. Här finns ingen lägsta ålder för servering av alkohol. Och om det är så lätt att komma över så kanske alla vuxna får ta sin del av skulden när så’nt här inträffar.
  • På fredag träffas eurozonens finansministrar och Grekland hoppas då få till en överenskommelse. Det är fortfarande låst när det gäller delutbetalningen av 3:e stödlånet. En del höjer en varningens finger för att sommaren kan bli lika politiskt rörig som sommaren 2015, men vi håller tummarna att det inte blir så.
  • Valet i Turkiet den 16 april rycker närmare och provokationerna har ökat och spänningen stiger mellan Turkiet och Grekland. Jag kan inte reda ut de olika turerna, det är mycket beskyllningar från båda håll och svårt att avgöra vad som stämmer. Jag vet inte vad som rapporteras i Sverige, men håll ett öga på utvecklingen!
  • Samariaravinen, omtyckt av turister, är väldigt skadad efter vinterns regn och rusk. Träd har fallit, räcken är isönder osv. Ravinen kommer att öppnas nerifrån och några kilometer in kring mitten av april, men det är ännu oklart när man kan öppna uppifrån och hela vägen ner.
  • Och i övrigt är det några jordbävningar, trafikolyckor, stöld (t o m i kyrka), avslöjade falska resehandlingar (både i Iraklio och Chania), kidnappning av en affärsman. Kort sagt så’nt som händer lite varstans. Eller?

Jag kommer att hålla ett öga på delutbetalningen av stödlånet och spänningarna mellan Turkiet-Grekland. I övrigt kommer kortnyhet om det händer något utöver ”det vanliga”.
Du som vill följa vad som händer i Grekland kan använda ekathimerini. Om du vill följa vad som händer på Kreta finns en del att välja på. Jag använder Nea Kriti eftersom de är centralt placerade i Iraklio och täcker hela ön.

Nu är det dags att värma vatten så det kan bli hårtvätt och diskning idag (dock ej samtidigt…)!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!