Säsongen har börjat!

Då var det dags att starta upp vandringssäsongen! Igår halv sju på morgonen lämnade jag hemmet för första vandringen. När har jag startat de andra åren? Jo, det visade sig vara ganska lika: 10 sept 2014, 9 sept 2015, 2 sept 2016 och alltså 7 sept 2017.
Hade medvetet valt en dag med utlovad vind och som vanligt min ”Korsa Kreta”-vandring eftersom jag då är nära civilisationen och kan avbryta snabbt och enkelt om värmen blir för svår.

På väg ut genom en morgontyst och halvskum stad hörde jag ett väldigt fågelkvitter. Det tog en stund innan jag kom på varför. Det är dags för den årliga flyttfågelskonferensen! De börjar samlas så snart ser det ut så här (foto från 2016):

Tyst och stilla i olivlundarna och i första byn. En åsna hälsade god morgon med sitt karakteristiska läte. En vespa skar sönder tystnaden när den rundade ett hörn, föraren hade varit i lilla bybutiken och köpt dagsfärskt bröd.

Frukost vid kapell med utsikt över sta’n, slätten och Dikti-bergen. Solen steg över bergen och snart badade hela Ierapetra i solljus. Vackert när bergssidorna går från mörker till ljus. Mellanläget är nästan gyllene.

Den krånglande kameran har nästan helt lämnat in, men ny är beställd. Finns inte så mycket att fotografera vid denna årstiden. Naturen är inte till sin fördel under högsommaren. Den är nu alldeles dammig och gräs och mindre buskar är bruna.

Vi behöver ett eller två regn som spolar rent och väcker till liv. Synd att så många reser hit i juli-augusti och inte får se hur vacker den här ön egentligen är.

Tankarna gav sig ut på egna äventyr och jag upptäckte att jag gick och tänkte på olika människotyper, närmare bestämt olika chefer jag haft. Jag stängde den luckan efter ett tag. Riktade om från inåtläge till utåtläge för att ta in och njuta av landskapet. Bergen. Olivlundarna. Himlen. Havet. Rovfågel i skyn, ödla i gräset. Och allt det andra. Bara lät allt skölja in.

Benen var lite tröga efter tiden och vandringarna i Skåne. Jag kunde riktigt känna hur de var förvirrade i början för att mot slutet ha accepterat att jaha, nu är vi hemma igen. Vinden var lagom, den svalkade. Friskt och skönt under förmiddagen. Solen gav mer och mer värme och framåt lunchtid kändes den. Utan vinden hade det inte varit behagligt. När värmen steg började cikad-hannarna locka på honorna. Ingen insekt kan få fram starkare ljud än cikadorna och de gör det med ett ljudverktyg på kroppen. Det är ett mycket starkt ljud och efter ett tag ganska irriterande. Man kommer liksom inte undan och det är samma volym hela tiden.

Avslut med lunch på nordkusten. Tavernaägarinnan var så nöjd med augusti som varit hennes bästa på flera år. ”It was crazy!”. Nu var hon så klart trött, men det gjorde ingenting för jag hade inte bråttom.

Nästan två timmars väntetid på buss? Nja, jag kände inte för det, det fick bli taxi. Vilken färd! Händerna var mer i luften än på ratten. Jag fick mig till livs vad som ligger bakom Brexit (det är familjen Rotschild eftersom de styr allt och alla i hela världen), att Thomas Cook köpt upp alla resebolag i Europa och de ska nu flytta allt till London samt lite andra överraskande nyheter. Efter en stund kom vi ikapp en polisbil som låg bakom en annan bil och då blev det plötsligen rena bilskolekörningen från min taxichaufför. Kanske inte alldeles osökt dök ”ögontjänare” upp i min skalle…

Kom hem, packade upp, bytte kläder, masade mig ut igen, sänkte ner den trötta och mätta kroppen i en solstol under parasoll – inte helt fel viloplats (ja, ja, inte i den betydelsen, jag lever än).

Inte riktigt samma känsla av ”härligt! igång igen!!” som andra år, men det beror på att jag inte haft någon vandringsuppehåll i sommar. Men ändå en härlig känsla av hemtamt och igenkänning. Och i luften ligger löften om alla vandringar som väntar framöver på min vackra ö!

En annan säsong har också börjat: det ortodoxa fasta kyrkoåret den 1 sept. Det har varit mycket ringande i kyrkklockor och idag var det gudstjänst lite varstans eftersom det är Marias födelsedag.
Men den ortodoxa kyrkan gör ju inget enkelt så de har givetvis två kyrkoår. Det rörliga kyrkoåret börjar vid påsk, men det fördjupar vi oss inte i just nu. Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag nämnde det, men nu vet du i alla fall.

Helgen ska bli vindstilla så det blir varmt. Parasollskuggan på stranden kallar!
Ha en skön helg!

Finns några foton på min flickr-sida!
Hus ute till försäljning, bl a på hemnet! Intresserad? Sprid gärna!
Följa bloggen? Gå ner i sidfoten på detta inlägget!


Vandra med mig på Kreta!

Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor. Mer information http://inspirewiz.com
Välkommen!

Annonser

Nypremiär!

Tidigt imorse tryckte jag ner ett par motspänstiga fötter i vandrarskor med inlägg. Efter nästan 3 månader i platta sandaler ville fötterna avvika och gå någon annanstans, men jag gav mig inte. Packade ryggsäcken, upp med den på ryggen och höll på att falla ihop. Den var ju tung!

Vid 6-tiden lämnade jag hemmet och började vandra. ÄNTLIGEN! Kursen inställd på att vandra över Ierapetra-slätten till nordkusten.

Några gamla gubbar (kanske gamla fiskare som är vana att stiga upp tidigt) satt på några caféer i halvmörker, annars lugnt och stilla. Vid denna tiden på året blir vi nästan invaderade av massor, massor av flyttfåglar som sitter på ledningarna. Jag blev lite orolig när sta’n grävde ner en del ledningar i förfjol, var skulle fåglarna ta vägen? Nu vet jag var en del av dom håller till. Det var bara dom och jag, alldeles tyst. Det enda som hördes var ett svischande ljud från vingslag eftersom några nymornade flög omkring. Lite som filmen Fåglarna fast på riktigt…

Frukost vid mitt lilla kapell efter att jag tänt ljus för familjen. Det har inte blivit så många ljus för dem i sommar, de verkar ha klarat sig ganska bra i alla fall. Såg hur hela Ierapetra badade i morgonsol, men jag hade fortfarande skugga. Jag valde att vandra idag pga att det skulle bli ganska stark vind. Visserligen ett element att kämpa mot, men det ger också svalka och sänker temperaturen. Eftersom jag gick nära bergen i öster hittade inte solen mig förrän efter kaffe i by vid 9-tiden.

Nu började det bli lite jobbigt! Ganska branta men korta uppförsbackar känns lite varstans för en halvslö kropp. Och andningen var något ansträngd. Solen hjälpte inte direkt till att underlätta. Men det är ofta så på första vandringen på en säsong. Det är mer fysisk igångsättning än njutbar vandring.

I näst sista byn mötte jag en gammal kvinna som var på väg upp för en trappa. Kring hennes fötter lekte tre kattungar. Vi tog i hand och stötte varandra upp respektive ner. Jag vill inte påstå att vi hade ett samtal, men lite förstod jag. Resten flyter så bra så med ett stort leende. Måste berätta för min språklärare att jag inte längre känner mig dum när jag möter gamla människor ute i byar. Han sa ju till mig att det är inte meningen att jag ska förstå dom än, det är mycket gamla uttryck och dialekt. Så jag har släppt det och kanske var det släppet som gjorde att det kändes som om kvinnan och jag bara möttes. En fin stund.
Lyckligtvis såg hon inte vad som hände efter mötet….en av kattungarna hade förälskat sig i mina skosnören, men det såg inte jag. Upptäckte bara att jag plötsligen bjöd en förvånad kattunge på en luftfärd…..som tur var hade jag ingen fart….

Vandringen började närma sig slutet, men det gick inte för sig utan jag tog det längre alternativet till slutbyn. Jag var tidig i förhållande till bussen och tog därför en sväng i byn. Var inne och tittade på två ställen där konstnärer håller till så jag fick lite kultur också.

Hemma vid ett-tiden, fixa lunch, ner i soffan med stor mugg kaffe och sista avsnittet av The Night Manager. Kroppen sa tack så mycket, men fötterna surar och gör sig påminda genom att ömma lite. Det kostar på att bli ihoptryckt.

Vilket lyft denna dag! Jag var inte uppe i bergen, men oj vad här är vackert! Naturen är lite dammig och trött, men bara vi får det första regnet efter sommaren så sätter allt fart igen. Jag kände mig i alla fall väldigt levande och huvudet gick som en vindflöjel. Måste ta in allt, måste kolla allt. Önskar att jag kunde beskriva bättre, ha fler ord. Idag var huvudet ganska tomt, jag hade fullt upp med att bara uppleva och återupptäcka. Så gott!
Hoppas att vinden lägger sig lite nästa vecka och att temperaturen inte stiger för nu bara måste jag upp i bergen.

Ikväll blir det sta’ns godaste pizza och gott vin! Åh, vad jag ska njuta!

PS. Foton uppladdade till min flickr-sida!

PPS. Jodå, det blev att inlägg i företagsbloggen igår som handlar om tid, tystnad och ensamtid.

Vandra på Kreta!
Vi njuter av vackert landskap, enastående vyer, tystnad och lugn.
Med mig som vandringsledare kan du koppla av och släppa loss tankarna samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Berätta att du läser bloggen när du bokar, det ger dig 15 % rabatt!
Välkommen!