En grönskande tur

Igår var det äntligen dags att vandra. Det blev 7 timmars vandring mellan Brösarp – Baskemölla (dvs Skåneleden 4, delar av etapp 6 och 5). När jag lämnade Baskemölla med buss 06:20 lyste solen. Anlände 30 min senare till Brösarp i hällande regn. Hm. Inte bra. Kröp in i busskur och väntade sisådär 25 min och det klarnade upp!

Markerad led – så skönt! Vad jag saknat de där markeringarna. Så enkelt och så avkopplande. Jag kan givetvis ”mina” vandringssträckor på Kreta, men det är ganska mycket jobb och tid som går åt när jag ska lägga nya. Här är det serverat!!

 

 

 

 

Medan jag vandrade tänkte jag på skillnaden på landskap och natur mellan Österlen och Kreta. Det ena är inte bättre än det andra – bara olika. Var och en med sina speciella kännetecken och karakteristiska skönhet. Tänk om det gick att slå ihop de två! Men omväxling och mångfald är fint, det är vackert i naturen var man än är!

Härligt att få en dos av det som inte finns där på Kreta som t ex att gå in i skog och snedda över sommarhagar. Vandra över strandängar och korsa vattendrag. I och med att Linderödsåsen skjuter ut här så blir det verkligen inte skånskt ”platt”.

Det är inte automatiskt så att de största blommorna är de vackraste. Marktäckande gula och lila blommor var som penseldrag på sluttningar och strandbackar. De förskönade verkligen. Påminde mig om när bergssluttningarna på Kreta på våren är gula och sedan blir röda för att åter skifta i gult. Naturen gör de mest betagande konstverk. Och de är nya varje dag.

Jag förvånades över hur grönt och frodigt det är i naturen. Det måste vara våren som med sin kylighet gett växterna tid att komma till liv i lugn och ro. Eller så är det bara jag som inte minns, min senaste sommar i Sverige var 2013. Det kändes nästan som om landskapet är inslaget i generöst grönt presentpapper och överlämnas med ”varsågod och njut!”.

På Stenshuvud tog jag både Norra huvudet och Västra huvudet så jag fick utsikten på alla håll. Det var ganska mycket folk i nationalparken och jag blev både irriterad och konfunderad på folk jag mötte. Möts man på en stig säger man väl hej!? Jag gör det och fick tillbaka en hel del trumpna hej, förvånade hej, mumlande hej och några som inte svarade. Man kan dra fram att svenskar (utlänningar hälsade) är stela, inbundna, har stor privat radie osv. Men varför inte kalla det för vad det är? En stor del av oss är oartiga och/eller självupptagna. Trist! Framför allt för oss själva.

Så närmade jag mig Rörum. Du känner väl igen ”Ensamma trädet”?Om inte så titta på ”Mandelmanns gård”. Avsnitten ligger i repris på tv4play och nya ska komma (troligen i vinter).

Det slog mig framåt slutet av vandringen att jag är priviligierad i år. Först en fantastiskt fin vår på Kreta med många blommor och grönska som kom i lugnt tempo så det fanns tid att se och njuta. Och nu denna gröna, frodiga present med mönster av ängsblommor. Vad kan en människa mer önska sig?

Lite kort om etapperna: etapp 5 rekommenderar jag inte. Den innehåller för mycket landsväg för min smak. En lösning kan vara att hoppa på bussen i Kivik och hoppa av i Vik så slipper man de tråkiga avsnitten.
Se upp på vägen mellan Kivik och Stenshuvuds nationalpark! Vägen är smal med mycket trafik nu på sommaren till musteriet i form av bilar, husbilar, lastbilar.

Ser redan fram emot nästa vandring! Blir det en etapp på Skåneleden i närheten eller ger jag mig iväg…kanske jag sätter ihop en egen sträcka…

Ha det gott och njut av skog och mark – det är dessutom både hälsosamt och gratis!

PS. Jag har laddat upp foton på min flickr-sida!

PPS. Följa boggen? Gå ner i sidfoten!

Vandra med mig på Kreta – erbjudande på hemsidan http://inspirewiz.com!!
Välkommen!

Annonser

Gul vandring och pingsthelg

Sommaren har kommit! Den kom i torsdags och allt förändrades. Luften blev annorlunda, människor såg lättade ut, solen eldar på och himlen är ljust, ljust blå. Och svetten börjar rinna så jag måste erkänna att jag ser fram emot att rymma till Sverige juli-augusti. Inget kul att städa igår och vara genomblöt efter en halvtimme.

Vandring med gula inslag

Det blev en härlig vandring i torsdags! Skönt att komma ut igen efter ofrivillig ”inlåsning” pga det åskiga vädret. Landskapet är nu grönt och gult. Det väller nerför sluttningarna!

Denna våren har allt varit så rikligt och det ena efter det andra har blommat. Jag antar att det varit rätt turordning i år. Så jag fick lite problem i torsdags! För visst är den gula ginsten vacker? Men vänta – den såg jag ju i mars också. Inte så riklig och intensiv visserligen. Har ginsten två blomningsperioder? Jag kände mig förvirrad, men hjälpen var inte långt borta. ”Flowers of Crete” är en utmärkt facebook-grupp. Jag la in två foto och ställde fråga om ginst.

Döm om min förvåning – det är inte ginst nå’t av det! Calicotome villosa till vänster och Anthyllis hermanniae till höger. De är ärtväxter precis som ginst, men alla tre har egna släkten. Så nu måste jag bestämma mig för om jag ska fortsätta säga att ”sluttningarna är så vackra i maj när ginsten blommar” eller ”sluttningarna är vackra på våren när ärtväxterna blommar” eller…ja, det får ge sig.

Jag känner alltid en stor tacksamhet över allt som naturen bjuder på, men denna våren är jag extra tacksam. Och ödmjuk. Det har varit så rikt och vackert. Lugnt och stilla har blommor och växter avlöst varandra, gett varandra tid och utrymme så vi fått vila i all njutning. En ren och skär fröjd att få vara med om! Hur framföra sitt tack, hur ge tillbaka?

Och jag är så glad att jag vandrar för det är där uppe och där ute som naturen kommer till sin rätt, det är där naturen är kung. Jag sneglar bort på collaget med foton från vandringar i Sverige och min mors kloka ord i mitten:

Foton och collage: Bojana Cerek. Och ja då, det är Kreta nere i högra hörnet.

Pingst

Ja, hur firar man pingst? Det lär ju vara en bröllopshelg, men om man nu inte ska gifta sig – vad gör man då? Jag gick in för mjuklandning igår, efter städningen alltså, med att tillbringa eftermiddagen på stranden. Kvällen blev en lååång middag i ljuvligt väder.

I morse gick jag en morgonrunda och passerade kyrkogården. Mycket folk, gudstjänst igång och en del som var ute bland gravarna. Kanske pingsten mest är en kyrklig helg då man uppmärksammar och minns de döda. Jag borde väl veta efter några år här nere, men ingen kan veta allt.

Helgen får fortsätta i lugn och ro. På måndag ska jag ta tag i bokskrivandet och se till att avsluta projektet. Tennisarmbågen? Den är inte bra, men nu är jag trött på att vara så begränsad. Jag kan ändå inte låta den vila fullt ut eftersom jag bor ensam så det är bara att köra på så förståndigt som möjligt.

Ha en skön och fridfull pingsthelg!

PS. Foton utlagda på min flickr-sida! DS

 

En sista vårvandring. Och lite annat.

Idag var egentligen städdag, men jag ska ju vila min arm. Beslutade i veckan att jag skulle vandra idag. Det är inte heller bra för armen, men ska jag ha ont kan jag i alla fall ha gjort något jag tycker om. Visst låter det klokt?

I helgen ska vi få en riktigt kraftig värmesmäll. Och det är värmeböljeprognos för hela Grekland! Vi ska upp i temperaturer som egentligen hör hemma i juli. Vi hade cirka 22 gr igår (enligt väderstationen), imorgon ska vi vara på 30 gr för att toppa lördag-söndag med upp mot 35 gr. Sedan hoppas vi att det drar förbi så det lugnar ner sig.
Vem som helst kan givetvis räkna ut att det blir en jobbig helg när temperaturen sticker iväg så mycket och så snabbt. Jag vet att det är kallt uppe i norr, men ingen uppskattar väl tvära väderkast. Mentalt och kroppsligen är ingen inställd på juli-värme i maj. Vi får helt enkelt gå i ide över helgen, röra oss långsamt och stanna inomhus eller vara i skuggan.

Det kändes därför extra viktigt att vandra idag för i helgen kommer också naturen få sig en ordentlig smäll. De blommor som vissnat vid kusten blommar uppe i bergen så jag blev så glad! Det kändes som om jag fick en sista fin hälsning från våren innan den drar sig kos. Och jag fick säga tack och ajö.

Men vi börjar från början med att stiga upp tidigt för att hinna med buss 06:30. Sval och skön morgon. Gott om personal på bussen: chauffören, konduktören och kontrollanten.

Började vandra och gjorde stopp för frukost i lilla ravinen/flodfåran. Alla ljud blir så tydliga tidigt på morgonen eftersom det inte är så stor konkurrens. Missade en avtagsstig, men kom rätt i alla fall. Så var det dags att binda ihop denna sträckan med en annan sträcka via en ny sträcka. Och den var brantare än jag trodde, men rik på grönska och vackra vyer och då går benen liksom av sig själva. Sedan strosade jag neråt eftersom jag hade gott om tid till bussen. Satte mig på en bänk där det var vidunderlig utsikt. Brant precis nedanför fötterna, men med litet kapell vid sidan är man trygg. Speciellt när det är Agios Georgios (Sankt Göran).

Det syns att vi haft en kall och nederbördsrik vinter och perfekt vår. Det är så grönt i landskapet. Och bergssluttningarna är röda av Ebenus cretica och gula av något jag inte vet vad det heter (ginsten är slut). Nu börjar oleandern blomma så smått, om cirka en vecka står den i sin grannaste blom! Den fortsätter blomma över sommaren, men inte så rikligt och vackert som i maj.

Jag funderade inte på nå’t speciellt idag mer än varför jag vandrar. Varför gör man det man gör? Att förstå det är att förstå sig själv bättre, tror jag. Jag funderar på det ibland. Jag menar, varför just vandra, varför inte något annat. Det måste passa mig väldigt bra eftersom jag bara fortsätter och fortsätter. Visst, naturen, avkoppling och välmående är stora bitar och det är de som gör att jag försöker få andra att vandra. Men varför passar just vandring just mig så bra? Återkommer när jag kan räta ut frågetecknet!

Väntade på bussen vid stora vägen. Många bussar och hyrbilar passerade – nu är det igång! Och då mitt i alltihop kom en liten gumma med sin fullastade åsna. Sällan man ser åsnor annat än i byarna så det här blev en härlig kontrast!

Jag har lagt ut foto på min flickr-sida! Nästa punkt på dagordningen: middag senare ikväll på en av favorittavernorna. Det är gott att leva!

Stödlåneläget

EU har justerat ner tillväxtprognosen för Grekland medan talesman för grekiska regeringen säger att när senaste utvärderingen blir godkänd kommer tillväxten att öka dramatiskt. Ja, ja, vi får väl se. Grekland har fortfarande euro-zonens högsta arbetslöshet, men den sjönk något i februari. Och de nedskärningar i pensionerna som parterna kommit överens om att göra 2019 kan strida mot den grekiska konstitutionen, alltså vara olagliga. Nu får vi se om detta ska sätta käppar i hjulen nu när de äntligen kommit fram till en överenskommelse.
Det är fortfarande oklart om grekiska parlamentet ska rösta om överenskommelsen den 16 eller 18 eller 20 maj. Det blir generalstrejk runt röstdatum. Fortfarande gäller 22 maj som beslutsdatum för euro-gruppens finansministrar.
Det är spännande och dramatiskt ungefär en vecka framöver!


Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt på vandringsvecka!

Hipp hurra!

Så är det dags för årstidsväxling igen under de närmaste veckorna. När mandelträden börjar blomma i februari är det våren som knackar på dörren. Nu är det sommaren som knackar lite försiktigt genom att temperaturen stigit och när oleandern börjar blomma i maj är sommaren här. Känns lite surt att jag inte kunnat vandra denna veckan, men tänker ta tillvara de två följande för att kunna njuta av vårens final.

Idag är en alldeles speciell dag! Det är tre år sedan jag gav mig iväg från Kastrup med två resväskor och en ryggsäck. Bostadsrätten i Lund såld, det mesta av bohaget skänkt eller sålt. Bloggade om en känsla av ingenmansland på Atens flygplats. Landade på Iraklions flygplats med en korttidshyrd semesterlägenhet som nästa station.

Jag tror att vi behöver se bakåt ibland och att speciella dagar kan vara en sorts milstolpar för minnet. Hur blev det? Blev det som jag hoppades eller bättre alternativt sämre? Har det varit en bra tid? Vad har egentligen hänt under de här tre åren? Hur har jag förändrats, vad har jag lärt mig och upplevt? Gjorde jag rätt? Har jag ångrat mig?

Jag inbillade mig inte att det skulle vara samma sak som semester att bo här. Många föreställer sig det kanske så och då blir det ett hårt uppvaknande när skimret försvinner och vardagen smyger in. Tillvaron lägger sig liksom i en annan fil.
Precis som överallt annars går livet upp och ner här också med dagar och perioder som är trista respektive roliga. När jag ser tillbaka på det som var innan jag gav mig iväg och sedan på de här tre åren så kan jag inte fånga det bättre än Kretas egen store författare:

While experiencing happiness, we have difficulty in being conscious of it. Only when the happiness is past and we look back on it we do suddenly realize — sometimes with astonishment — how happy we had been.
Νikos Kazantzakis

Och med allt det som hänt och vad det gett mig som ett nytt bagage går jag framåt. Här vill jag leva och bo länge, länge. Och jag hoppas få fortsätta att njuta av öns landskap och natur. Det är där vi två möts, där jag känner mig hemma.

Jag borde så klart fira ikväll med en riktigt god brakmiddag, men de antiinflammatoriska pillren sätter käppar i hjulet. Sista pillan imorgon så det kan bli firande imorgon kväll. Eller kanske jag ska slå ihop denna dagen med de tre milstolpar som kommer i maj? Jädrans vilket firande det skulle kunna bli!

Nu ska jag ägna mig åt lite mer eftertanke och fler goda minnen…  Ha en skön helg!

PS. Foto: Hans Hanson.

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.

Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Fredagsvandring kan också vara mys

Först en rolig nyhet för vandring, mig och Kreta! Apollo hittade min blogg, kontaktade mig för intervju och i veckan publicerades inlägget. Roligt med uppmärksamhet och spridning. Inlägget hittar du här!

Igår kväll bestämde jag att nu får det vara slut på hattandet! Jag packade och förberedde i måndags kväll, nu hade det ostadiga och blåsiga vädret stoppat mig tillräckligt. Idag skulle jag ut!

Och så blev det! Himlen var hotfullt svart tidigt imorse så jag väntade en stund. Kom iväg strax efter 7 och styrde kosan norrut för att korsa Kreta. Blev förvånad över att det inte var kyligare. Vädret är nog på väg att svänga. Igen.

När jag precis lämnat sta’n mullrade det. Jag vet inte om det var naturen som ville skrämma hem mig igen eller om den firade att jag äntligen kom till skott. Jag håller på det sistnämnda!

På en mur vid en olivlund låg dessa till synes pressade citroner – något förslag om vad som tilldragit sig här? (klicka på fotot för större format)

På väg upp till första paus blev jag hälsad av fyra lösspringande, skällande hundar. De tillhörde ett gäng som väntade på att getflocken skulle äta klart i sin inhägnad. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser tonåringar eller yngre barn ute med fåraherde i bergen. Borde de inte vara i skolan? Barnen, alltså. Grekland har ju skolplikt.

Frukost vid kapell där jag plötsligen hörde ett mycket underligt ljud. Lokaliserade en ganska stor fågel uppe på en klippa, smällde av kameran och har frågat i facebook-grupp: det var en berghöna som tydligen är en fasanfågel. Och det var en hane som ropade på en partner. Jäkla otur för både honom och mig att vi var på samma plats, men icke kompatibla.

Partnerkallande berghöna. (klicka på fotot för större format)

Nu på våren skruvas vandringstempot ner. Det är mycket som pågår i naturen och en hel del blommor är små och korta. Det gäller att ta det lugnt och skanna marken så man inte missar någon ögonfröjd. Stora vattenpölar fanns här och där, jorden var riktigt blöt efter de senaste dagarnas skurar. Bra! Nu behövs lite värme för att alla knoppar ska brista.

Fikade på bytorg där en gubbe tog en omotiverad runda. Det är så roligt att betrakta nyfikna människor som försöker se oberörda ut. När jag gick in för att betala var han snabb att fråga ”Deutsch?” och jag svarade på grekiska att jag är från Sverige. Några andra gubbar satt där inne så jag antar att de fick ett samtalsämne som varade en liten stund.

Det droppade på mig några gånger, men regnjacka i ryggsäcken gjorde att jag slapp skurar. Mörka, svarta moln drog lågt över bergen. Jag tittade upp där jag vandrade hyrbilsdag 1 och var väldigt glad över att jag stod där jag stod idag. Emellanåt hittade solen en liten lucka så det blev en solfläck på någon bergssluttning. Landskapet blir så mycket vackrare och levande i sådant här väder än i strålande sol.

I en olivlund körde en traktor och harvade runt träden. De maskiner de kan använda här är långt ifrån vad vi skåningar är vana vid. Eller vad sägs om en harv med fyra ”pinnar”!? Maskinerna är små och riktigt söta, de ser ut som förvuxna leksaksmaskiner. På ett ganska stort område höll de på att rensa bort all vegetation, undrar vad det ska bli där. Ny olivlund, växthus, vanliga hus? Kan påverka min vandringsled så jag får ändra den lite, men det ska nog ordna sig.

Storröjning! (klicka på fotot för större format)

Så var jag uppe vid nordkusten i Pachia Ammos och min favorittaverna var öppen. Gott om tid till bussen skulle gå så det var läge för lunch. Den rara lilla människan hade precis gjort en moussaka! Saftigt och gott, jag vet i alla fall en av mina vänner som skulle svimma av välbehag. Gott vitt vin till det! Jag vet inte varför jag beställde en grekisk sallad, äter det inte ofta så jag var väl sugen.

Mätt och nöjd tog jag bussen hem! En riktigt mysig vandring i stilla lunk med väl tilltagna pauser, totalt drygt 5 timmar. Hela dagen var bara min och det var en efterlängtad vandring! Härligt att vara ute!!

Ligger nu i soffan och lyssnar på vinden som tagit i, men det blå fältet på himlen blir större och större. Vågar vi hoppas på en solig helg?
Ha en skön helg!

PS. Några fler foton på min flickr-sida!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

 

 

Hyrbilsdag 4

Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.

Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.

Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.

Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!

Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.

Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.

Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.

5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!

Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!

(klicka på fotona om du vill se större format)

Blommor framför fötterna och snö i bakgrunden – härliga kontraster!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Hyrbilsdag 3

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Hyrbilsdag 2

05:30 ringde klockan imorse. Jag lyckades etablera kontakt med kroppen som sa ”Nej, nej, nej!”. Den hälsade att den fortfarande var lite medtagen och trött sedan gårdagen. Omplanering! Fredagens vandring och dagens fick byta plats, jag satte fram väckarklockan en timme och somnade om.

Förresten, du kanske undrar varför jag startade igår med en så jobbig vandring? Det fanns en baktanke. Om man börjar med den jobbigaste så blir den inte så jobbig eftersom man inte har flera dagars vandring i benen. Fräsch start, alltså.

Det blev nästan en halvdagsvandring (nästan 4 tim) idag, precis lagom. Förhållandevis plant för att vara här i detta landskapet. Jag förenade nytta med nöje – ville utforska om jag kunde få ihop en kortare, inte så jobbig vandring. Och det gick bra så nu har jag några sådana på lager till hugade spekulanter eller om vi behöver byta ut någon vandring i vandringsveckan. Och eftersom den nu ingår i mitt lager kan jag ju inte berätta exakt var den går, det vore ganska korkat att avslöja affärshemligheter. Jag kan säga att det är i närheten av Kavousi. Alltså uppe på nordkusten och där var det som vanligt kallare än hemma.

Regnjacka och karta i plastficka – tror du att det kom en enda droppe ovanifrån? Givetvis inte, jag gissar att det stämmer att regnkläder och/eller paraply är bra antiregnförsäkring.

Tittade upp i bergen där jag vandrade delsträcka 3 igår. Det var lika molnigt och gråmulet som igår. Jag undrar om inte molnen t o m låg lägre idag. Brrr!

Jag hade sällskap halva vandringen! En pigg, gul typ som tröttnade och gick hem när jag snurrade runt efter en väg som fanns på satelitkartan, men inte i verkligheten. Tidig vår här på Kreta är verkligen gul! Det är många gula blommor som är igång nu och de brer ut sig. Så även om det är molnigt är det soligt, om du förstår. Ginsten kämpar på så får den bara några dagars sol så är snart bergssluttningarna gula. Det är så vackert!

Trots att kroppen var lite ”dagen efter” var det skönt att röra på den. Och eftersom både landskap och takt var snälla så var det gott för kroppen. Att bara vila och vara stilla skulle gjort den stel och tung.

Efter vandringen kunde jag inte bara köra hem utan tog en biltur längs en av de vackra vägarna som jag känner till: Kritsa – Prina. Först var jag på ett av mina mimosaställen strax före Agios Nikolaos, men det var precis som jag trodde – för tidigt.

Ikväll blir det middag på en av stamtavernorna. Imorgon nya äventyr, men jag vet inte vad! Allt jag vet är att det blir inte vandring och att jag ska börja dagen med hotellfrukost. Se’n får vi se vart det bär! Finns några idéer. Ibland är det gott och spännande att inte planera.

Klicka på fotona om du vill se dom i lite större format. Ha en skön kväll!

Min följeslagare Nisse! (alltså jag döpte honom – det var inte han som presenterade sig…)

Kan en vandringsväg vara vackrare eller soligare?

Mimosan har börjat så smått, men behöver mycket mer sol och värme. Och cirka en vecka till innan den är alldeles gul!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Två vandringar – två årstider

Nyhetssammanfattning får vänta till nästa vecka för nu har våren kommit! Inte bara till sta’n, som jag skrev i måndags, utan även ute i landskapet. Så nu är all tid upptagen med att njuta och ta emot – vem bryr sig då om nyheter?

Denna vecka har det blivit två vandringar. Jag brukar då skriva om dem en och en, men de blev som natt och dag. Vår mot vinter. Jag ska försöka ställa dem mot varandra. Vi får se hur det går, nu kör vi!

I tisdags – jag gick med lätta steg till busstationen. Nya äventyr väntade! Tänkte ta mig upp till kapell och sedan därifrån längs lokal led till by nära sta’n. Kanske skulle lyckas, annars fick jag improvisera.
I fredags – klockan ringde strax efter 5, jag gick upp, ändrade mig, ställde om klockan till nästa buss och kröp till sängs igen! Kan inte minnas att jag nå’nsin gjort så! Velade om shorts skulle på, vilken vandring osv tills jag tog mig själv i örat och gick till busstationen. Bestämde mig för en gammal goding, det var ett tag sedan.

I tisdags – vandrade längs med bergen vilket var jobbigt. Upp och ner i skrevor och flodfåror. Under cirka 4 km såg jag några skyltar och två flagnade markeringar. Tips: se upp med lokala leder! Det är trevliga initiativ, men vem underhåller? Var finns kartor?
I fredags – de två första timmarna brukar vara lite sega eller jobbiga, men gick bra. Bara att konstatera att vädret spelar stor roll på vissa sträckor. När värmen slår till blir den en faktor till som ofta är ytterligare ett motstånd.

I tisdags – blommor lite överallt! Bladskott på buskar som öppnat sig och små öron tittade fram. Träden fått nya skott som blänkte ljusgröna mot de mörkgröna löven. Fjärilar, flugor och bin susade omkring, fåglar kvittrade så det nästan blev för mycket. Solen vräkte ner, det var vindstilla. Bara då och då kändes vinden någonstans söderifrån, så olik den nordanvind vi haft ett tag. En varm smekning.
I fredags – solen försökte bryta igenom det massiva molntäcket, men fick ge upp. Ju högre upp jag kom desto mer fukt i luften. En bit upp mötte jag lätt regn som sedan kom och gick under resten av vandringen. Här uppe härskar fortfarande vintern. Några enstaka blommor hade under de senaste dagarnas sol lockats att börja blomma, men de var inte många. Getterna stod lite här och där och tittade på mig. En kall snålblåst.

I tisdags – förbannade att jag inte packat ner shortsen för det blev riktigt varmt. Vandringsbyxor var för mycket. En tröja åkte av så jag vandrade i kortärmat. Svettig vandring!
I fredags – bytte till shorts tidigt på vandringen, tog av tröja. Efter ett tag fick den långärmade tröjan åka på igen. Någonstans uppe på massivet funderade jag på att ta på vandringsbyxor igen, men fortsatte i shorts. Kylig vandring!

I tisdags – njöt av pauser vid olika kapell. Satt en stund och fikade, tittade på utsikter och filosoferade. Lät vårvindarna stuva om på hjärnkontoret.
I fredags – korta pauser då naturen och landskapet bjöd på dramatiska scenerier. Längre paus vid kloster där två katter sällskapade mig. De var inte attraherade av mig, så klart, utan vad jag hade i fikapåsen. Men kanelbullar extimerade de inte, minsann!

I tisdags – hemma efter sju timmars vandring. Trött, men samtidigt pigg och skulle kunna vandra lite till. Vårväder lyfter en till oanade höjder! I alla fall sinnet och humöret.
I fredags – efter fem timmars vandring satt jag i en busskur och väntade på taxi. Den kunde inte komma fort nog, jag fantiserade om att komma hem och linda in mig i fleecefiltar. Väldigt nöjd och glad över en så helt annorlunda dag som bjöd på så många scenerier med moln och annat. En känsla av lugn och vila.

Jag hoppas att det framgår att det var två härliga men totalt olika vandringsdagar. Har funderat över vilken jag tyckte mest om, men det går inte att gradera. Vårruset var upplivande och gav sådan glädje medan det kärva vintervädret skalade av och gav ett lugn. Om jag absolut måste gradera så kommer nog fredagen först. Det blir många soliga vandringar framöver så det var skönt med annat väder. För så är det ju uppe i bergen och ute i naturen – det är inte sol jämt men alltid lika vackert fast på olika sätt.

Nu är det sista helgen i Apokries, på måndag börjar 40 dagars fasta med Clean Monday. Imorgon går karnevalståget genom sta’n på eftermiddagen. Ett vårtecken är på väg: regn och Sahara-damm. Vi håller tummarna att det väntar till måndag!
Jag stämplar nu ut och glider över i feststämning. Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

När våren kom till sta’n

Jag skulle skriva om nyheter idag, men det får vi skjuta fram. Vi har haft en fantastiskt fin helg, jag bara måste dela med mig. Jag vet att vädret inte är så bra i Sverige (i alla fall inte när jag pratade med Skåne i förmiddags), men jag skriver inte detta för att retas. Se det istället som en hälsning att våren är på väg!

I lördags hade vinden lagt sig och solen värmde gott. Vi hade vår lilla ”lördagsträff” på kafenio utomhus, vi satt i skuggan! Hur gott som helst och framför allt var det så tyst och skönt efter 5-6 dagars blåst.

Söndagen blev något annorlunda än vanligt. Vi är ju inne i karnevalsperiod eller Apokries (som jag skrev om i fredags). När jag var på väg till stamkafenio för söndagsfrukost fick jag nästan tränga mig fram i en gränd här i gamla sta’n. Där hade ungdomar samlats som skulle avverka en skattjakt.

Satt ute och åt frukost, andra gången i år och denna gång var riktigt skön. Men det var inte den vanliga söndagsfriden i sta’n, den som jag tycker så mycket om. Antingen var det vädret eller skattjakten eller en kombination, men det var folk ute och promenerade, bilar på hamnparkeringen, fikagäster som vi aldrig ser annars en söndagsförmiddag! Roligt att sta’n börjar vakna efter vintervilan, men jag föredrar ändå den typiska söndagsfriden.
På söndag är det avslutning på den här perioden med karneval på eftermiddagen så söndagsfrid infinner sig väl inte förrän nästa söndag.

En del som passerade var roliga att titta på. Det pågick tydligen också någon maskerad för mindre barn så Zorro, sjörövare och prinsessor dök upp.

Ett gäng killar bestämde sig för att börja träna att surfa inför sommaren. Lite kyligt och inte så inbjudande. Tyckte jag.
Notera publiken på piren! Här möts verkligen två årstider…

dsc02819

Jag satt kvar i några timmar och njöt med bok. På väg hem gick jag en runda i sta’n och en del tanter hade minsann lockats ut ur sina hus. Givetvis med skydd för solen, där är grekerna klokare än vi som kommer norrifrån. Härligt att se dom igen!

På gågatan finns en drake (den och några andra foton kan du se på min flickr-sida) och tavernor, caféer osv är dekorerade med masker, vimplar och girlanger. Jag traskade iväg till en taverna igår kväll och det var gott om folk överallt. Tydligen var det också någon fotbollsmatch och det drar alltid folk till caféerna. Och nej, jag vet inte vilka som spelade.

På tavernan pratade jag och en av personalen, som också är en vän, om livet, drömmar och så’nt. Hon är 28 år och den rara människan säger till mig att ”hur gammal är det nu du är?” Och sedan säger hon att jag ser inte ut eller verkar som 58 år utan snarare 45 år. Nu kan man undra över varför jag blev glad över det med tanke på att jag inte bryr mig så mycket om ålder eller mår dåligt av att vara 58 år. Det sitter väl i ryggraden att man ska uppskatta att bli bedömd som yngre än vad man är. Och att inte bli så glad om hon satsat åt andra hållet, dvs sagt att den här 58-åringen ser ut och verkar som 71 år. Det är märkligt det där med ålder. Det upptar så mycket av våra tankar och vår tid fast vi inte kan göra nå’t åt det. Alla ens åldrar är olika, var och en med sin tjusning. Och tiden går i alla fall. Varför önska sig någon annanstans i livet än där man är?

Igår blev jag klar med att skriva in första utkastet till boken på datorn, dvs de cirka 80 % jag skrivit. Himmel, så dåligt det är! Här måste omarbetas! Jag får nog först ge mig ut på en vandring imorgon för att städa på verksta’n.