Hyrbilsdag 4

Upp före tuppen! Plåstrade om några skavanker, kokte kaffe, packade det sista och iväg västerut mot Ano Viannos. Idag en gammal favorit, något lite modifierad för att ge lite variation.

Började med kyla och moln, men jag hade regnjacka med mig och hade lämnat shortsen hemma. Så ett par timmar senare var det blå himmel med moln här och där plus värmande sol. Typiskt! Nästan ingen vind, men den lilla som dök upp ibland var svalkande nordanvind så det gick bra i värmen trots att svetten lackade tidvis.

Vågade inte stanna för frukost vid klostret för kanske fader Sackarias skulle drabba mig som förra gången. Jag frukosterade istället i en slänt där jag tittade på getter som långsamt vaknade till liv.

Har nu kollat foton från tidigare år och våren är sen. Inte så underligt med tanke på den långa och kalla vintern. Blev jag då besviken över att inte få se ginsten färga sluttningarna gula? Nej, det finns i minnsesbanken. Spännande att komma ut innan för i år har jag upptäckt växter som jag inte sett tidigare, antingen har de varit utblommade eller så har jag bara haft ögon för de gula sluttningarna. Och en speciell känsla i naturen. Ungefär som om man säger till en sprinterlöpare som ligger i startblocken, laddad till max, att du får vänta en stund, vi ska bara kolla en sak. Nu är löparen så otålig att han skrapar med fötterna, kroppen skakar av otålighet och han vill bara ge sig iväg. Så känns det i naturen just nu. Luften darrar av återhållen kraft och energi. Många knoppar och halvt utslagna växter. Ge dem 2 dagars värme och sol och naturen kommer att explodera!

Utlöparna från Dikti var snöklädda. Tänk att igår var jag liksom på andra sidan! Mitt på förmiddagen gömde sig topparna i moln så man har störst chans att se dem på morgonen.

Fåglar kvittrade, rovfåglar segelflög, en ödla hade problem med att komma uppför en slänt, getter och får lite varstans. Buskar och träd blommar, t ex mandelträden, och jag stannade vid ett som doftade så sött och starkt. Där var en otrolig aktivitet på en massa flugfän! Jag försökte fotografera, men hade inte en chans. De satt inte stilla i många sekunder, verkade alldeles berusade och bara surrade runt.

Jag har skrivit det förr, men måste göra det igen. Det här området gör mig alltid ödmjuk och lite högtidlig. Det var här Viannou-massakern var under andra världskriget. 20 byar brändes ner. Några lyckades fly och en del av dem jagades uppe i bergen och dödades. Några brändes inne i sina hus och i några hus samlade man ihop folk, låste och tände på. Nu är det ett grönt, frodigt område med byar, olivlundar och getter. Det finns en stillhet och frid. Man måste beundra människors förmåga att resa sig!
Så dök Anogia upp i mina tankar. Det är en by här på Kreta som stred tappert och det pratar de gärna och mycket om. Det är inte fel att bevara sin historia, men jag tycker att Anogia har fastnat i sina historier, hjälteberättelser osv. Där finns en märklig ”macho-kultur”. I dokumentären ”Grekland med Simon Reeve” står en präst i Anogia vid en staty och en flagga och säger stolt att den som förolämpar vår flagga lämnar inte byn levande. Men kom igen!
Här, där jag vandrade idag, känns det dom om människorna gått vidare.
Samtidigt kallar dagens historia på mig. När jag tittar ut över havet slår det mig att några kilometer västerut längs kusten finns den grotta där myndigheterna för några veckor sedan hittade de flyktingar som gömts där av de gripna människosmugglarna. Vi kan skapa så mycket vackert och bra, men människan har sannerligen flera bottnar.

5 timmar blev det idag! Som avslutning körde jag en liten runda, men kände snart att jag längtade hem. Mycket frisk luft och fysisk aktivitet i dagarna fyra har gjort att jag samtidigt känner mig full med energi och helt slut. Ikväll ska hyrbilen lämnas tillbaka och jag ska gå ut och äta något gott tillsammans med ett glas vin. Imorgon ska ingen väckarklocka ringa. Och på söndag kör jag en repris på de här fina dagarna när jag sorterar och laddar upp foton!

Roligt att du ville hänga med på de här hyrbilsdagarna! Ha en trevlig helg!

(klicka på fotona om du vill se större format)

Blommor framför fötterna och snö i bakgrunden – härliga kontraster!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

 

Hyrbilsdag 3

Dagen började med hotellfrukost då ett födelsedagsbarn skulle grattas. Mätt och belåten var det dags för nya äventyr. Jag hade två idéer och kom fram till att nr 2 gör sig bättre om en månad eller så. Kurs och fart mot Lasithi-platån!

Jag har sett ett kort videoklipp från platån där en åker plöjdes så jag tänkte att det kan vara kul att se starten på vårbruket. För dig som inte känner till Lasithi-platån kan jag berätta att den ligger så högt att olivträd inte kan växa där pga kylan på vintern, att den ligger i närheten av Dikti-berget och att platån har en fascinerande historia. Den var förr känd för sina speciella vindmöllor med vita tygsegel som pumpade upp vatten. Jag har sett platån nästan full med sådana möllor i slutet av 80-talet, men när jag skulle visa det för ett ressällskap i början av 90-talet var möllorna i stort sett borta. Nu finns de som prydnad vid tavernor o likn. Men det ska bli ändring på det! Man ska börja sätta upp de gamla vindmöllorna igen för de har gått och blivit moljövänliga, minsann!
Kan också passa på att trycka in ett tips: om du är i närheten i juni så kolla upp Lassithi-platåns sommarfestival! I år är första året och den ska vara i en vecka.

Inte mycket vårbruk igång där inte! Åkrarna var så blöta så det dröjer nog ett tag till. Många herdar och får i farten. Sådan skillnad det kan vara utanför säsong och under säsong! Idag var platån en stilla och tyst plats, riktigt vilsam. I högsäsong är den full med turister, bussar och bilar. Undrar hur det är att leva under sådana ytterligheter. Trots att de är så vana vid turister och trots att min hyrbil inte har någon dekal så vändes det på många huvuden när den här ljushåriga figuren dök upp i sin Panda. De är ofta isolerade på vintern pga snö så de kanske tyckte det var roligt att få besök från yttervärlden.

Och det var kallt där uppe! Ingen vår i sikte. Tunga, låga moln. Inget regn för jag hade regnjacka… Tyvärr svepte molnen precis in Dikti när jag kom så jag fick inte se de vackra snöklädda topparna. Jag har vandrat runt platån och det är inget jag skulle rekommendera. Däremot finns en hel del sevärdheter i form av kloster, pilgrimsplatser, muséer som jag lagt på minnet och ska beta av en annan gång.

Jag körde ner mot Malia vilket jag tycker är en väldigt vacker väg som man inte ska köra åt andra hållet. Men skönheten sitter ju i betraktarens ögon så det finns säkert de som tycker annorlunda. På vägen passerar man ett kloster som heter Panagia Krasis, kör in där! I kyrkan hänger kedjor och de är heliga. Har du tur får du se en grek vira in sig i dem en stund. Märklig upplevelse.

Jag körde in om byn Krasi. Under högsäsong rena dårhuset, nu en lugn, tyst by där livet gick sin gilla gång. Blev välkomnad av en söt unghund som dock försvann med blixtens hastighet när en katt uppenbarade sig. Kattjakt stod tydligen högst på nöjeslistan.

Vid Malia blev jag lite förvirrad, tänkte köra till en grotta i närheten av Sisi. Jag började också känna av lite matsug så en sen lunch skulle sitta bra. Hittade till slut till Sisi där jag var för ett år sedan. Det är något sorgligt över utpräglade turistorter. Alla dessa tomma, igenbommade hus, alla stängda tavernor och caféer. Några tappra själar har övervintrat. Det enda som var öppet var ett gyrosställe, men grekisk ”fast food” lockade inte. Grottan låg lite väl långt iväg, klockan började bli mycket, men ett besök i Epano Sisi skulle jag väl hinna med. Och det gjorde jag.

Många byar ligger en bit inåt land och hade en hamn där det inte låg några hus eller bara 2-3 byggnader. När turisterna började komma såg byarna en möjlighet och byggde hotell osv vid sina hamnar. Ofta har de nya kustbyarna växt sig större än de gamla byarna. Så är det t ex med Hersonissos, Matala och troligen också Sisi. Epano (övre) Sisi är i så fall den gamla byn. Här fanns inga skyltar på engelska. En av de raraste små byar jag varit i. Det fanns ett kafenio, några gränder, en kyrka med vackra målningar, traditionella stenhus och inte så mycket mer. Några gränder slutade helt enkelt i en trädgård eller på en förstukvist!

Så var det dags att köra hemåt, tog stora vägen. Idag blev det en runda i både vinter och vår. En runda i den kretensiska vardagen som nog många turister skulle tycka är både tråkig och långsam. Jag älskar den! Och det blev en runda i det mest omväxlande, vackra och dramatiska landskap jag vet. Jag älskar det också!

Nu ska jag sno ihop en middag och ställa klockan på tidigt! Imorgon är sista hyrbilsdagen. Jag skulle inte ha något emot lite solsken och varma vindar… Ha en skön kväll!

(klicka på fotona om du vill se större format!)

Ibland är man närmare sina gamla hemtrakter än man kan föreställa sig…

Tillfälligt väghinder! Gott om lamm som skuttade runt förvirrat.

Här går det inte att köra traktor!

Vandra med mig på Kreta!
Du kan koppla av, njuta
samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Hyrbilsdag 2

05:30 ringde klockan imorse. Jag lyckades etablera kontakt med kroppen som sa ”Nej, nej, nej!”. Den hälsade att den fortfarande var lite medtagen och trött sedan gårdagen. Omplanering! Fredagens vandring och dagens fick byta plats, jag satte fram väckarklockan en timme och somnade om.

Förresten, du kanske undrar varför jag startade igår med en så jobbig vandring? Det fanns en baktanke. Om man börjar med den jobbigaste så blir den inte så jobbig eftersom man inte har flera dagars vandring i benen. Fräsch start, alltså.

Det blev nästan en halvdagsvandring (nästan 4 tim) idag, precis lagom. Förhållandevis plant för att vara här i detta landskapet. Jag förenade nytta med nöje – ville utforska om jag kunde få ihop en kortare, inte så jobbig vandring. Och det gick bra så nu har jag några sådana på lager till hugade spekulanter eller om vi behöver byta ut någon vandring i vandringsveckan. Och eftersom den nu ingår i mitt lager kan jag ju inte berätta exakt var den går, det vore ganska korkat att avslöja affärshemligheter. Jag kan säga att det är i närheten av Kavousi. Alltså uppe på nordkusten och där var det som vanligt kallare än hemma.

Regnjacka och karta i plastficka – tror du att det kom en enda droppe ovanifrån? Givetvis inte, jag gissar att det stämmer att regnkläder och/eller paraply är bra antiregnförsäkring.

Tittade upp i bergen där jag vandrade delsträcka 3 igår. Det var lika molnigt och gråmulet som igår. Jag undrar om inte molnen t o m låg lägre idag. Brrr!

Jag hade sällskap halva vandringen! En pigg, gul typ som tröttnade och gick hem när jag snurrade runt efter en väg som fanns på satelitkartan, men inte i verkligheten. Tidig vår här på Kreta är verkligen gul! Det är många gula blommor som är igång nu och de brer ut sig. Så även om det är molnigt är det soligt, om du förstår. Ginsten kämpar på så får den bara några dagars sol så är snart bergssluttningarna gula. Det är så vackert!

Trots att kroppen var lite ”dagen efter” var det skönt att röra på den. Och eftersom både landskap och takt var snälla så var det gott för kroppen. Att bara vila och vara stilla skulle gjort den stel och tung.

Efter vandringen kunde jag inte bara köra hem utan tog en biltur längs en av de vackra vägarna som jag känner till: Kritsa – Prina. Först var jag på ett av mina mimosaställen strax före Agios Nikolaos, men det var precis som jag trodde – för tidigt.

Ikväll blir det middag på en av stamtavernorna. Imorgon nya äventyr, men jag vet inte vad! Allt jag vet är att det blir inte vandring och att jag ska börja dagen med hotellfrukost. Se’n får vi se vart det bär! Finns några idéer. Ibland är det gott och spännande att inte planera.

Klicka på fotona om du vill se dom i lite större format. Ha en skön kväll!

Min följeslagare Nisse! (alltså jag döpte honom – det var inte han som presenterade sig…)

Kan en vandringsväg vara vackrare eller soligare?

Mimosan har börjat så smått, men behöver mycket mer sol och värme. Och cirka en vecka till innan den är alldeles gul!

Vandra med mig på Kreta!
Inga sådana här övningar utan du kan koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Två vandringar – två årstider

Nyhetssammanfattning får vänta till nästa vecka för nu har våren kommit! Inte bara till sta’n, som jag skrev i måndags, utan även ute i landskapet. Så nu är all tid upptagen med att njuta och ta emot – vem bryr sig då om nyheter?

Denna vecka har det blivit två vandringar. Jag brukar då skriva om dem en och en, men de blev som natt och dag. Vår mot vinter. Jag ska försöka ställa dem mot varandra. Vi får se hur det går, nu kör vi!

I tisdags – jag gick med lätta steg till busstationen. Nya äventyr väntade! Tänkte ta mig upp till kapell och sedan därifrån längs lokal led till by nära sta’n. Kanske skulle lyckas, annars fick jag improvisera.
I fredags – klockan ringde strax efter 5, jag gick upp, ändrade mig, ställde om klockan till nästa buss och kröp till sängs igen! Kan inte minnas att jag nå’nsin gjort så! Velade om shorts skulle på, vilken vandring osv tills jag tog mig själv i örat och gick till busstationen. Bestämde mig för en gammal goding, det var ett tag sedan.

I tisdags – vandrade längs med bergen vilket var jobbigt. Upp och ner i skrevor och flodfåror. Under cirka 4 km såg jag några skyltar och två flagnade markeringar. Tips: se upp med lokala leder! Det är trevliga initiativ, men vem underhåller? Var finns kartor?
I fredags – de två första timmarna brukar vara lite sega eller jobbiga, men gick bra. Bara att konstatera att vädret spelar stor roll på vissa sträckor. När värmen slår till blir den en faktor till som ofta är ytterligare ett motstånd.

I tisdags – blommor lite överallt! Bladskott på buskar som öppnat sig och små öron tittade fram. Träden fått nya skott som blänkte ljusgröna mot de mörkgröna löven. Fjärilar, flugor och bin susade omkring, fåglar kvittrade så det nästan blev för mycket. Solen vräkte ner, det var vindstilla. Bara då och då kändes vinden någonstans söderifrån, så olik den nordanvind vi haft ett tag. En varm smekning.
I fredags – solen försökte bryta igenom det massiva molntäcket, men fick ge upp. Ju högre upp jag kom desto mer fukt i luften. En bit upp mötte jag lätt regn som sedan kom och gick under resten av vandringen. Här uppe härskar fortfarande vintern. Några enstaka blommor hade under de senaste dagarnas sol lockats att börja blomma, men de var inte många. Getterna stod lite här och där och tittade på mig. En kall snålblåst.

I tisdags – förbannade att jag inte packat ner shortsen för det blev riktigt varmt. Vandringsbyxor var för mycket. En tröja åkte av så jag vandrade i kortärmat. Svettig vandring!
I fredags – bytte till shorts tidigt på vandringen, tog av tröja. Efter ett tag fick den långärmade tröjan åka på igen. Någonstans uppe på massivet funderade jag på att ta på vandringsbyxor igen, men fortsatte i shorts. Kylig vandring!

I tisdags – njöt av pauser vid olika kapell. Satt en stund och fikade, tittade på utsikter och filosoferade. Lät vårvindarna stuva om på hjärnkontoret.
I fredags – korta pauser då naturen och landskapet bjöd på dramatiska scenerier. Längre paus vid kloster där två katter sällskapade mig. De var inte attraherade av mig, så klart, utan vad jag hade i fikapåsen. Men kanelbullar extimerade de inte, minsann!

I tisdags – hemma efter sju timmars vandring. Trött, men samtidigt pigg och skulle kunna vandra lite till. Vårväder lyfter en till oanade höjder! I alla fall sinnet och humöret.
I fredags – efter fem timmars vandring satt jag i en busskur och väntade på taxi. Den kunde inte komma fort nog, jag fantiserade om att komma hem och linda in mig i fleecefiltar. Väldigt nöjd och glad över en så helt annorlunda dag som bjöd på så många scenerier med moln och annat. En känsla av lugn och vila.

Jag hoppas att det framgår att det var två härliga men totalt olika vandringsdagar. Har funderat över vilken jag tyckte mest om, men det går inte att gradera. Vårruset var upplivande och gav sådan glädje medan det kärva vintervädret skalade av och gav ett lugn. Om jag absolut måste gradera så kommer nog fredagen först. Det blir många soliga vandringar framöver så det var skönt med annat väder. För så är det ju uppe i bergen och ute i naturen – det är inte sol jämt men alltid lika vackert fast på olika sätt.

Nu är det sista helgen i Apokries, på måndag börjar 40 dagars fasta med Clean Monday. Imorgon går karnevalståget genom sta’n på eftermiddagen. Ett vårtecken är på väg: regn och Sahara-damm. Vi håller tummarna att det väntar till måndag!
Jag stämplar nu ut och glider över i feststämning. Ha en skön helg!

PS. Foton på min flickr-sida!

20150923_104849kopia2-585x789Vandra med mig på Kreta!
Vackert landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Du kan koppla av, njuta samt få uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen!
PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

När våren kom till sta’n

Jag skulle skriva om nyheter idag, men det får vi skjuta fram. Vi har haft en fantastiskt fin helg, jag bara måste dela med mig. Jag vet att vädret inte är så bra i Sverige (i alla fall inte när jag pratade med Skåne i förmiddags), men jag skriver inte detta för att retas. Se det istället som en hälsning att våren är på väg!

I lördags hade vinden lagt sig och solen värmde gott. Vi hade vår lilla ”lördagsträff” på kafenio utomhus, vi satt i skuggan! Hur gott som helst och framför allt var det så tyst och skönt efter 5-6 dagars blåst.

Söndagen blev något annorlunda än vanligt. Vi är ju inne i karnevalsperiod eller Apokries (som jag skrev om i fredags). När jag var på väg till stamkafenio för söndagsfrukost fick jag nästan tränga mig fram i en gränd här i gamla sta’n. Där hade ungdomar samlats som skulle avverka en skattjakt.

Satt ute och åt frukost, andra gången i år och denna gång var riktigt skön. Men det var inte den vanliga söndagsfriden i sta’n, den som jag tycker så mycket om. Antingen var det vädret eller skattjakten eller en kombination, men det var folk ute och promenerade, bilar på hamnparkeringen, fikagäster som vi aldrig ser annars en söndagsförmiddag! Roligt att sta’n börjar vakna efter vintervilan, men jag föredrar ändå den typiska söndagsfriden.
På söndag är det avslutning på den här perioden med karneval på eftermiddagen så söndagsfrid infinner sig väl inte förrän nästa söndag.

En del som passerade var roliga att titta på. Det pågick tydligen också någon maskerad för mindre barn så Zorro, sjörövare och prinsessor dök upp.

Ett gäng killar bestämde sig för att börja träna att surfa inför sommaren. Lite kyligt och inte så inbjudande. Tyckte jag.
Notera publiken på piren! Här möts verkligen två årstider…

dsc02819

Jag satt kvar i några timmar och njöt med bok. På väg hem gick jag en runda i sta’n och en del tanter hade minsann lockats ut ur sina hus. Givetvis med skydd för solen, där är grekerna klokare än vi som kommer norrifrån. Härligt att se dom igen!

På gågatan finns en drake (den och några andra foton kan du se på min flickr-sida) och tavernor, caféer osv är dekorerade med masker, vimplar och girlanger. Jag traskade iväg till en taverna igår kväll och det var gott om folk överallt. Tydligen var det också någon fotbollsmatch och det drar alltid folk till caféerna. Och nej, jag vet inte vilka som spelade.

På tavernan pratade jag och en av personalen, som också är en vän, om livet, drömmar och så’nt. Hon är 28 år och den rara människan säger till mig att ”hur gammal är det nu du är?” Och sedan säger hon att jag ser inte ut eller verkar som 58 år utan snarare 45 år. Nu kan man undra över varför jag blev glad över det med tanke på att jag inte bryr mig så mycket om ålder eller mår dåligt av att vara 58 år. Det sitter väl i ryggraden att man ska uppskatta att bli bedömd som yngre än vad man är. Och att inte bli så glad om hon satsat åt andra hållet, dvs sagt att den här 58-åringen ser ut och verkar som 71 år. Det är märkligt det där med ålder. Det upptar så mycket av våra tankar och vår tid fast vi inte kan göra nå’t åt det. Alla ens åldrar är olika, var och en med sin tjusning. Och tiden går i alla fall. Varför önska sig någon annanstans i livet än där man är?

Igår blev jag klar med att skriva in första utkastet till boken på datorn, dvs de cirka 80 % jag skrivit. Himmel, så dåligt det är! Här måste omarbetas! Jag får nog först ge mig ut på en vandring imorgon för att städa på verksta’n.

Nej, det är inte vår än

Bra väder och läkt fot – vandring! Tänk, det är drygt 4 veckor sedan sist! Det gjorde det ganska lätt att stiga upp strax innan kl 5 för att ta ”skolbussen” upp i bergen. Sta’n var alldeles tyst och stilla när jag gick upp till busstationen. Bra påklädd för jag vet ju att det är kallare och blåsigare högre upp.

På de nya bussarna hos KTEL är fönstren så mörklagda att man inte ser mycket av det vi passerar. Det blev ingen fin tur ackompanjerad av soluppgången. Nästa gång ska jag sätta mig längst fram så jag kan spana ut genom vindrutan.

I tredje och största byn, Kalamafka, på turen steg flest skolbarn på. En hade inga hörlurar och något fel på öronen, antar jag. Vår stilla, lite sömniga stämning med svag grekisk musik bröts av grekisk rap på hög volym. Jag är inte så förtjust i rap i vanliga fall och den blir inte bättre på grekiska kan jag meddela.

Skönt att komma av bussen! På med vindtäta jackan och vantar. Ja, du läste rätt! Tidig morgon uppe i bergen är det skönt med vantar. Började gå och inne i byns ena kafenio satt några gubbar med kaffekoppar och full fart i kaminen. Mitt första stopp blev frukost vid kyrka med fin utsikt. Något skavde i skon, men lyckligtvis snabbt avhjälpt. Hade varit lite snopet att behöva gå tillbaka och ringa taxi efter bara en timmes vandring.

dsc02729Två sträckningar ska kombineras för första gången så jag är väldigt förväntansfull (och det blev bra). Passerade mandelträd fulla med knoppar, de är beredda så snart våren kommer. Fortsatte uppåt, uppåt. Vinden var inte ens ljummen, solen värmde gott när den kommit över bergstopparna och letat sig ner längs sluttningarna. Benen kändes lite tunga efter uppehållet, men de är vana och hittade snabbt sin rytm. Huvudet var, som vanligt, tomt och stilla samtidigt som det var snurrigt och fullt av tankar. Man skulle kunna säga att hjärnan var utsläppt på grönbete. Då kommer lösningar och beslut som brev på posten. All koncentration är här i naturen, i landskapet. Det är så otroligt vilsamt och en riktig energikick. På samma gång.

Upptäckte efter ett tag att jag kände mig lite lurad! Uppehållet har gjort att jag inte som vanligt följt olivskörden utan den är över där jag vandrar idag. Olivskördandet har alltså gått från full fart till ingenting för mig. Det är åter tyst i landskapet. Känns lite avsnoppat och tomt.

Tanken med dagens vandring var att dsc02739njuta av att vara ute igen och se hur långt våren kommit. Och njöt gjorde jag! Luften är som klarast och friskast vid denna årstiden. Eftersom det blåser leker molnen på himlen så solen kastar dramatiska och spännande skuggor på landskapet. Lågtflygande, drivande moln mellan bergen ger nästan en trolsk stämning. En kopp kaffe med bullar blev en fin stund med oslagbar utsikt och vindens alla olika ljud och kast åt alla håll.

Det finns de som redan utropat att våren är här och de är utan undantag utlänningar. Säg till en kretensare att det är vår nu och du får svaret: ”Vår? Nu??” med en huvudskakning. Det är nog så att vi tar med oss vad som är vårtecken istället för att läsa av hur det är här. Fast några snödroppar i trädgården i Sverige betyder inte att det är vår. Några blommor vid kusten här på Kreta betyder inte att det är vår precis som ”en fluga gör ingen sommar”. Blommor har vi året om utom i augusti, de kommer igen efter första regnet i september.

Februari är vår ”aprilmånad”, dvs då vädret skiftar mellan varma, sköna dagar och kalla, blåsiga. Det som händer nu i naturen är att våren börjat knacka på och vintern försöker försvara sina positioner. Varför har vi ofta så’n vårhets? Den kommer inte snabbare för det. Luta dig tillbaka och njut istället av den mest dramatiska, spännande, tydliga och vackra årstidsväxlingen.

Några buskar har färdiga knoppar, andra har börjat bilda knoppar. Det gäller att vara dsc02760vaken och observant för mycket är vintergrönt, men det betyder inte att det ser likadant ut hela året. Jag såg min första anemon på vandringen 3 januari, nu har det kommit fler. De gula ”soldyrkarna” är som intensivast i januari och börjar nu troppa av lite. Träd och buskar skjuter skott. Som sagt: våren knackar på.

När jag närmar mig busshållplatsen i slutet av vandringen ser jag några mandelträd som börjat slå ut. Tänk, det finns alltid några övermodiga typer i alla församlingar! Det kan komma en köldknäpp och då åker alla blommorna av – synd. Och riktig värme möter jag inte förrän jag hoppar av bussen i Ierapetra, men så bor vi ju också i vår egen lilla klimatzon!

Idag tisdag när jag skriver detta inlägget har blåsten ökat och jag kan se att det regnar uppe i bergen. Västra Kreta ska få oväder idag, vi ska klara oss. Kan jag hoppas på en fin dag på torsdag eller fredag igen? Alla vandringskläder och annat som behövs ligger framme…

Fler foton på min flickr-sida!

dsc02724Vandra på Kreta i det vackra landskapet med enastående vyer, tystnad och lugn.
Med vandringsledare kan du koppla av, njuta samt uppleva mina gömda pärlor.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen! 

PS. Berätta när du bokar att du läser bloggen så får du 15 % rabatt!

Väderknas, nytt tillskott och gammal bekant

Nu blir jag snart tosig! Vilken märklig vår vi haft de senaste 4-5 veckorna. I april hade vi maj-temperaturer, så slog det om och blev lite kyligt. I helgen slog det om igen och fr o m i onsdags har vi väldigt varmt dagtid, fukt som bildar dis som blir tätare och tätare under dagen och regnskurar, framför allt kvälls- och nattetid. Igår kväll gick jag till taverna iklädd regnjacka! I mitten av maj månad!! Samma fenomen här som i Sverige – knasigt väder blir samtalsämne så det blev många stopp innan jag kom fram och fick min goda pasta.

Jag klarar inte av så’nt här väder, det finns i och för sig en väderlek som jag är ännu sämre på och det är svensk kvav sommarvärme. Listan på saker att göra är lång, men kroppen är orolig och rastlös och skallen trött och okoncentrerad. Jag är inte ens hungrig, jag som älskar mat! Bara sugen på onyttigheter…. Det är väl bara att kasta in handduken och vänta på väderomslag.

Hur som helst! Igår vandrade jag. På torsdagen hade jag fått höra att en värmetopp var att vänta på fredagen. Sov lite dåligt på natten, funderade över om jag skulle vandra eller ej och var jag skulle vandra. Rastlös i kroppen och vandringslust i benen, kanske det skulle vara skönt efteråt. Tveksamheten var stor, men när larmet gick kl 5 var det jag som slutade fundera och såg till att komma upp. Ner med det sista, på med paltorna och iväg till busstationen och skolbussen.

När jag började vandra vid halv åtta började det stänka. Morsning och goodbye! Där stod jag i t-shirt och shorts. Nåja, ju färre kläder desto mindre blöt och desto snabbare torr, men det blev inget regn. Frukost vid kyrka med härlig utsikt över by och berg. Inte fullt så fuktigt uppe i bergen och en skön bris. Det här skulle nog bli en bra dag!

Lite mobilstrul, då är jag tacksam över att alltid ha papperskarta också. Får se det positivt att då och då vara tvungen att läsa karta istället för att lita på tekniken. Testade en liten utvikning och då slog det mig igen hur bra det är med vandringsledare. Konstigt att så många vill vandra själva i landskap som de inte känner till. Det går mycket tid till förberedelse och tiden rinner när det inte blir som man trott och måste gå tillbaka. Har man bara några dagar på sig så skulle i alla fall jag se till så att jag fick ut så mycket som möjligt av tiden.

Lite spännande blev utvikningen för den var ganska brant och den lilla vägen ledde neråt i en mindre ravin. Hm? Hur ska den här kunna länkas ihop med den andra vägen? Det gäller att lita på magkänsla och huvud, gott om tid att gå tillbaka i värsta fall. Men det gick alldeles utmärkt. Så utmärkt så jag var inte riktigt klar över att jag stod på rätt väg förrän efter en stund!

Naturen är lite trött efter så mycket värme som vi haft, våren kom av sig i april eller rättare sagt stressades till att skynda sig. Fåglarna är igång, annars var det tyst och rofullt. Så gott för själ och tanke! Funderade över vilken gåva naturen är, så läkande och vacker. Och gratis. Och full av liv. Min mor har en poäng när hon säger: ”Den som inte kan uppskatta naturen är fattig”.

Den 12 november 2010 fick jag syn på ett fordon inne i en olivlund här på Kreta och jag trodde knappt mina ögon:

fiskbilen1

Fiskbil från Skillinge på Kreta!? Och där stod jag som är född och uppvuxen på Österlen! Det kändes lite underligt minst sagt. Senare var lastbilen borta, jag antog att den skrotats eller återvänt till Sverige.
Igår passerade jag en liten avtagsväg där en konstig byggnad fångade min blick. Jag gick några meter in på vägen och döm om min förvåning! Bredvid en hage med får stod en gammal bekant:

DSC01679

Återigen möttes alltså två österleningar på Kreta! Texten lite sliten och jag undrar om den är körduglig.

Så kom jag in i by på nordkusten, dags att vänta på bussen. Jag brukar inte känna behov av salt, men det blev kaffe och chipspåse i busskuren. Inte den bästa kosten, jag skyller på vädret!

Knasigt väder och prognosen ”mycket varmt” gjorde att det blev ”utvärderingsvandring”. Jag har ett mycket bra vandringsutbud, men behöver någon mer lite kortare, typ halvdagsvandring. Det går givetvis inte att hitta vandringar här som liknar skånska slätten, men det kan vara mer eller mindre jobbigt. Och mer eller mindre varmt. Det blev ett väldigt bra tillskott!

Lyckad dag med många plus som paus från varmt och fuktigt väder, hjärngympa med nya svängar och kartläsning, avkoppling och njutning (som vanligt), nytt vandringsalternativ (nästan som ”en dag på jobbet”). Och visst blev jag av med rastlöshet! Några timmar under eftermiddagen gick i slappandets och lugnets tecken. Så gott!

Ha en skön helg! Och Glad Pingst!

DSC01338VÅRYRA I BERGEN PÅ KRETA!
Boka höstens vandringsvecka senast den 30 juni och du får
15 % rabatt!

Vandra med vandringsledare som visar sina pärlor, upplev natur och landskap, få kraft och energi, njut av oändliga vyer.
Mer information på hemsidan http://inspirewiz.com
Välkommen att vandra och Καλώς ορίσατε till Kreta!